Om varför man inte ska utbilda nazister i sprängämnen
Svenska nazister har de senaste 25 åren stått bakom ett 30-tal mord i Sverige.
Det senaste – dessvärre naturligtvis inte det sista – såg vi i Malmö vid en demonstration på kvinnodagen där ett litet gäng nazister (vad annars – de är inte många över huvud taget) knivhögg fyra personer som dessvärre, ur nazistsynvinkel, inte dog vilket man beklagade på nätet med formuleringar som ”mycket trist att blattekräket inte strök med” eller ”hoppas att någonting tillstöter och arabvänsterbögsvinet dör”.
Svenska nazister har de senaste decennierna mördat vänsteraktiva, syndikalister, homosexuella vilket är logiskt enligt nazistisk ideologi eftersom de är mot demokrati och för till exempel mord som politiskt vapen mot motståndare som, förutom ovanstående grupper, judar, araber, afrikaner, muslimer, feminister och andra, som man anser, ”undermänniskor”.
Att bekämpa svenska nazister handlar alltså inte bara om att bekämpa obehagliga åsikter.
Det handlar också om att bekämpa organiserade kriminella ligor som i genomsnitt mördar mer än en människa om året med det slutliga målet att krossa demokratin och förgöra oppositionella och misshagliga.
Att vara nazist är i så motto i praktiken att vara kriminell och dessutom grovt kriminell – genom att man lierar sig med mördare och genom att man vill krossa det samhälle och den demokrati vi har.
Hade dessa nazister varit utländska medborgare hade vi för länge sedan a) dömt dem till långa fängelsestraff och b) utvisat dem på livstid.
Nu är de – om än fosterlandsförrädare eftersom de vill förgöra demokratin – ändå svenska medborgare och den möjligheten står inte till buds.
Det demokratiska samhället kan ändå göra vissa val.
Som att fråga sig om vi ska bekämpa nazisterna eller till exempel istället utbilda dem i sprängämnen.
Dessvärre valde Karlskoga kommun det sistnämnda alternativet.
Problem uppstår naturligtvis när det rör sig om nazister ”under cover” som när högerextremister tidigare försökte få göra värnplikten som kustjägare och i andra tuffa utbildningar för att på vis förkovra sig i att ta makten med våld.
Det problemet fick säkerhetspolisen och försvaret bukt med men det är naturligtvis ändå svårt när en anonym och okänd nazist väljer att söka exempelvis en speciell utbildning.
I fallet med den nazist i Karlskoga som nu utbildar sig i bland annat sprängämnen är dock situationen en annan.
För två år sedan twittrade han, enligt NA, och lät twittret ackompanjeras av ett hakkors.
Och det räcker att googla på hans namn för att konstatera att han på nätet redan 2011 skrev att han ”inte längre har någon tro på demokratiska tillvägagångssätt”, att ”de längsta, mest stabila och blomstrande perioderna i människans historia har varit tider då goda härskare styrt enväldigt, kontrollrat informationen och de monetära flödena i ett samhälle med en sund moralisk kodex inpräntad i undersåtarna” och kallade demokratin en ”förruttnelseprocess”.
Och så vidare.
Redan när han söker en utbildning i Karlskoga tar det alltså uppskattningsvis fyra minuter att ta reda på vem han är och ytterligare två minuter för att lista ut varför han vill in på den utbildning som alla jag talar med inom försvarsindustrin konstaterar är en alldeles utmärkt utbildning för en våldsbenägen nazist.
Och redan där borde det ha tagit stopp.
Vilket, bland mycket annat, skulle ha inneburit att vi sluppit korkade kommenterar som gymnasiechefen Jan Strids konstaterande att det inte är så farligt att denne representant för en rörelse med drygt ett mord om året på sitt CV går utbildning eftersom eleverna ”lär sig tillverka sprängämnen men inte att göra bomber”.
Naturligtvis får vi finna oss i att nazister finns och vill störta samhället och den demokrati vi känner med våld.
Det är ett av de pris vi betalar just för demokratin.
Men att vi för skattepengar ska utbilda dem i att göra detta så effektivt som möjligt är att ta toleransen ett steg för långt.