Archive for the ‘Finansmarknaden’ Category

13 januari 2019 – Om att klara sig trots allt

söndag, januari 13th, 2019

Intervjuad i The Hockey News kommenterar Nashville Predators svenske back Mattias Ekholm att det finns de stjärnbackar i NHL som tjänar mer än vad han gör.
- Där jag kommer ifrån behöver man inte så mycket pengar, konstaterar Ekholm.

Sommaren 2016 skrev han ett sexårskontrakt värt 33,5 miljoner kr per år.
Det känns skönt att han tror sig kunna klara sig på den inkomsten.

(Vad? Jaså. Han är från Borlänge).

20 december 2018 – Det går bra nu…

torsdag, december 20th, 2018

Banken SEB, som sällan förknippas med en revolutionär syn på tillvaron eller samhällsfarlig vänsterextremism, redovisar idag att de svenska hushållens bruttoförmögenhet under tredje kvartalet i år ökade med drygt 400 miljarder kr.

Därmed passerade hushållens bruttoförmögenhet för första gången 20 000 miljarder kr sedan värdet på bruttoförmögenheten hos svenskarna stigit med 408 miljarder kr på tre månader.
Och ja, även nettoförmögenheten steg och är nu över 16 000 miljarder kr.
Vårt privata nysparande under tredje kvartalet var 68 miljarder kr.

Den svenska krisen är alltså även idag begränsad och möjligheten att överleva hyfsat stor.
När vi nu dessutom vidtagit nödvändiga åtgärder som att ta bort möjligheten för skolungdomar att åka buss gratis under sommarlovet och annat ser framtiden totalt sett ganska ljus ut.

19 december 2018 – SD har haft rätt hela tiden…

onsdag, december 19th, 2018

Den svenska affärstidningen Veckans affärer listar i en artikel de elva mest attraktiva jobbtitlarna på svenska företag under 2019.
Det här är, i tur och ordning, de yrkesbeteckningar som är hetast i Sverige nästa år enligt en undersökning gjord av Hammer & Hanborg nu i december:

Corporate philosopher, Tribe coordinator, Zero CO2-travel consultant, Head of customer passion, Sustainable growth leader, Organisation design conductor, Stabilizing strategist, Gig coach, Sharing the space officer, Leader of selfleaders och I will make it happen care taker.

Det är det slutgiltiga  beslutet för att Sverige”demokraterna” har haft rätt hela tiden.
Utlänningarna håller på att ta över fosterlandet.

18 november 2018 – Om att se barn och barnbarn i ögonen

söndag, november 18th, 2018
”Det är svårt att överskatta betydelsen av skiftet. Det är i direktörernas knän som makten över utsläppen finns – och det är med deras beslut som planetens förmåga att absorbera växthusgaser kan bevaras. Ofattbara 71 procent av världens utsläpp orsakas, direkt eller indirekt, av världens 100 största företag, enligt en uppmärksammad studie från Carbon Disclosure Project förra året”, skriver Peter Alestig i en krönika i Svenska dagbladet.
Det är underligt.
För det är ju inte ”företag” som orsakar de här utsläppen och steg för steg förstör överlevnadsmöjligheterna på den planet där vi lever.
Det är människor.
I spetsen för, till exempel, dessa världens 100 största företag, sitter människor.
Människor med barn.
I allmänhet i den ålder att de kan beskrivas som människor med barn och barnbarn.
Vad säger de när de – för det måste de väl ha tid med en kväll varje år i alla fall – sitter med ett barnbarn i knät och berättar om livet?
- Jodu, jäklar, din farfar han har tjänat mycket pengar han, ska du veta, och sett till att alla som äger företaget också tjänat en väldig massa pengar.
Det är ju sant.
Men fortsätter de sedan;
- Visserligen har det varit till priset av att du inte kan räkna med att leva lika länge som farfar eller åtminstone inte kan göra en massa saker som farfar kunnat göra för att skogar är döda, hav dött, regnskogar är borta, natur förgiftad och i värsta fall så har resultatet varit att den här planeten går åt skogen…men en jäkla massa pengar har jag tjänat.
För inte heller de kan ju bortse från det personliga ansvar de har och konsekvenserna av de val de gjort.
Det är ju sina egna barns och barnbarns framtid de ödelägger. Sitt eget kött och blod.
Oavsett hur höga sedelbuntar de byggt och till och med om just deras hög är högst.

31 oktober 2018 – Frågan är varför PRO ljuger och snackar skit

onsdag, oktober 31st, 2018

Naturligtvis tycker jag att vi ska ha sedlar och mynt kvar i Sverige – av flera skäl. Datorer kan paja, vi kan få fel i våra bankuppkopplingar och så vidare och dessutom vill jag inte leva i ett samhälle där varje transaktion med varje krona finns registrerad någonstans.
Men.
När pensionärsgerillan i PRO laddar geväret för fullt skjuter de sig själva totalt i foten. Häromdagen gick PRO i Gävleborg och Hudiksvall till attack mot Ikea i Valbo utanför Gävle och Åhléns i Gävle för att de två varuhusen slutat med kontanthantering.
”Diskriminering av äldre”, skriker PRO-Bill.
”Kapitalintressena gör allt för att förstöra våra liv”, skriker PRO-Bull.
Och så lägger en PRO-ordförande till att ”för många äldre är kontanter det naturliga betalningsmedlet”.

Vi har alltså här två felaktiga och ett lögnaktigt påstående.
Att bara ta emot betalning med bankkort är knappast diskriminering av äldre. Enligt Riksbankens statistik har ungefär 90 procent av alla svenskar – även i den äldsta åldersgruppen –  under den senaste månaden betalat med sitt bankkort.
När det gäller sitt senaste köp svarar 80 procent av de betalade med bankkort, 13 procent med kontanter och 7 procent med kreditkort.
På åtta år har andelen som betalar med kontanter minskat från cirka 40 procent till 13 procent, fortfarande enligt Riksbanken.
PRO ljuger alltså när man säger att kontanter är det  ”naturliga betalningsmedlet” för många äldre.
Det är, idag, inte det naturliga betalningsmedlet för nästan någon alls.

Varför pensionärernas intresseorganisation PRO sedan tycker att det är bättre att deras medlemmar mångdubblar risken att bli rånade genom att gå omkring med större belopp i kontanter istället för med ett bankkort vars kod ingen annan känner till är en annan gåta.
Eller varför man anser att några ”kapitalintressen” inte bara är dumma i största allmänhet utan faktiskt ”gör allt” för att förstöra pensionärernas liv. Inte minst är det underligt när kapitalintressenterna förstör deras liv genom att föredra en säker betalningsform som minskar risker för såväl anställda som kunder. Inklusive PRO-medlemmar.

Sammanfattning?
PRO fördelar tiden mellan att snacka skit och att ljuga.
Frågan är varför.  

29 oktober 2018 – Att ta rygg på H&M-chefen

måndag, oktober 29th, 2018
H&M-chefen Karl Johan Persson har möjligen problem med sortimentet men har inga dimmor när det gäller att vara klarsynt i åsikterna.
Intervjuad i DN några veckor efter riksdagsvalet får han frågan om hur han ser på de framsteg som Sverige”demokraterna” gjorde i valet.
- Jag tycker det är tråkigt. Det bygger på rädsla och på en konstig människosyn, svarar Persson.
- Jag förespråkar ett samhälle som är öppet för flyktingar och människor från andra nationaliteter. Jag tror att det gör Sverige till ett rikare land. Men vi måste se till att integrationen sker på ett klokt och bra sätt.
Reportern frågar Persson om den ökade främlingsfientligheten runtom i Europa.
- Den går helt emot våra värderingar, svarar H&M-chefen.
- Vi finns på alla marknader och tror på öppenhet, demokrati, mångfald och människors lika värde.
- Det är något som är djupt rotat i hela vår företagskultur och varför vi finns. Jag tycker det är en läskig utveckling som går rakt emot allt vi står för.
Tänk att det var en tredje generationens klädnasare man skulle ta rygg på!
H&M.
I det här fallet Heder & Moral.

1 oktober 2018 – Med en suck av lättnad

måndag, oktober 1st, 2018
”Svårare att tjäna pengar på svenska grundskolebarn”, lyder en rubrik i dagens nyhetsbrev från Svenska dagbladet där man inleder texten med konstaterandet att ”Det har blivit allt svårare att tjäna pengar på privata grundskolor”.
Då är det ju en evinnerlig tur att det inte är pengarna som driver de svenska riskkapitalister som tagit över våra tidigare gemensamma skolor.
I debatten om vinster i välfärden har de just ständigt och nästan dagligen istället påpekat hur de inte alls driver skolor för att sko sig och casha in utan enbart av närmast filantropiska skäl och för att efter ringa förmåga ge det uppväxande släktet så god utbildning som möjligt på det att samhället må bli bättre och bättre.
Det känns skönt en dag när ett besked som det här kommer.
Hade det istället varit så att de köpt på sig skolor för att tjäna pengar hade man ju kunnat bli orolig.

Därför ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelserna

måndag, maj 19th, 2014

Läser denna måndagskväll ännu en artikel om andelen kvinnor i bolagsstyrelserna på Stockholms-börsen.
Den här gången konstaterar SIS Ägarservice att andelen kvinnor i styrelserna ökat med två procentenheter till 25,7 procent i år 2014, Margot Wallström (s) säger att det går för långsamt, finansminister Anders Borg (m) ”avskriver inte möjligheten med lagstiftning” för att få in fler kvinnor och Sverker Martin-Löf, styrelseordförande i Industrivärden, kontrar med att säga att ”börsen är ingen demokrati”.
Allt är som vanligt.
Och Martin-Löf har rätt.

Jag vet att det är alldeles fel, alldeles politiskt okorrekt och alldeles dumt att säga det men så här är det;
naturligvis ska vi inte ha någon kvotering till bolagsstyrelser.
Inte av kvinnor, inte av mörkhyarde, inte av rödhåriga, inte av handikappade, inte av västmanlänningar, inte av simhoppare, cirkusartister, svensklärare och inte av pimpelfiskare.

Det är naturligtvis kommersiellt korkat att ha bolagsstyrelser som består av ett antal män i mörka kostymer, så lika varandra att det ser ut som om någon tryckt på ”Repeat” i en genmanipulator.
Det är kommersiellt klokt att ha en så bred styrelse som möjligt och har man nu tänkt att tjäna rejält med pengar – vilket jag noterat att väldigt många i väldigt många börsbolag tänkt – så är det klokt att ta tillvara alla de kompetenser och förmågor som idag inte alls eller nästan inte alls tas tillvara.

Kvinnors.
Invandrares och andragenerationens svenskar.
Ungdomar.
Människor med särskilda behov och krav.
Etniska och religiösa minoriteter.
Och så vidare.
Ett Ica blir inte framgångsrikt utan att ta hänsyn till ungdomar som växer upp med en annan syn på djurhållning, en större andel vegetarianer och veganer, eller om man glömmer bort den allt större andel svenskar som har andra mat- och kosttraditioner med sig och kring sig.
Ett H&M eller Lindex måste anpassa sig till det faktum att familjestrukturer ser annorlunda ut idag än för 20 eller 30 år sedan.
Och så vidare. Igen.

De bolag som håller fast vid vit-gubbe-i-lika-vit-skjorta-och-mörk-kostym, medelålders, heterosexuell, bil-båt-och-villa-i-bättre förort blir förlorare.
Alltså; bredare bolagsstyrelser = bättre bolagsstyrelser = bättre affärer = högre vinster.
And that´s what it´s all about på börsen.

Men.
Ägde jag ett börsbolag skulle jag följaktligen fylla styrelsen med kvinnor och män, svenskar med rötter här sedan århundraden blandade med de som fortfarande slår rot här hos oss och alla andra utom sverigedemokrater och andra tramspellar som mest hukar bakom stolarna och är rädda för folk från grannbyn.
Men – igen – här kommer grejen med att vi inte ska ha kvotering;Så
det är ju för f-n mitt bolag.
Och om jag äger det så är det och ska vara upp till mig huruvida jag väljer att fylla hela styrelsen med rödhåriga fotbollsintresserade skåningar eller norrländska skogshuggare med mjäll.

Så länge vi accepterar den privata äganderätten får vi också acceptera att de som äger dittan eller dattan också styr över det de äger.
Att de gör det klokt.
Eller korkat.
Men det är faktiskt deras bolag och då får de göra som de vill inom lagens ramar.

Och äger jag ett bolag ska ingen jävel komma och tala om för mig vilka jag ska ha i min styrelse.
Därför ingen kvotering.

Och om vi nu ska ha kvotering – varför bara av kvinnor?
Varför inte även av invandrare, handikappade, de som bor i småstäder så vi inte bara får storstadsperspektiv, människor under 30 och över 70 så att de grupperna inte kommer bort och så vidare i all oändlighet?

Konkursen – nu kan det sägas

onsdag, maj 26th, 2010

Det är, naturligtvis, inget snack om saken.
Allt ska alltid fram.
Och är man på ett sätt mot andra måste man vara på samma sätt mot sig själv.
Det kallas ryggrad.

Det gäller, inte minst, journalister.
Journalister är offentliga personer, jagar andra offentliga personer, vänder och vrider på allt och skriver sedan, förhoppningsvis, sanningen och inget annat än.
Då får man finna sig i att samma sak gäller en själv.
Även om väldigt många journalister är väldigt känsliga för sådant och inte tål en millimeter av kritik själva trots beredvillighet att själva mörda vem som helst i spalterna.

Så;
idag har jag varit i Örebro tingsrätt och blivit försatt i konkurs.
Det tog sex minuter.
Sex minuter i en mycket liten sal, i en förhandling ledd av en ung man, nåja…vi kan väl säga att livserfarenhetsmässigt hade han inte kunnat vara med i Mustaschkampen.
Om du förstår vad jag menar.

I vilket fall och emedan.
Skatteverket begärde mig i konkurs utifrån att jag är skyldig staten 266.956 kronor där 600 kr är en avgift för böter jag fick en sen natt i Laxå, 750 kr en felparkering jag inte riktigt vet var den kommer ifrån och resten skatter och moms.

Det är inte mycket att säga om det.
Skulden finns där och precis som tidigare skulder ska den betalas.
Förstås.
Ett par decennier av frilansande gör att jag vet att tillvaron även i ekonomiska termer är upp och ner, ett par skilsmässor har spätt på den insikten och de senaste två åren har i ett par omgångar varit kraftigt tuffa när stora uppdragsgivare lagt näsan i vädret.

Det hör inte så mycket till saken.
Jag har inte kunnat betala allt jag skulle ha betalat och det är en verklighet väldigt många av oss vet väldigt mycket om.
(Jag har, till exempel, ibland funderat över det här med betalningspåminnelser.
De måste vara det mest onödiga som finns.
Att man inte betalar en räkning beror ju i allmänhet inte på att man glömt bort den utan att man saknar pengar att betala den med).

Idag begärde jag åtta veckors respit i tingsrätten (vilket den kan bevilja) för att ett par projekt skulle hinna landa mer formellt och visa en väg ut ur skuldläget men fjunisen var inte med på de noterna.
Det är okej.
I de här lägena kan man endera lägga sig ned och dö eller kavla upp ärmarna – svårt i och för sig för en man som alltid bär kortärmat – och börja hantera, börja beta av, börja jobba på.
Vilket är precis vad jag gör.

I insikt om att man ska göra rätt för sig.
Och i insikt om att det även i fortsättningen är jag som ser mig själv i spegeln varje morgon.

Licensed to kill?

torsdag, mars 11th, 2010

Cecilia Stegö Chilò föreslås som ny styrelseledamot i försvarsindustrikoncernen Saab.
Hon var under några dagar efter förra valet kulturminister i högerregeringen men fick lämna posten sedan det avslöjats att hon inte betalat tv-licensen.
Nu väntar vi på en undersökande journalist som kollar hur det är med vapenlicensen.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu