Archive for the ‘Finansmarknaden’ Category

1 oktober 2018 – Med en suck av lättnad

måndag, oktober 1st, 2018
”Svårare att tjäna pengar på svenska grundskolebarn”, lyder en rubrik i dagens nyhetsbrev från Svenska dagbladet där man inleder texten med konstaterandet att ”Det har blivit allt svårare att tjäna pengar på privata grundskolor”.
Då är det ju en evinnerlig tur att det inte är pengarna som driver de svenska riskkapitalister som tagit över våra tidigare gemensamma skolor.
I debatten om vinster i välfärden har de just ständigt och nästan dagligen istället påpekat hur de inte alls driver skolor för att sko sig och casha in utan enbart av närmast filantropiska skäl och för att efter ringa förmåga ge det uppväxande släktet så god utbildning som möjligt på det att samhället må bli bättre och bättre.
Det känns skönt en dag när ett besked som det här kommer.
Hade det istället varit så att de köpt på sig skolor för att tjäna pengar hade man ju kunnat bli orolig.

Därför ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelserna

måndag, maj 19th, 2014

Läser denna måndagskväll ännu en artikel om andelen kvinnor i bolagsstyrelserna på Stockholms-börsen.
Den här gången konstaterar SIS Ägarservice att andelen kvinnor i styrelserna ökat med två procentenheter till 25,7 procent i år 2014, Margot Wallström (s) säger att det går för långsamt, finansminister Anders Borg (m) ”avskriver inte möjligheten med lagstiftning” för att få in fler kvinnor och Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i Industrivärden, kontrar med att säga att ”börsen är ingen demokrati”.
Allt är som vanligt.
Och Martin-Löf har rätt.

Jag vet att det är alldeles fel, alldeles politiskt okorrekt och alldeles dumt att säga det men så här är det;
naturligvis ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelser.
Inte av kvinnor, inte av mörkhyarde, inte av rödhåriga, inte av handikappade, inte av västmanlänningar, inte av simhoppare, cirkusartister, svensklärare och inte av pimpelfiskare.

Det är naturligtvis kommersiellt korkat att ha bolagsstyrelser som består av ett antal män i mörka kostymer, så lika varandra att det ser ut som om någon tryckt på ”Repeat” i en genmanipulator.
Det är kommersiellt klokt att ha en så bred styrelse som möjligt och har man nu tänkt att tjäna rejält med pengar – vilket jag noterat att väldigt många i väldigt många börsbolag tänkt – så är det klokt att ta tillvara alla de kompetenser och förmågor som idag inte alls eller nästan inte alls tas tillvara.

Kvinnors.
Invandrares och andragenerationens svenskar.
Ungdomar.
Människor med särskilda behov och krav.
Etniska och religiösa minoriteter.
Och så vidare.
Ett Ica blir inte framgångsrikt utan att ta hänsyn till ungdomar som växer upp med en annan syn på djurhållning, en större andel vegetarianer och veganer, eller om man glömmer bort den allt större andel svenskar som har andra mat- och kosttraditioner med sig och kring sig.
Ett H&M eller Lindex måste anpassa sig till det faktum att familjestrukturer ser annorlunda ut idag än för 20 eller 30 år sedan.
Och så vidare. Igen.

De bolag som håller fast vid vit-gubbe-i-lika-vit-skjorta-och-mörk-kostym, medelålders, heterosexuell, bil-båt-och-villa-i-bättre förort blir förlorare.
Alltså; bredare bolagsstyrelser = bättre bolagsstyrelser = bättre affärer = högre vinster.
And that´s what it´s all about på börsen.

Men.
Ägde jag ett börsbolag skulle jag följaktligen fylla styrelsen med kvinnor och män, svenskar med rötter här sedan århundraden blandade med de som fortfarande slår rot här hos oss och alla andra utom sverigedemokrater och andra tramspellar som mest hukar bakom stolarna och är rädda för folk från grannbyn.
Men – igen – här kommer grejen med att vi inte ska ha kvotering;Så
det är ju för f-n mitt bolag.
Och om jag äger det så är det och ska vara upp till mig huruvida jag väljer att fylla hela styrelsen med rödhåriga fotbollsintresserade skåningar eller norrländska skogshuggare med mjäll.

Så länge vi accepterar den privata äganderätten får vi också acceptera att de som äger dittan eller dattan också styr över det de äger.
Att de gör det klokt.
Eller korkat.
Men det är faktiskt deras bolag och då får de göra som de vill inom lagens ramar.

Och äger jag ett bolag ska ingen jävel komma och tala om för mig vilka jag ska ha i min styrelse.
Därför ingen kvotering.

Och om vi nu ska ha kvotering – varför bara av kvinnor?
Varför inte även av invandrare, handikappade, de som bor i småstäder så vi inte bara får storstadsperspektiv, människor under 30 och över 70 så att de grupperna inte kommer bort och så vidare i all oändlighet?

Konkursen – nu kan det sägas

onsdag, maj 26th, 2010

Det är, naturligtvis, inget snack om saken.
Allt ska alltid fram.
Och är man på ett sätt mot andra måste man vara på samma sätt mot sig själv.
Det kallas ryggrad.

Det gäller, inte minst, journalister.
Journalister är offentliga personer, jagar andra offentliga personer, vänder och vrider på allt och skriver sedan, förhoppningsvis, sanningen och inget annat än.
Då får man finna sig i att samma sak gäller en själv.
Även om väldigt många journalister är väldigt känsliga för sådant och inte tål en millimeter av kritik själva trots beredvillighet att själva mörda vem som helst i spalterna.

Så;
idag har jag varit i Örebro tingsrätt och blivit försatt i konkurs.
Det tog sex minuter.
Sex minuter i en mycket liten sal, i en förhandling ledd av en ung man, nåja…vi kan väl säga att livserfarenhetsmässigt hade han inte kunnat vara med i Mustaschkampen.
Om du förstår vad jag menar.

I vilket fall och emedan.
Skatteverket begärde mig i konkurs utifrån att jag är skyldig staten 266.956 kronor där 600 kr är en avgift för böter jag fick en sen natt i Laxå, 750 kr en felparkering jag inte riktigt vet var den kommer ifrån och resten skatter och moms.

Det är inte mycket att säga om det.
Skulden finns där och precis som tidigare skulder ska den betalas.
Förstås.
Ett par decennier av frilansande gör att jag vet att tillvaron även i ekonomiska termer är upp och ner, ett par skilsmässor har spätt på den insikten och de senaste två åren har i ett par omgångar varit kraftigt tuffa när stora uppdragsgivare lagt näsan i vädret.

Det hör inte så mycket till saken.
Jag har inte kunnat betala allt jag skulle ha betalat och det är en verklighet väldigt många av oss vet väldigt mycket om.
(Jag har, till exempel, ibland funderat över det här med betalningspåminnelser.
De måste vara det mest onödiga som finns.
Att man inte betalar en räkning beror ju i allmänhet inte på att man glömt bort den utan att man saknar pengar att betala den med).

Idag begärde jag åtta veckors respit i tingsrätten (vilket den kan bevilja) för att ett par projekt skulle hinna landa mer formellt och visa en väg ut ur skuldläget men fjunisen var inte med på de noterna.
Det är okej.
I de här lägena kan man endera lägga sig ned och dö eller kavla upp ärmarna – svårt i och för sig för en man som alltid bär kortärmat – och börja hantera, börja beta av, börja jobba på.
Vilket är precis vad jag gör.

I insikt om att man ska göra rätt för sig.
Och i insikt om att det även i fortsättningen är jag som ser mig själv i spegeln varje morgon.

Licensed to kill?

torsdag, mars 11th, 2010

Cecilia Stegö Chilò föreslås som ny styrelseledamot i försvarsindustrikoncernen Saab.
Hon var under några dagar efter förra valet kulturminister i högerregeringen men fick lämna posten sedan det avslöjats att hon inte betalat tv-licensen.
Nu väntar vi på en undersökande journalist som kollar hur det är med vapenlicensen.

Inte går vi på den lätte

fredag, november 27th, 2009

Går förbi Statoil Strömsbro fredag förmiddag.
Stor affisch.
”Lussekatt + valfri liten kaffe 20:-
(Ord. pris 27:-)”
står det på den.

Tror verkligen Statoil att vi ska tro att det finns ett ”ordinarie pris” på något som säljs tre veckor per år?

Krisrapport

måndag, oktober 19th, 2009

Jag vet inte om det har att göra med hur min ekonomi sett ut det senaste halvåret men…de två senaste gångerna jag köpt jeans har jag fått gå ned till 29 i midjemått.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu