12 december 2018 – Det går sådär med klimatet

december 12th, 2018

Dagens fakta att förneka är följande;
Naturvårdsverket publicerar idag statistiken över klimatpåverkande utsläpp och konstaterar att industrins utsläpp ökar efter att under några år ha minskat.

Våra utsläpp till följd av svensk konsumtion uppgår till cirka 10 ton per person.
För att nå Parisavtalets mål om att hålla den globala ökningen av medeltemperaturen vid en begränsning till 1,5 grader krävs att vi minskar utsläpp till en  nivå på 3-4 ton per person år 2030 och 1 ton per person år 2050.

Utsläppen från inrikes transporter har minskat något medan utsläpp från jordbruket ökat något. Totalt ger det en minskning av våra klimatpåverkande utsläpp med mindre än en procent.
Sett över tid har utsläppen från inrikes transporter – flyget inte medräknat – minskat med 19 procent sedan 2010 vilket kan jämföras med målet en minskning med 70 procent till 2030.

Det ser sådär ut, alltså.
Så vi kör väl på som vanligt, va?

11 december 2018 – Kört även i grodornas värld

december 11th, 2018
Vetenskapsradion i P1 rapporterar tisdag morgon om forskare som undersökt hur olika grodarters läten förändrats när de lämnat sina ursprungliga platser för mer stadsliknande miljöer.
Inslaget illustreras med ljudklipp där det – utan tvivel – är så att stadsgrodornas läte är mer distinkt och med en liten snärt medan bonngrodornas utgör ett mer utdraget, monotont brölande.
Det är väl en sak.
Men forskarna har också kunnat konstatera att tre fjärdedelar av hongrodorna tycker att stadsgrodornas läte är mer attraktivt.
Även bland grodor är vi lantisar chanslösa.

10 december 2018 – Sporter och sporter. Typ.

december 10th, 2018

I min omedelbara närhet finns en 16-åring som spelar hockey och en 14-åring som boxas, båda intensivt engagerade.

Ganska ofta säger folk sånt som ”Är ni inte rädda? Blir ni inte oroliga? Tänker ni inte på alla hårda slag, attacker mot huvudet, skador och hjärnskakningar, risker på sikt, hets från tränare, domare som missar ojustheter och regelbrott, machokultur, attityder om att det är styrka och aggressivitet som ska lösa allt och sånt?”

- Jo, säger vi.
- Det är klart att vi tänker så ibland.
- Men då är det alltid skönt att ha boxningen att gå till istället.

9 december 2018 – Traditioner att vårda ömt

december 9th, 2018

Vi går nu in i den vecka då vi firar genom att lovsjunga ett katolskt helgon från Sicilien för att veckan därpå hylla ett barn fött för länge sedan i Betlehem, en stad där de kristna idag är i minoritet.
I det firandet tar vi hjälp av tomten vars förebild är den katolske biskopen S:t Niolaus, född i Patara som idag ligger i Turkiet men då – år 270 – var en hamnstad bebodd av greker och en del av romarriket.

Dagen före julafton firar vi vår drottning som fyller år då, en tysk direktörsdotter uppvuxen i Brasilien, och som redan under 1970-talet gifte sig med vår kung, ättling till en fransk militär, och sjunger den fina tyska hymnen ”Stilla natt”.

Låtom oss gemensamt lova varandra att inte nämna ett ord om detta till de Sverige”demokrater” som tror sig slå vakt om svenska traditioner och kristna riter.
Det kan bli vår julklapp till varandra (och att den seden är äldre i judendomens chanukka
stannar mellan oss).

8 december 2018 – På boxning i Västerås

december 8th, 2018

På boxning i Västerås. Klubben har Ica Slagsta bland sponsorerna.
Vem hade trott något annat?

8 december 2018 – Namn och sånt

december 8th, 2018

Att en italiensk ärkebiskop, representerande Vatikanen i Jerusalem, heter ”Pizzaballa” i efternamn ger inte mer än pengarna tillbaka, va?

7 december 2018 – Om det goda i teknisk utveckling. På riktigt.

december 7th, 2018

När män fortfarande är unga pojkar sätter vi smatterband i bakhjulet på cykeln för att få ett häftigt ljud, något större varvar vi upp mopeden, som bilförare trampar vi uppfordrande på gaspedalen och pumpar på i väntan på grönt vid stoppljusen och som familjefäder beklagar vi att kundvagnen på Ica Maxi är utan motorljud men kan möjligen kompensera med motorsågen vid sommarstugan.

Så långt var tillvaron ganska hyfsad.
Sedan kom grönsaksätare, skogsmullar och velournissar med tjafs om miljön och bilismen och utsläpp från bensin- och dieselbilarna vi körde och allt var förstört.

Elbilar.
Tystlåtna.
När varje riktig karl vet exakt hur kort tid man behöver för att välja mellan något som låter som en symaskin på Valium eller en stadsjeep med en hederlig V8:a.

Nu är det löst.
Soundracer är ett svenskt företag som tillverkar och säljer en apparat som ger konstgjort motorljud.
Den ansluts till bilens cigarettändaruttag (för så säger vi riktiga män fortfarande om stället där man placerar mobilladdaren) och läser sedan av hur bilen accelererar, växlar, bromsar ned och följer den verkliga körningen med artificiella ljud.
Man kan, till och med välja, mellan ljuden från en Ford Mustang, en Lamborghini V10 eller en Ferrari V12.

Smatterbandet har blivit hightech.
Tillvaron är åter i balans.
Ingen man i min ålder kommer hädanefter att någonsin säga ett negativt ord om teknisk utveckling.
Vrrrooom…

5 oktober 2018 – Ingen ryggrad, Ebba Witt Brattström

december 5th, 2018
Det är naturligtvis svårt att inte få dålig smak i munnen av att se Horace Engdahl i SVT-dokumentären om akademien och kulturprofilen.
Men – jag måste ju erkänna att jag inte tycker att Ebba Witt Brattström skördar särskilt många moraliska poäng i sammanhanget.
Hon har varit gift med Horace Engdahl i 25 år och bott och levt i en subventionerad paradvåning på akademiens villkor och subventioner. Hon säger i tv att hon åkt med på betalda resor i diverse länder, suttit med i limousinerna – utom när hon varit osams med Horace och i protest cyklat bakom limousinen till galafesten istället – och levt gott på, bland annat, de miljoninkomster Horace dragit hem via akademiuppdragen.
Hon har, under alla dessa år, inte sagt ett kritiskt ord om vare sig Horace Engdahl, Svenska akademien eller kulturprofilen Jean-Claude Arnault.
Det enda hon offentligt gjort när det gäller Arnault är att ha skrivit under ett uppror till hans försvar och dessutom försökt få två kända skådespelerskor att skriva på.
Det erkänner hon i SVT och säger i samma andetag att hon var väl medveten om hur Arnault betedde sig och redan då för 20 år sedan visste vilket svin han var och att han var skyldig till det svinaktiga uppträdande mot kvinnor han anklagades för.
Nu skyller feministprofessorn, tidigare idag i Sveriges radio, lågt nog på ”husfriden”, sitt agerande för Arnault på att hon ”hade ett ettårigt barn som knappt sov på nätterna” och dessutom ett väldigt stressande jobb samt att hon, lika självklart, 20 år senare och efter att Arnault avslöjats av 18 kvinnor som till skillnad från henne vågade stå för sin kritik mot Arnault även utåt, skäms för att hon agerade som hon gjorde då.
Feministprofessorn har alltså i några decennier seglat fram på en räkmacka med räkor handskalade av akademien, levt gott på fester och i limousiner, bott i paradvåning subventionerad av akademien, vetat om Arnaults – och andras? – svinaktiga manschauvinistiska beteenden men inte yttrat ett ord av kritik vare sig mot Horace Engdahl förrän hon skilt sig från honom eller mot Jean-Claude Arnault förrän ett stort antal andra modigare kvinnor sett till att få honom fälld.
Man kan beskriva Ebba Witt Brattströms agerande med många ord i sammanhanget.
”Rakryggad”, ”moral”, ”etik”, ”feminism” och ”mod” är dock inga av de ord som seglar fram och tar ledningen.
Det är ganska lätt att inse hur Ebba Witt Brattström skulle ha karaktäriserats om hon inte haft den position och den plattform hon har.
Och det är väldigt svårt att inse att den beskrivningen och karaktäristiken hade varit felaktig.

5 december 2018 – Nya synpunkter om en bra kost

december 5th, 2018

I en ny stor EU-undersökning som CAN redovisar idag säger åtta procent av de svenska männen att de dricker alkohol för att ”det är en del av en bra kost” och två procent att de gör det för att det är ”hälsosamt”.

Folkhälsoupplysningen har en del kvar att jobba med.

5 december 2018 – Bara en sak att spara på i Kristianstad

december 5th, 2018
Det är, naturligtvis, bra att då och då studera verkligheten. Till exempel Kristianstad där man just nu diskuterar budgeten i kommunen.
Sverige”demokraterna” är ju ett parti som låtsas ha mer än en fråga på partiprogrammet, trots att alla – inklusive de själva – vet att hela partiprogrammet bara består av kravet på att stänga gränserna och att slänga ut så många svartskallar som möjligt.
I Kristianstad har Sverige”demokraterna” lagt fram sin budgetmotion i kommunfullmäktige.
Kristianstad har nästa år utgifter på 4 900 000 000 kr, alltså 4,9 miljarder kr.
I denna gigantiska koloss av utgifter har Sverige”demokraterna” hittat möjliga besparingar på 2,6 promille, drygt två tusendelar alltså.
Efter att ha gått igenom alla utgifter för organisation, förvaltning, politik, skola, social omsorg, barnomsorg, äldrevård, kommunal sjukvård, gator och vägar, fastighetsunderhåll, kultur, transporter och allt annat har man hittat besparingar på 13 miljoner kr.
Och det känns inte som att få en överraskande tårta i ansiktet eller att någon drar undan mattan under fötterna på en när det visar sig att det enda som går att spara in en enda krona på av 4,9 miljarder kr i Kristianstad är modersmålsundervisning för invandrare och svenska för samma grupp.
Inget annat går alltså att spara in en enda krona på.
Och för att man ska göra hitte-på-politiken fullständig sprätter man iväg de 13 miljonerna till omsorgen och lärarlönerna i skolan, med förhoppningen att alla ska tro att det är just de två tusendelar av kommunens pengar som går till att lära invandrare svenska som gör att omsorgen och skolan får stå tillbaka.
Man kan se på Sverige”demokraterna” på många sätt.
Att se dem som ett seriöst parti med en politik för hela samhället ingår dock inte bland alternativen.