5 januari 2019 – Vi lever i ängslighetens och de uteblivna preskribtionernas tid
1977 släppte Magnus Uggla albumet ”Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt”.
Det är ett lysande album men jag är förvånad över att det ännu inte är någon som krävt att Uggla ska bannlysas från tv, radio och alla andra former av offentliga framträdanden.
För där på skivan och i låten ”Jag skiter” sjunger Magnus Uggla;
”Alla människor bara snackar
Om hur dom vill man ska va
Dom är bögar allihopa
Jag funderar på att dra”.
Inte bara omoget och ansvarslöst utan även homofobiskt.
Att raderna ännu inte föranlett offentlig korsfästning av Uggla är märkligt.
För vi lever i ängslighetens, de ömma tårnas och de aldrig preskriberade syndernas tid.
Få veckor går utan att vi påminns om det.
Senast har någon i USA gått igenom 40 000 Twitter-inlägg och hittat ett där Kevin Hart skriver att en av hans största rädslor är att sonen skulle växa upp och bli bög.
Efter att det uppdagats att Hart uttryckte sig så 2010 blev alla vederbörligen indignerade och krävde som en man, förlåt som en hen, att Hart skulle kläs i tjära och fjädrar och han fick lämna det planerade uppdraget som programledare för Oscars-galan. Att Hart själv tog avstånd från det gamla uttalandet och förklarade det korkat och att han utvecklat sitt tänkande sedan dess båtade naturligtvis föga.
Förra veckan handlade det om Mikael Persbrandt som i manuset till sin självbiografi beskrivit vad han kallar en drömsekvens under en rusperiod, där ett övergrepp av sexuell karaktär fanns, en sekvens som ströks ur boken innan den publicerades.
När Persbrandt nu fick jobbet att läsa dikt i tv nyårsafton blev följaktligen Mia Skäringer, Sofia Helin, Helena Bergström med flera programenligt upprörda över att han fick framträda i tv trots den aldrig publicerade boksekvensen.
I USA fick en domare nominerad till Högsta domstolen av Trump – Brett Kavanaugh – en besvärligare resa mot jobbet efter att ha anklagats för att, eventuellt alkoholpåverkad och pårökt, ha viftat med snorren på collegefest 25 år tidigare.
Och så vidare.
Folk har sagt olämpliga saker, betett sig korkat eller ännu värre porrsurfat och några decennier senare ska mattan ryckas undan under deras fötter och de ska dratta på arslet ”sig själv till straff och androm till varnagel” som man uttryckte sig i domar fordom.
I all evighet amen och det här håller ju inte.
Vi kan, för det första, konstatera att om alla vi som i unga dar uttryckt oss eller betett oss olämpligt ska hålla käften kommer mänskligheten att bli som ett soundtrack till Ingmar Bergmans ”Tystnaden”.
Man blir inte en sämre programledare för att man uttryckt sig korkat om homosexuella för ett decennium sedan eller en mer olämplig artist för att man använt ordet bögar nedsättande för 41 år sedan.
Ej heller ska man få yrkesförbud och hindras läsa dikt i tv för något man kunde ha beskrivit i en bok men aldrig gjort och eventuellt snorreviftande på college för ett kvarts sekel sedan medför varken att man blir sämre eller bättre som domare.
Jag kan, ärligt talat, inte ens bli upprörd över möjligt porrsurfande och har faktiskt aldrig träffat någon som varit upprörd över det på riktigt. Däremot många som varit lämpligt rosenrasande offentligt över saken.
Vad man däremot kan bli upprörd över är om människor – män eller kvinnor – decennier efter sina mindre intelligenta beteenden fortfarande agerar och beter sig korkat, sexistiskt, förnedrande mot andra människor.
Det är illa.
Då finns det ingen utveckling i dem.
Korkade uttalanden och beteenden för ett kvarts sekel sedan eller att man eventuellt gjort något dumt…I couldn´t care less. Jag lyckas inte ens bli upprörd över avslöjat porrsurfande.
Dessutom är det ju så att vi har den grundlagsskyddade rättigheten att uttrycka även för tillfället icke populära åsikter utan att få käften tillstängd.
Applicerar vi tesen ”den som är utan skuld kastar första stenen” på allt det här är det ändå inte så bråttom att ducka.