Archive for the ‘journalistik’ Category

8 september 2019 – Dålig svenska allt sämre

söndag, september 8th, 2019

Det är svårt att tänka sig att snickare av idag är sämre på att slå i spik än de var för 40 år sedan, att bussförare kör sämre eller att en byggjobbares ögonmått är kraftigt försvagat jämfört med 1970-talet.
Så varför är då journalister så mycket sämre på sitt verktyg, svenska språket?

Kanske, bland annat, av de här skälen;
när jag började som journalist skrev man en text som sedan ofta gick till nyhetschefen, därefter till inskrivningen, sedan till redigerarna som ritade in texten på sidan.
Det innebar alltså att tre, ibland fyra yrkesutbildade personer hade läst texten innan den nådde de läsare som betalade för den.

När sedan datorerna gjorde sitt intåg ansågs journalisterna plötsligt kunna skriva och stava bättre och all inskrivning slopades.
I nästa led av datorisering centraliserades ofta redigeringen till en centralredaktion där en redigerare fortfarande läste men saknade exempelvis lokalkännedom eller kunskap om vilka personerna var som texten handlade om.
I nästa led – när tidningsägarna slutligen tappat intresset för sina produkter vid sidan av årsredovisningarna – försvann så gott som alla redigerare och journalisterna fick börja skriva in sina texter till förutbestämda utrymmen på sidorna och själva lägga in texterna där.

Därför är en stor del av de texter du läser i tryckta media idag aldrig granskade av någon annan än den som skrivit dem. Och om hen då inte kan svenska så blir det heller inte svenska i tryck.
Hen har dessutom allt oftare skrivit texten för webben där det enda intressanta inte är att ha rätt eller skriva på riktig svenska utan att vara först.
Därför ökar antalet felstavade texter på hittepå-svenska på dagisnivå snabbare än polarisarna smälter.

Tidigare har större tidningar som DN och SvD ändå haft en hyfsad granskning av texterna från webben innan de släppts till papperstidningen och antalet språkliga grodor därmed begränsats något.
Det senaste halvåret har det filtret i mycket försvunnit och hittar man ett språkligt fel på någon av tidningarnas nätsidor kan man utan någon större risk räkna med att hitta det även i papperstidningen dagen därpå.

Funderade jag kring denna helg när jag läste det svenska intellektuella och journalistiska flaggskeppet DN och, i ett helsidesporträtt om den nu avlidne Robert Mugabe författad av tidningens meriterade Afrika-korrespondent, kunde läsa att ”I början av 1970-talet utseddes Mugabe till ledare för Zanu”.

Det är, i en alltför hård konkurrens, nästan det fulaste jag läst.

14 augusti 2019 – ”Måttfullt”, sade Bill. ”Väl avvägt”, sade Bull.

onsdag, augusti 14th, 2019

Idag faller domen mot Asap Rocky och Svenska dagbladet sätter rubriken;
”Världens blickar riktas mot Stockholm i väntan på domen”
Det känns skönt att onsdagen inleds utan journalistiska överdrifter.

