Larsa och två nyanser av blått

Lars Grahn Wåhlén, min gode vän på Kuriren, skriver om Kurirens sportredaktion;
”Varje gång vi kör över vår konkurrent (KT, alltså – min anmärkning) brukar vi kalla det för ”blå kross”.
Konkurrenten är ju lite ”blåare” än oss”.

Det är ju lite rart att folk fortfarande tänker så.
Inte sant men rart.

En kapitalistfamilj, inne på tredje generationen som tidningsägare, ger ut den NWT som i sin tur äger den längs vägen alltmer osjälvständiga lokalupplagan Karlskoga tidning.
Några andra kapitalister, även här med familjeband, här av märket Hjörne, äger tidningar som Göteborgs-Posten, VLT i Västerås, Nerikes allehanda och har som en liten biprodukt fått med sig Karlskoga-Kuriren på köpet.

Båda kapitalistgängen ger ut tidningar av samma anledning – att i slutänden tjäna pengar.
Inget ont i det. Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen för kapitalister och är inget att säga om.

Det är också därför de är så extremt intresserade av siffror och så ointresserade av bokstäver, så fenomenalt pubertetsivriga på att skära i kostnader och personal och lika ointresserade av att diskutera redaktionellt innehåll som en sverigedemokrat av att diskutera fördelarna med kulturell mångfald.

Enda skillnaden mellan de två kapitalistgängen är att medan det ena kapitalistgänget (Ander-familjen) får försöka få verksamheten att gå ihop på egen hand så får det andra kapitalistgänget (Hjörne & co) årligen ett antal miljoner kr av skattepengar för att ge ut sin tidning i Karlskoga (år 2008 6.741.000 kr som annars kunde ha gått till exempel skola och barnomsorg).
Det är en obegriplighet i sig men gör å andra sidan att Larsa har ett jobb.

Att sedan Kurirens ägare anser sig ha råd att ha ett kalkerpapper vid namn Monica Sundberg anställt som ledarskribent för att recitera vad Niina Laitila och Mona Sahlin sagt dagen innan är ju bara ett strategiskt drag för att Karlskogas kvarvarande socialdemokrater ska behålla tidningen ett tag till (även om Socialdemokraternas lokala ordförande Helena Frisk förra gången Kuriren var konkurshotad övergick från helårsprenumeration till att betala tidningen per månad).

Att man har en ledarskribent utan egna åsikter gör ju inte tidningen mer röd än konkurrenten (som i sin tur har en chefredaktör med samma bristsjukdom).

Är KT lite blåare än Kuriren är det enbart av ilska över att tidningarna inte konkurrerar på lika villkor.
Det är en diskussion som vi inte behöver föra om tio år.
Då finns ingen av dem kvar.
Oberoende av färgnyanser.

3 Responses to “Larsa och två nyanser av blått”

  1. Jag Says:

    Nu är det ju liksom så att Kuriren i många många år har kallats för ALU tidningen.
    Dök tydligen upp på den tiden det fanns s.k ALU jobb. Alltså låtsasjobb som inte kunde generera några pengar. (tjänsterna var inte tillräckligt bra så ingen ville betala för dem)
    Men jag tycker dock att det är lite synd att lyfta fram det här, för det måste vara riktigt jobbigt att veta att omgivningen ser på en som en ALU.

    Men som sagt kapitalisterna Hjörne & Co såg ett gyllene tillfälle att gnida till sig skatte/bidragspengar för att dryga ut sin kassa. Kunde man dessutom hitta folk som jobbade åt dem i sin tro att de hade ett riktigt jobb så blev det bingo.

    Jag tycker lite synd om de som har den uppgiften åt Hjörne & Co, men mest synd tycker jag om de som skulle behövt Kurirens skattepengar till vård m.m.

    Måste kännas väldigt bisarrt att vara ”röd” och samtidigt stjäla pengar från barn, gamla och sjuka.

  2. Caroline Berg Says:

    Fortfarande en massa pressstöd där alltså? Obegripligt… Vissa saker ändrar sig visst aldrig.

  3. Karlgren Says:

    Klart det är obegripligt.
    En gång välmotiverat för att vi skulle undvika att bara få en röst som förmedlade nyheter och sanningar.
    Idag finns hundratals – och en av dem göds med skattemiljoner.
    Det är klart att det är obegripligt.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu