16 februari 2019 – Björn Afzelius. 20 år senare.
Idag är det 20 år sedan Björn Afzelius dog.
En man värd respekt.
Dels för den musikaliska gärning han gjorde, de låtar som många svenskar fortfarande kan och sjunger, dels därför att han stod för värden som gått från att erbjudas överallt i folkhemmet till att bli bristvaror och restnoterade.
Dessutom är det i min bok så att alla som står för något, kämpar för det, inte ändrar åsikt efter att ha satt upp fingret i luften och känt i vilken riktning vinden blåser för tillfället är värda respekt.
På det personliga planet kan jag se hur det i ett antal av hans mer personliga sånger finns manliga tillkortakommanden och förslösade relationer som jag önskar att jag inte så väl kunde känna igen mig i men där jag tyvärr kan bocka av versrad för versrad.
En annan sak är att socialisten, radikalen, revolutionären Björn Afzelius inte var fast i dogmer och stelbenthet.
När hans parhäst Mikael Wiehe dagen efter Fidel Castros död skrev en hyllningsdikt i Aftonbladet till diktatorn hade Björn Afzelius redan 1993 gett ut romanen ”En gång i Havanna”, en total uppgörelse med den revolution som stelnat till att förtrycka människor och om de mänskliga pris kubaner fick betala.
Man kan använda sin musikaliska talang till att sjunga ”Dressed for success” eller sitt kändisskap till att kalla sig influencer och mot betalning föreslå vilket läppstift följarna ska använda.
Man kan också använda sin begåvning som Björn Afzelius. Respekt. Då och nu.