23 juli 2019 – Sex ord är för svårt för en kulturjournalist

tisdag, juli 23rd, 2019
När stjärnreportern Claas Relotius avslöjades som storfejkare och att han ljugit ihop alla sina stora reportage, skrev en av de självupptagna prettoskribenter som ofta fyller våra kultursidor – för att vi riktigt skulle förstå hur körd han var – att Relotius ”kommer aldrig mer att få skriva så mycket som ett sportreferat”.
Det har hen rätt i.
En Relotius skulle aldrig platsa på sportsidorna.
Den sportjournalist som påstod att en tennisdomare blåst av för offside, att en längdskidåkare blivit outfoulad eller att fotbollsmatchen gick till tiebreak skulle vara mer körd än någon Relotius någonsin varit.
På kultursidorna kan man däremot vara både bred, yvig, slapp i faktakollen och ha fel i grundläggande begrepp.
Där kan domar avfärdas utan att man läst dem, där kan skuldbördan avgöras framför datorn och där behöver man inte ens ha ordning på basfakta.
Tänker jag denna dag när man bland DN:s kulturnyheter läser om den person som anmält ASAP Rocky och själv delgivits misstanke om brott att ”nu läggs åtalet ned, skriver Åklagarmyndigheten i ett pressmeddelande”.
Nej.
Det gör det inte.
Åtal läggs nämligen inte ned.
Allra minst skulle någon åklagarmyndighet visa total brist på juridiska baskunskaper genom att påstå något sådant.
Polisen griper, åklagare anhåller, tingsrätt häktar. Förundersökning inleds och läggs ned eller genomförs. Åklagare beslutar sedan om hen ska väcka åtal eller ej.
Väcker åklagaren åtal tar tingsrätten ställning i skuldfrågan varefter dom avkunnas.
I fallet med den person som anmält ASAP Rocky handlar det alltså om att man valt att inte gå vidare med förundersökningen.
Sex ord att hålla reda på – griper, anhåller, häktar, förundersökning, åtal, dom.
Uppenbarligen sex för många.
Följaktligen avslutar DN också stilenligt med att skriva att ”beslut om åtal, omhäktning eller frikännande för ASAP Rocky och de två andra ur hans team ska fattas senast den 25 juli”.
Nej.
Inte det heller.
Däremot kan vi se fram emot att åklagaren beslutar att väcka åtal eller begära omhäktning. ”Frikänd” kan ASAP Rocky bara bli av tingsrätten.
Slutsats?
Kulturjournalister skulle aldrig platsa på sportsidorna.
Så slarvig med fakta kan man nämligen inte vara där.
Då blir man outfoulad direkt.

9 juli 2019 – Fans som reagerar korkat. Igen.

tisdag, juli 9th, 2019
Ibland blir det löjligt men ibland blir det faktiskt ännu löjligare.
Sedan i fredags sitter hiphop-artisten ASAP Rocky häktad, på sannolika skäl misstänkt för misshandel.
Det sker enligt normal svensk rättspraxis. Om utländska medborgare misstänks för relativt lindriga brott kan de ändå häktas eftersom de annars och på goda grunder kan antas fly.
Det är också med hänvisning till flyktfaran artisten ifråga häktats.
Ingen stor sak i det och juridiskt en händelse det går 13 på dussinet av.
Men nu är det ju en Artist. En Kändis i sina kretsar.
Och därigenom oskyldig enligt normal Kändis-praxis. För Artisten hinner knappt gripas, än mindre anhållas eller häktas innan fans och kolleger står upp som en enda kraft och gapar om frigivande.
Kolleger ur ASAP Mob kräver att ASAP Rocky ska friges.
Travis Scott skriker ”Free Rocky” från en scen i London.
Rapparna Juicy J, G4 Boy och Flying Lotus (som beskriver situationen som bortom ”fucked up”) instämmer och får medhåll av artisten Jaden Smith.
Hiphopduon Earthgang från Atlanta, USA, går för säkerhets skull ett steg till och förklarar att om inte Rocky friges ”bojkottar vi Sverige” och förtydligar att han ska friges ”nu”.
Det dessa kravmaskiner har gemensamt är inte bara att de kräver ASAP Rockys frigivande.
De har också det gemensam att de inte har en aning om vad som har hänt och föranlett gripandet i Stockholm.
Ingen av dem har varit på plats, ingen av dem har sett vad som skett, ingen vet vem som har rätt eller fel.
Har ASAP Rocky gjort sig skyldig till misshandel?
Ingen aning.
Är han oskyldig?
Ingen aning.
Det är det rättsprocessen nu ska reda ut, vilket är ett alldeles utmärkt system.
Att däremot hävda att någon automatiskt är oskyldig för att hen är ens kompis eller skrivit bra låtar är ett alldeles korkat system.
Men hejaklacken reagerar som ståplatssupportrar på en syratripp.
Om ASAP Rocky.
Om Julian Assange.
Om vem du vill som har ett välkänt namn.
Dock ska ståplatspubliken ha cred i ett avseende.
Även om den reagerar med ryggmärgen och utan att blanda in sans och förnuft i sina reaktioner så har publiken på läktaren åtminstone sett det den reagerar på.

26 juni 2019 – Det här vi har istället för journalistik

onsdag, juni 26th, 2019

Kungaparet är på privat semester i Danmark med några vänner.
För några dagar sedan stannade de vid en rastplats på ön Farö söder om Själland för att äta lunch.
Det visade sig då att de saknade en korkskruv för att öppna medhavt vin. En ur sällskapet åkte då till en affär i närheten, köpte en dylik och passade på att samtidigt köpa mineralvatten.

Varför berättar jag denna totalt poäng- och innehållslösa historia?
Jo, därför att Nordens största papperstidning och nyhetssajt, Aftonbladet, anser händelsen så epokgörande att den föranleder bild och textpuff på förstasidan, ytterligare tre bilder samt en helsida inne i papperstidningen (plus, för tydlighetens skull en frilagd bild på en korkskruv).

På nätet nöjer man sig med tre bilder men kompletterar istället scoopet med nätfrågan ”Tycker du om att ha picknick?” där svarsalternativen är ”Ja, mysigt” eller ”Nej, besvärligt”.

Vad kungaparet svarar på den frågan är oklart.
Däremot har jag ett ganska klart och entydigt svar på frågan om den här typen av ”journalistik” gör mig mer eller mindre angelägen om att slå vakt om den fria oberoende nyhetsjournalistiken i Aftonbladet-tappning.

22 juni 2019 – Om att spara orden tills de behövs

lördag, juni 22nd, 2019
Rubriken för dagens predikan; ”Det är aldrig fel att tänka efter”
Slutsats av dagens predikan; ”Allt är inte vad det ser ut att vara och ingenting är svart eller vitt”.
Fundering; ”Faktaresistens kan finnas både här och där”.
Så här, va;
en 16-årig värmländsk pojke har just friats från ett åtal om ”hets mot folkgrupp”.
Det är alldeles utmärkt.
Det var så här; han blev utslängd ur klassrummet av sin lärare och skrek ”Sieg heil”. Rektorn polisanmälde honom för hets mot folkgrupp, åklagaren åtalade men tingsrätten fällde.
Bra.
Det är ganska lätt att se situationen. Läraren slänger ut honom, han blir förbannad och skriker något så korkat som ”Sieg Heil”.
Korkat, pubertal, omoget? Javisst.
Precis som vi är några tusen som kallat en och annan lärare eller chef ”Jävla Lill-Hitler” eller något annat dum.t
Utan att bli polisanmälda. Det borde inte den här 16-åringen heller ha blivit. Skola och föräldrar skulle ha tagit sitt ansvar istället och löst situationen.
Punkt.
Men vi lever i en tid när alla beter sig obalanserat och reagerar utan eftertanke eller förnuft.
För att ta ett annat exempel;
när Sebastian Larsson nyligen orsakade en straff i kvalet mot Spanien skrek kvällstidningarna omedelbart om ”hatstormen” på nätet mot Sebastian Larsson och han kunde själv omedelbart lägga ut ett inlägg om hur hemskt det var att folk reagerade så.
Men när DN gick igenom kommentarerna på Instagram handlade det om ett tiotal negativa kommentarer av tusentals, några få av dem fyllda av hat.
Men klickvänligt var det på kvällstidningarnas sajter.
Ett tredje exempel;
inför dam-VM i fotboll har det i fyra städer i Sverige satts upp statyer föreställande fyra av våra landslagsstjärnor.
I Linköping en staty av Nilla Fischer.
Förra helgen vandaliserades den. Under en helgnatt rycktes den loss från fundamentet och sedan slängdes statyn i Stångån.
Ingen vet vem eller vilka som gjorde det.
Men redan dagen efter kunde DN:s sportkrönikör skriva om ”pinsamma figurer” som släppt ut ”sitt patetiska hat”, hur Sverige ”står med ena foten i en global pöl av hat” och dessutom veta att ”det var ingen slump” att just Fischer-statyn drabbades och att det var ”en sjuk händelse”.
Svenska dagbladets sportkrönikör slog fast att det var ”idioter” som gjort det här, undrade ”vad f-n är det med folk, egentligen” och frågade vad ”som är så provocerande med kvinnor som spelar fotboll?”
Men det är ju, ärligt talat, mer troligt att det var en korkad fyllegrej på vägen hem från krogen än att det var Östgötabrigaden av Hitlerjugend som genomförde en planerad terroristattack mot en damfotbollsspelare, tillika HBTQ-profil.
Och så vidare.
Då kanske vi ska spara på orden.
Tills vi vet.
Tills de behövs på riktigt.
Eller inse att faktaresistens och förhastade slutsatser uppenbarligen inte är något endast den ena halvan i samhällsdebatten har monopol på.

9 juni 2019 – Om utveckling. Eller något liknande.

söndag, juni 9th, 2019

Vi hade några klassiker i spalterna när jag började som journalist, men då hittade man i allmänhet skojarna bland rubrikannonserna i eftertexten.
Som den med texten ”Betala 50 kr och lär dig spela dragspel” och ett kontonummer. Som svar fick man, efter betalning, meddelandet ”Tack för pengarna. Glöm nu inte att lära dig spela dragspel!”
En annan var ”Den idealiska flugdödaren – instruktion medföljer!” vilken efter genomförd betalning till angivet konton gav ett paket i posten med två små brädbitar och instruktionen ”Lägg flugan på den ena brädan. Slå till med den andra”.

Idag har skojarna flyttat in bland rubrikmakarna därför att i ett stegrande mord på den egna yrkeshedern gör moderna media allt för att uppnå motsvarande resultat som ovanstående skojare.

Idag handlar det om öppningsgrad, det vill säga andelen som klickar på ett mejl utifrån vad som står i meddelanderaden. Eller som i klickjakten på före detta seriösa media handlar om hur många som klickar in sig via startsidans rubrik – som då alltid är av slaget ”Därför vägrade Sebastian Larsson duscha efter matchen” eller ”Bråket du inte fick se i tv”.
Rubriken ska alltså få oss att förstå att något är väldigt intressant men utan att förklara vad det gäller. Nyfikenheten ska få oss att inte kunna avstå från att klicka.

Det här kan man hantera mer eller mindre skickligt.
Min mailbox denna morgon gav exempel på båda sakerna.

”Matildas huvud satt löst i tolv år” löd ämnesraden i nyhetsbrevet från Allas veckotidning.
”Sex saker du inte visste om öronvax”, löd det från Illustrerad vetenskap.
Båda dock på sitt sätt bevis på att huvudet inte bara kan sitta löst utan att man även kan tappa det.

20 maj 2019 – En halv latte, det var som faan!

måndag, maj 20th, 2019
Naturligtvis är det så att det som kallas bensinupproret är lite tramsigt.
I den verkliga verkligheten är det ju så att med dagens bensin- eller dieselförbrukning så åker man bil billigare än för exempelvis 20 år sedan.
Det är ju, fortfarande i den verkliga verkligheten, så att vi behöver använda mindre mängd bensin och diesel av ett antal självklara skäl.
För de flesta finns alternativet att åka bil lite kortare sträckor och lite mindre ofta, ta bussen eller cykla.
För dem som bor så till att de behöver använda bilen frekvent – glesbygd och annat – är lösningen inte att sänka bensinskatten så att det blir billigare att ta bilen från Brommaplan till Fridhemsplan.
Men.
När nu de så kallade bensinupprorsmakarna vill framställa det hela som ett slags gula västar-uppror, som ett folkets uppror mot makthavarna, som glesbygden och landsbygden som reser sig som en man och kvinna mot etablissemanget, som det verkliga folket mot femininister, vänsternissar och miljöpartister i Stockholms innerstad så skriver Per Svensson på DN:s ledarsida att ”en halv miljon svenskar anslutit sig till det så kallade bensinupproret” och fortsätter;
”De är rasande över att en liter bensin kostar som en halv kopp latte”.
Det är fullt möjligt att en annan jämförelse hade varit mer begåvad i sammanhanget.

18 maj 2019 – Hantverkskunnande och yrkesheder, någon?

lördag, maj 18th, 2019

”Ett syniskt sätt att kontrollera kvinnor”
Rubrik hos Expressen på nätet idag.

Snickare, sjuksköterskor, busschaufförer, i stort sett vilka du vill skulle skämmas över att redovisa motsvarande brister i sitt yrkeskunnande och hantverk. Men svenska journalister kommer dagligen undan med att inte ens kunna stava.

12 maj 2019 – Dagens håhåjaja

söndag, maj 12th, 2019
Ska vi ändå fortsätta att diskutera modern svenska och etablerade media såg jag denna söndag rubriken;
”Regeringen: Ja till dyrare att skicka post”

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu