”Barn? Nej, det tror jag väl inte”
Ibland kan jag få för mig att jag inte är någon bra far.
Som idag.
Sitter på kontoret till cirka 13, går ner och lämnar in ett tips, tar en burgare på Max, springer in hos Linda på Ny design och går hem till lägenheten.
Kalle kommer och har en kompis med sig och när klockan är 14.50 frågar Kalle hur länge de kan leka.
Jag tittar på klockan och tänker ”tio i tre…och vi ska vara på kulturskolan halv fem…tio i tre?…tio i tre?!”
Och inser att för inte mindre än 35 minuter sedan skulle jag ha hämtat min sexåring på Rävåsskolan.
Jag har inte haft en tanke på det.
Jag har inte ens glömt bort det.
Det har varit utraderat ur skallen och hade inte Kalle frågat om klockan vet ingen hur lång Klaras skoldag hade blivit.
En gång hade jag Kalle och Klara med till Stora valla.
Det var pressinfo inför en match och eftersom det var Tony Gustavsson som pratade tog det tid.
Rejält med tid.
Frågade man Tony om det regnade ute tog svaret fem minuter. Sedan kom en analys om varför.
Men.
När en halvtimme eller så hade gått började jag fundera.
”Hade inte jag barnen med mig”, undrade jag och tittade mig omkring.
Inga barn någonstans.
”Nehej”, tänkte jag. ”Då hade jag väl inte det”.
Åsså gick det 5-10 minuter till och Kalle och Klara kom fram från baksidan av läktaren.
”Det var så alltså”, tänkte jag.
Det är i såna lägen jag kan bli lite orolig över mig själv.
Jag kanske, trots allt, behöver en vårdare.
november 5th, 2009 at 9:05 f m
Var inte orolig, jag har gjort liknande saker själv och jag bedömer att jag inte behöver en vårdare. Men jag kan ju ha fel:)