Archive for the ‘Finkultur’ Category

25 februari 2019 – Äntligen!

måndag, februari 25th, 2019

Sajten Vinliv – ett forum för dem som kan skilja en sydsluttning från en doft av norrländskt folkhem och vet att det finns fler sorters vin än rött och vitt – meddelar idag att trenden veganskt vin växer.

Naturligtvis hör vi ett unisont ”Äntligen!” vid horisonten.
Nu väntar vi bara på det veganska snuset och cigaretterna, det helt växtbaserade rökheroinet och klimatneutrala kokainet för att lyckan ska vara fullständig.

Dock – Vinliv kanske trots allt är bättre på vinbeskrivningar som ”en släng av mogen lime, ren med viss ursprungston”, som ett av dagens vinförslagtips beskrivs som, än att så att säga ta steget fullt ut.
När man idag rekommenderar fyra ”riktigt bra veganviner” konstaterar man att ett av dem ”passar perfekt till hamburgare på viltfärs” medan ett annat är lika ”perfekt till smörstekta lammkotletter”.

8 februari 2019 – Svårt att tänka sig?

fredag, februari 8th, 2019
Jag tänkte, när nyheten för några år sedan kom ut om att Rihanna skulle samarbeta med Paul McCartney på en låt, att den snabba kommentaren på nätet om att ”Va fränt! Rihanna och en gubbe från England!!!” var oslagbar i sin kategori.
Men Youtube- kommentaren om Totos låt ”Africa” att ”Tänk att den här låten är så bra att de döpte en hel kontinent efter den” är definitivt en utmanare.

6 februari 2019 – om barn, åldringar och Pokémon Go

onsdag, februari 6th, 2019
I dagens pappersupplaga av DN skriver en ung man vid namn Linus Larsson en kulturkrönika om Pokémon Go.
Vinkeln?
Att åldringarna har tagit över denna tidigare syssla för mellanstadieelever.
Larsson har nämligen deltagit i en gruppaktivitet i Stockholm med Pokémon Go som gemensam nämnare, ett event där deltagarna sammanfattas i att där finns en man med som ”är på den högsta nivån man kan nå, level 40. Det sammanfaller ungefär med gruppens medelålder”, skriver Larsson på näst intill godkänd svenska.
Människor nära döden, alltså.
Med Larssons ord om dagens Pokémon Go-utövare; ”För att passa in ska man utstråla pensionssparande, fredagströtthet och oro för gikt”.
Eller, som den unge mannen också konstaterar, att ”Än är det inte riktigt fråga om permobiljakt på E4:an. Men visst kan man se det vid horisonten”.
Detta tycker Sveriges största morgontidning är så käckt att man till och med anser det befogat att citera krönikan på sidan 1 i pappersupplagan.
Själv kan jag väl tycka att pubertala fånigheter är pubertala fånigheter även i ett sprucket 2019-kärl.
Och att min enda oro i Larssons sällskap skulle vara hur länge han skulle klara mitt tempo.

29 januari 2019 – Mellon har lagt sig på rätt nivå

tisdag, januari 29th, 2019

I ett pressmeddelande idag meddelar Ahlgrens bilar och Malaco Gott & Blandat att man är nya stora sponsorer till Mellon under hela den sex veckor långa festivalperioden.
Det känns någonstans som om Melodifestivalen har lagt sina partnerskap på rätt nivå.

18 januari 2019 – Om det inte alls geniala i att supa

fredag, januari 18th, 2019
I SVT torsdag kväll ett kulturprogram.
På menyn i det denna utsändning en diskussion med två programledare och två inbjudna kulturprofiler, båda för säkerhets skull med mungiporna på tjugo i fyra för att vi ska veta att de är Seriösa och Väldigt Intellektuella.
Ämnet ännu en upprapning på temat konst, genialitet och alkohol och det obligatoriska bildsvepet från Hemingway till Bukowski.
”Hade all denna genialitet och allt detta skapande varit möjligt utan alkoholen? Vilket samband finns mellan alkoholen och skapandet?” är frågeställningarna.
De frågorna är lika idiotiska som alltid.
Alla som supit lite mer professionellt vet att det enda som händer med ens genialitet när man dricker à la stordrift är att man blir dum i huvudet.
Alla vet att tänker man stora tankar så är de ändå inte större än ”ska jag hämta en öl till eller ska jag gå och pissa först?”
Alla vet att när man dagen efter läser det man skrivit på fyllan är det klyschigt, patetiskt, självcentrerat och i största allmänhet ömkligt.
Frågan är alltså inte hur alkoholen gjort dessa författares skapande möjligt.
Frågan är vad de hade kunnat åstadkomma om de inte använt goda delar av sin kreativa tid till att istället supa skallen i bitar.

13 december 2018 – Om Henning och Henrik

torsdag, december 13th, 2018

Dagens håhåjaja;

när författaren och dramatikern Henning Mankell dog instiftades Mankellstipendet som förvaltas av dramatikerförbundet och tilldelas svenska dramatiker som ”genom sitt arbete visat socialt och politiskt engagemang samt intresse för Sveriges förhållande till omvärlden”.
Det är bra.
Inte minst att annat än navelskådande medelklass premieras.
Men.
I år går stipendiet till Johanna Emanuelsson, just nu på Uppsala stadsteater där hon dramatiserar en bok om kvinnlig rösträtt.

Intervjuad om att ha fått stipendiet uttrycker hon vad unga i årtusenden uttryckt om äldre och säger att stipendiet fick henne att ”känna att man kanske tillhör den nya generationen, som också är på uppgång inom teatern som jag uppfattar det, och som använder teatern som ett grepp för att tala om relevanta saker, eller saker som inte bara är familjetragedier”.

Hon konstaterar också att ”inget ont om folk som är äldre, men den lite yngre generationens dramatiker och regissörer lever ofta mer i den klassverklighet man vill skildra” ety ”de äldre sitter där med sina dyra bostadsrätter och bidrar till att många ser teatern som ganska medelklassig”.

So far so good och så långt intet nytt under solen.
Så har det alltid varit och så kommer det, antagligen, alltid att förbli.
Inget fel i det.
Men ska man nu dissa alla äldre ska man kanske inte fortsätta intervjun med att, apropå upphovsmannen, säga att ”jag fick aldrig äran att träffa Henrik Mankell”.

Att vara okunnig är ju inte charmigt bara för att man är ung.
Håhåja…ja, du vet.

Kanaltankar

måndag, december 28th, 2009

Å ena sidan; Göta kanal 3 är den klart bästa i serien.
Å andra sidan; det säger inget eftersom de två första har varit så extremt usla.

Göta kanal 3 går att stå ut med – även om manuset i alla avseenden är förutsägbart och alla karaktärer så grovt skurna och så klichéartat utformade att klockorna stannar – från Härenstams fogde till Sara Sommerfelds kronofogdeassistent (med tandställning!) och Rafael Edholms italienare.

Men en film med Eva Röse i rollistan kommer  undan med ganska mycket.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu