Karlgrens blogg

KB-anfallaren Joachim Nilsson tvingas, 21 år gammal, lägga av med fotbollen, meddelar Kurirens allt piggare sportredaktion idag.
Däremot var det här du först läste att han efterträds i KB-anfallet av Mario Simunovic.

Det blir inget engelskt kontrakt, Degerfors har spikat truppen, något annat superettan-intresse finns knappast, Carlstad har inga pengar och då är KB det bästa alternativet för att ändå få spela fotboll 2010.

Hade KB haft råd att ringa utlandssamtal hade man redan kontaktat Mario S.

Söndag.
En vecka efter matchen där Örebros Niklas Lihagen segnat ner med hjärtstillestånd och varit så nära döden man kan komma.
En vecka med idoga fördömanden av dem som skrek “Låt han dö” i Nobelhallen.
En vecka med avståndstaganden från alla typer av hatramsor.
Sju dagar med konstateranden av att hat aldrig har på en idrottsläktare att göra.
Sju dagar med mentala nävar i bordet vilka säger att nu jävlar måste något göras åt det här.

Och samma  dag som matchen Bofors-Örebro slutförs går två av Karlskogas mer välkända lokala idrottsprofiler ut på Facebook och förkunnar stolt att de båda blivit medlemmar i Facebook-gruppen “Vi som hatar Man Utd”.
Hur tänkte de då?

Leksands-tränaren Leif Strömberg säger till en domare att “ni har rövknullat oss hela matchen”, Liston Söderberg talar om att han aldrig skulle släppa in homosexuella i sitt lag och när hockey-domaren Ulf Rådbjer ska dissa en Rögle-spelare (varför han nu över huvud taget ska kommentera saken) så säger han “Du slängde dig som en jävla fitta”.

En viss sorts män tror fortfarande år 2009 att det värsta och mest nedsättande man kan göra är att utpeka någon som bög eller kvinna.

De finns lite överallt.
Lite då och då.

Det är bara något år sedan ett hockeyderby i matchannonsen visade motståndarlaget i en bild där det stack upp ett par stringtrosor ur hockeybrallorna.
Kärringar, alltså.

Bara några år sedan DIF-webbens krönikör inför ett derby mot Örebro skrev att “i mina ögon är det ett perfekt tillfälla att möta systrarna från Närkesslätten”.
“Systrar” = “Fröknar” = “Kärringar”.

Och när Kurirens sportchef Jonatan Björck idag ska driva lite med sig själv för att han skrivit sin första recension (Melissa Horn i Karlstad) gör han det under rubriken “Debut som kulturtant”.
Så skulle en riktig karl aldrig uttrycka sig.

Apropå underliga uttalanden i tidningsintervjuer så står det så här på corren.se om vem som ska träna Motala AIF i herrtvåan 2010:

“Maif:s fotbollsordförande Mikael Larsson bekräftar att man slutförhandlar med en person.
- Det blir klart på onsdag om det blir den personen eller inte.
Är det Bernhard Nilsson?
- Han är ett av de tänkbara namnen”

Det är den 23 oktober klockan 18.00 och jag har ett skidunderställ på mig.
Jag jobbar och har ett skidunderställ på mig, det står Craft i halsen på mig och ett grått underställ jag bara brukar ha i Sälen håller mig vid liv.
Jag har dessutom vantar och halsduk och antecknar de första fyra minuterna innan mina anteckningar i stelhetens tecken börjar se ut som streckgubbarna Klara gjorde på dagis.

Det blåser ishavsvindar i alla riktningar på Behrn arena i Örebro och i halvtid smyger faktiskt tre isbjörnar in och lägger sig på ena ståplatsläktaren, suckar  belåtet hemvant över temperaturen och börjar snarka.

På den andra ståplatsläktaren stannar en lastbil från Coop Forum i Marieberg och lägger ut de varor som riskerat att tina efter att en frysdisk pajat och ler nöjt över att faran är undanröjd och strax efter paussignalen tar tre matchfunktionärer fjärdedomaren - som stått still i sin kur i 45 minuter - och ställer in honom i ett torkskåp och sätter på värmen för att han ska klara andra halvlek.

Vi på pressläktaren läggs raklånga mellan två stolar vardera. Stolarna står 1,5 meter ifrån varandra för tanken är att om vi i någon kroppsdel hinner mjukna innan andra halvlek drar igång så ska man hälla buljong i oss.

Det arbetas intensivt för att få bort isen från planen i halvtid och 8 av de 22 spelarna på planen byter till päls innan de kommer ut till andra halvlek.
“Texas” Johansson passar bäst i sin med John Alvbåge i ÖSK-målet som tvåa.
Alvbåge springer då och då, när ÖSK är i anfall, bakom målet och värmer händerna över den grill där åtta åskådare värmer händerna.

Att anteckna är inte tal om, det här handlar enbart om att överleva och NA:s Anders Uddling och jag tar med varsin kaffetermos ut andra halvlek och spolar hett kaffe över varandra var åttonde minut.

Ingen av oss uppfattar Örebros 2-1-mål, segermålet, vi ser det inte på grund av den isande andedräkten från de 4.223 åskådare som med risk för livet tagit sig hit.

Det är allsvensk fotboll i Örebro.
Det är tredje sista omgången av herrarnas serie och det är inte nog med det för nästa söndag ska jag återvända hit för ännu en match.

“Se, älska, upplev” som Lars-Åke Lagrell brukar säga.
Själva är vi denna fredagskväll nöjda med “Se och  överlev”.