Därför ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelserna

Läser denna måndagskväll ännu en artikel om andelen kvinnor i bolagsstyrelserna på Stockholms-börsen.
Den här gången konstaterar SIS Ägarservice att andelen kvinnor i styrelserna ökat med två procentenheter till 25,7 procent i år 2014, Margot Wallström (s) säger att det går för långsamt, finansminister Anders Borg (m) ”avskriver inte möjligheten med lagstiftning” för att få in fler kvinnor och Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i Industrivärden, kontrar med att säga att ”börsen är ingen demokrati”.
Allt är som vanligt.
Och Martin-Löf har rätt.

Jag vet att det är alldeles fel, alldeles politiskt okorrekt och alldeles dumt att säga det men så här är det;
naturligvis ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelser.
Inte av kvinnor, inte av mörkhyarde, inte av rödhåriga, inte av handikappade, inte av västmanlänningar, inte av simhoppare, cirkusartister, svensklärare och inte av pimpelfiskare.

Det är naturligtvis kommersiellt korkat att ha bolagsstyrelser som består av ett antal män i mörka kostymer, så lika varandra att det ser ut som om någon tryckt på ”Repeat” i en genmanipulator.
Det är kommersiellt klokt att ha en så bred styrelse som möjligt och har man nu tänkt att tjäna rejält med pengar – vilket jag noterat att väldigt många i väldigt många börsbolag tänkt – så är det klokt att ta tillvara alla de kompetenser och förmågor som idag inte alls eller nästan inte alls tas tillvara.

Kvinnors.
Invandrares och andragenerationens svenskar.
Ungdomar.
Människor med särskilda behov och krav.
Etniska och religiösa minoriteter.
Och så vidare.
Ett Ica blir inte framgångsrikt utan att ta hänsyn till ungdomar som växer upp med en annan syn på djurhållning, en större andel vegetarianer och veganer, eller om man glömmer bort den allt större andel svenskar som har andra mat- och kosttraditioner med sig och kring sig.
Ett H&M eller Lindex måste anpassa sig till det faktum att familjestrukturer ser annorlunda ut idag än för 20 eller 30 år sedan.
Och så vidare. Igen.

De bolag som håller fast vid vit-gubbe-i-lika-vit-skjorta-och-mörk-kostym, medelålders, heterosexuell, bil-båt-och-villa-i-bättre förort blir förlorare.
Alltså; bredare bolagsstyrelser = bättre bolagsstyrelser = bättre affärer = högre vinster.
And that´s what it´s all about på börsen.

Men.
Ägde jag ett börsbolag skulle jag följaktligen fylla styrelsen med kvinnor och män, svenskar med rötter här sedan århundraden blandade med de som fortfarande slår rot här hos oss och alla andra utom sverigedemokrater och andra tramspellar som mest hukar bakom stolarna och är rädda för folk från grannbyn.
Men – igen – här kommer grejen med att vi inte ska ha kvotering;Så
det är ju för f-n mitt bolag.
Och om jag äger det så är det och ska vara upp till mig huruvida jag väljer att fylla hela styrelsen med rödhåriga fotbollsintresserade skåningar eller norrländska skogshuggare med mjäll.

Så länge vi accepterar den privata äganderätten får vi också acceptera att de som äger dittan eller dattan också styr över det de äger.
Att de gör det klokt.
Eller korkat.
Men det är faktiskt deras bolag och då får de göra som de vill inom lagens ramar.

Och äger jag ett bolag ska ingen jävel komma och tala om för mig vilka jag ska ha i min styrelse.
Därför ingen kvotering.

Och om vi nu ska ha kvotering – varför bara av kvinnor?
Varför inte även av invandrare, handikappade, de som bor i småstäder så vi inte bara får storstadsperspektiv, människor under 30 och över 70 så att de grupperna inte kommer bort och så vidare i all oändlighet?

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu