2 augusti 2018 – Sverige”demokraterna” filmar
Om Sverige”demokraternas” film där de låtsas avslöja Socialdemokraternas smutsiga historia kan man säga två saker.
Den ena är att det enda nya i filmen är de punkter där SD ljuger eller luras. Allt annat är grundligt genomgånget och tröskat i media och forskning gång efter annan.
Den andra saken är att SD-filmen är bra eftersom den avslöjar det totalt orwellianska kulturmörker vi skulle gå in i med järnrören vid makten.
Ljugerierna och lurerierna först. Aftonbladet var nazianstucket under andra världskriget – ja. Men den var ingen socialdemokratisk tidning då. Den ägdes av tändstickskungen Ivar Kreugers broder Torsten, en högerextrem man med ambitionen att visa på sin broders oskuld. LO köpte tidningen 1956 – nio år efter andra världskriget – och det var då den blev socialdemokratisk.
Och Christian Gunther var utrikesminister under andra världskriget – men inte socialdemokrat. Han var inte medlem i något parti, diplomat och utrikesminister från 13 december 1939 till 31 juli 1945. Sedan fick vi en socialdemokrat på posten.
Regeringen gjorde diverse eftergifter under andra världskriget – men regeringen var inte socialdemokratisk. Vi hade en samlingsregering med alla demokratiska partier under samma tid som Gunther var utrikesminister.
Rasbiologiska institutet inrättades – ja, men i politisk enighet.
Och så vidare.
Men genom att glida, ljuga, luras, förvränga skapar järnrören en kuliss av osanning som gör att hela perspektivet förvrids och att som en gång nazisterna skyllde allt på judarna nu SD kan skylla allt på sossarna.
Det är verklighetsförvanskning i dess renaste form och den som funderar på hur verklighetsbilden skulle se ut med järnrören vid makten behöver bara titta på filmen en gång till.
I så motto är den otäck. Riktigt otäck. Liksom hela partiet.
Sedan var det naturligtvis så att det fanns rasbiologiska och bitvis rasistiska strömningar inom alla partier vid denna tid liksom ett förhållningssätt till de tyska nazisterna som på sina håll började i respekt och slutade i beundran.
Det kan man beklaga. Klarsyntheten då stod exempelvis sådana som Torgny Segerstedt i GHT och andra för och fick mycket riktigt Jimmie Åkessons föregångare mot sig.
Forskning, böcker, tidningsartiklar, reportage och annat har ur olika aspekter skildrat den här typen av framförallt rasbiologiska strömningar inom dåvarande högern, inom centern, inom socialdemokratin och – naturligtvis – den digra mängden av knäböjande inför den folkmördande diktaturen i Sovjet från kommunisternas sida.
Det är bra att det kartlagts och lyfts fram.
Vi kan inte ändra historien men förhoppningsvis lära av den.
Men där socialdemokrater och den anständiga delen av borgerligheten lade de här sakerna bakom sig för 60 år sedan är Sverigedemokraterna ett parti som när Jimmie Åkesson gick med där fortfarande bar uniform och heilade på mötena.
Där är man inte idag.
Det viktigaste uppdraget i att förvandla Sverige”demokraterna” har ju bestått i att förklä det till ett parti bland andra – ett parti som vilket som helst men berett att sätta ned foten lite extra när det gäller brott och straff, invandrare och flyktingar.
Men Sverige”demokraterna” är inget anständigt parti.
Det är ett parti som vill förvandla Sverige till något som få svenskar vill ha.
Därför att de flesta svenskar vill ha ett anständigt samhälle där vi i kraft av våra gemensamma tillgångar tillsammans löser de problem vi har och tillsammans bygger en framtid.
Dessvärre har vi nu ett parti som inte alls vill ha ett fredligt, anständigt och harmoniskt Sverige där vi lever tillsammans utan istället vill skapa och bygga på konflikter och ställa olika grupper av människor mot varandra, ett parti vars livsluft är varje bråk i en förort, ett parti där företrädarna börjar dregla inför varje konflikt därför att den ger en ny möjlighet att hetsa människor mot varandra.
Och så har vi sju andra partier i riksdagen där inget talar om framtiden, inte ens i denna fantastiska tid då allt går bra för Sverige och förutsättningarna för att göra och skapa något bra är större än någonsin.
Det är i sanning ingen upplyftande bild.
Den gör sig inte ens på film.
Tags: Sverigedemokraterna