Archive for the ‘Karlskoga’ Category

12 september 2018 – Om en gråsosse med pliktkänsla och dåliga vänner

onsdag, september 12th, 2018

Det var, på sätt och vis, en tidsfråga och nu blev det dags.
Moderaterna blir största parti i Karlskoga och jag har inga problem med att gratulera mina moderata vänner som Tony, Linda och Anna till segern.
Men vi behöver tala lite om Sven-Olof Axelsson.
Frågan är var vi ska börja.

Jag får, förstås, omedelbart anmäla jäv.
Ett drygt 40-årigt sådant.
Ett av mina första minnen av ”Labbe”, vi kallade honom aldrig annat, var när jag skulle flytta till Helsingborg och inte visste hur jag skulle få ordning på flytten.
- Jag hjälper dig, sade ”Labbe”.
Sedan kom han till lägenheten på Värmlandsvägen 4, bar ut alla möbler till transportbilen, körde den till Helsingborg och bar in möblerna på Direktörsgatan 17, 2 vån.
- Nu åker jag hem, sade ”Labbe” när grejerna var inne och vände tillbaka till Karlskoga.
Hade jag glömt något hade han antagligen kört en runda till.

Det gick lång tid utan att vi träffades men när jag mellanlandade många år senare stötte jag ihop med ”Labbe” på det Ica Maxi som fortfarande hette Kronhallen.
Det första han sade?
- Jo, jag behövde en smörgåstårta och Konsum har inga bra.
Då hade vi inte setts på 20 år.
Ändå var det första ”Labbe” ansåg sig behöva förklara vad han gjorde på privata Ica när han borde handlat på Konsum.

Sven-Olov Axelsson är en riktig gråsosse.
Han är dessutom rakryggad, plikttrogen och ansvarsfull.
Som vän den bäste man kan ha.

Söndagens valförlust för (s) i Karlskoga som nu Sven-Olov nu får bära skulden för har sitt ursprung för mer än 30-35 år sedan.
I en tid när Bofors var stort och mäktigt och Metall det enda facket skötte bolaget affärerna och Metall kommunen.
I Karlskoga kom det växande facket Kommunal i konflikt med såväl styrande sossar som Metall och inom det lokala sosseriet grävde de en vallgrav mellan sig.
Kommunalarna var, ansågs det för det första, inte riktiga jobbare utan levde på det som metallarna jobbade ihop i Bofors och borde därför i stort sett hålla käften. När de ställde krav på sina arbetsgivare, sossarna i kommunhuset, blev det extra besvärligt.
Dessutom var en besvärande hög andel kommunalanställda kvinnor och det i en tid då Metall avdelning 76:s ordförande kunde gå ut i Kuriren och svara sina kvinnliga medlemmar som krävde lika lön för lika arbete att de kvinnliga metallarbetare som klagade ”nog var såna som inte fått sig något hemma på länge”.
Sådant kunde man säga till och med i tidningen om man var en riktig karl med Bofors-hår på bröstet på den tiden.

Det blev splittring i det lokala sosseriet, det blev spränglistor och den vallgraven skottade man sedan aldrig riktigt igen.
Sven-Olov kom tillbaka till kommunpolitiken, blev nämndordförande och tog sedan rollen som ordförande i kommunstyrelsen efter att ha lämnat Kommunal och några decennier som ombudsman där.
Det hade han inte behövt göra.
Han hade kunnat gå i pension, lämnat in tipset, skjutsat barnbarn till träningar, morsat på kompisar och talat om hur mycket bättre det var förr istället.
Men Sven-Olov bär på något så omodernt som ansvarskänsla och pliktkänsla.
Det har han inte haft mycket för.

Det var, på sitt sätt tragiskt, att se första maj-tåget i Karlskoga i år när deltagarna inte ens om man räknade barnen var lika många som antalet kommunalt förtroendevalda sossar i Karlskoga.
Inte mycket rörelse i rörelsen, om man säger så, även om det inte hindrat gamla tidigare ledande sossar från att uppträda som om socialdemokratin ännu vore både helig och vägen, sanningen och livet för Karlskoga och karlskogingarna.

Mitt i det har Sven-Olov Axelsson stått.
Utan stöd från dem som borde ha stöttat honom i en arbetarrörelse där pliktkänsla och lojalitet av Sven-Olovs slag alltid varit en grundbult tidigare men inte nu.
Nu kunde gamla kommunstyrelseordföranden hojta om att ”hellre en racerförare än en kommunalare” (du ser, såren läker aldrig) och gamla elverkschefer och rektorer kunde bildlikt talat se till att Sven-Olov de här sista åren fått sova på magen för att det hela tiden varit partikamrater som huggit honom i ryggen.
Det hade aldrig hänt på den tiden socialdemokratin i Karlskoga var en rörelse och inte bara ett det-var-bättre-förr-mumlande.

Karlskoga energi är ett bra exempel. Sossarna i form av Sven Gadde tog hit en profilerad moderat som gjorde Kemab till vad det är idag och sålde sedan hälften till ett finskt bolag.
Det är den politik de (s)-krafter drev som nu vill hänga Sven-Olov Axelsson för att han ville sälja hela Kemab.
Moderaterna och Tony Ring gjorde sedan en Reinfeldt när de lade beslag på klassisk (s)-politik och talade om att elverket i Kemab-skepnad var något viktigt för alla karlskogingar och inte skulle privatiseras.

Bland valstugorna på torget fanns ingen (s)-märkt och många av oss upplevde valrörelsen i Karlskoga som en Tony Ring i modern formelbil mot socialdemokrater som funderade på vilket datum det egentligen var man skulle gå över till högertrafik.

Resultatet?
Att hela Karlskoga så att säga gick över till högertrafik och att de som lagt energin på att falla Sven-Olov Axelsson i ryggen övergick till att tala om att allt var hans fel.

Jag har inte varit nog nära alla detaljer för att bedöma vad som varit klokt och mindre klokt i den politik som bedrivits i Karlskoga de här åren.
Allt har säkerligen inte varit bra, en del möjligen rentav korkat.

Socialdemokratin har tappat ledartröjan i Karlskoga.
Det kan Karlskoga må bra av. Jag är inte orolig över ett nytt styre.

Men jag hade önskat Sven-Olov Axelsson ett antal andra partivänner än de som svek i motvind.
Han kan som person gå rakryggad ur det här. Det kan inte alla hans partikamrater.

Niema problema?

onsdag, maj 12th, 2010

Börje Engholm, oppositionsråd för Miljöpartiet i Karlskoga, vill ha mer pengar till de politiska partierna.
Enligt Engholm lägger Karlskoga 420 kr per år och invånare på de politiska partierna medan genomsnittet för kommuner i Karlskogas storlek är 618 kr per invånare.
Därför bör Karlskoga blåsa på med mer pengar till partierna, anser Börje E.

Jag förstår inte riktigt problemet.
Med den befolkningsutveckling Karlskoga har löser det hela sig väl relativt snabbt utan att vi satsar en enda krona extra?

Granbergsdal, får vi be om lite vett och sans?

tisdag, april 20th, 2010

Alltså.
Stopp. Lägg av. Lägg ner. Tänk om. Tänk rätt.
Vi pratar om Granbergsdal.

Jag har full förståelse för att föräldrar där vill ha skolan kvar.
Jag tycker att det var rätt att ge den kommunala skolan ett extraår för att sedan låta intresserade få chansen att starta en privatskola där.

Argumenten var bland andra att bygden behöver en skola, att eleverna skulle få längre skoldagar om de skulle bussas till Bråtenskolan, att de skulle hamna i för stora grupper annars och så vidare.
Jag köper det.

Privatskolan ska få chansen.
Skolan i Granbergsdal ska få chansen att leva kvar.

Men.
Nu är skolbyggnaderna i Granbergsdal till salu, föreningen bakom privatskolan har bjudit 550.000 kr och kommunen har fått ytterligare ett bud, troligen högre.
Kommunen är i sin tur tvungen att sälja till den som bjuder högst.
Resultatet kan bli att Lonnhyttans ekonomiska förening som ska driva privatskolan inte får köpa skolbyggnaderna.

Inte mycket att be för.
Karlskoga kommun kan, även om den försökt det några gånger, inte bryta mot lagen.

Men.
För det första ska det – om man får köpa skolbyggnaderna – inte alls bli så att alla får gå kvar i skolan i Granbergsdal.
Istället ska de granbergsdalare som går i sexårs eller ettan gå i Lonnhyttan, de i barnomsorgen och äldre elever än ettan gå i Granbergsdal.

Och det blir värre.
Om det nu blir så att föreningen bakom privatskolan inte får köpa skolan i Granbergsdal så ska man sätta upp ”moduler” vid skolan i Lonnhyttan och låta alla elever gå där.

Men…då bevarar man ju ingen skola i Granbergsdal.
Då låter man ju inte eleverna gå kvar på hemmaplan istället för att bussas till en annan skola.
Då låter man ju faktiskt en stor del av eleverna få en längre skolväg än om de hade fått börja på Bråtenskolan.

Ingen ska inbilla mig att ett par baracker i Lonnhyttan är bättre än Bråtenskolan.
Får inte föreningen köpa Granbergsdals skola ska man naturligtvis fimpa privatskoleplanerna.

För dem som står bakom Lonnhyttans friskola, som den privatskolan heter, är naturligtvis situationen en annan.
Skolan i Lonnhyttan, startad 1993 efter att kommunen lade ned, har varit ett misslyckande från start till nu.

Attraktionskraften hos elever och föräldrar på andra ställen har varit zero, nul, rien, nada.
Skolan har varit nedläggningshotad vid ett antal tillfällen utifrån sin ekonomi och utifrån det fåtal elever man har haft.

För Lonnhyttan är den kommunala skolnedläggningen i Granbergsdal en lika fantastisk händelse som det vore för en alkoholist att bli inlåst efter stängningsdags på Systembolaget.
Den nedläggningshotade privatskolan som har haft så svårt att locka till sig elever kan säkra åtminstone några år med ett antal elever från Granbergsdal.

Klart som faan att de slåss för det.
Till varje pris.
Frågan är varför föräldrar i och kring Granbergsdal tycker att det till och med vore bättre med en barack i Lonnhyttan än en Bråtenskolan?

Det kan ju, i alla fall,  inte vara av omtanke om barnen.

Om att vara Helena Frisk eller Helena Frisk

torsdag, april 8th, 2010

Det finns två Helena Frisk i Karlskoga.
Igår stod det om den ena av dem  i de lokala papperstidningarna.

Helena Frisk, 36, hade nämligen tisdag morgon suttit i TV4:s morgonsoffa och skrapat fram en vinst på 3 miljoner kr på Triss.
Inte illa.
3 miljoner kr på ett bräde och utan arbetsinsats är storartat.
Grattis!

Om man heter Helena Frisk och är från Karlskoga finns det annars andra sätt att kapa åt sig lika mycket utan någon typ av arbetsinsats.
Det bevisar kommunens andra Helena Frisk, 44-åriga före detta (s)-riksdagsledamoten.

Helena Frisk, 44, lämnade strax innan hon skulle fylla 42 år riksdagen efter tre mandatperioder och ett extraår.
Det gjorde henne berättad till full inkomstgaranti efter riksdagsperioden.

Om Helena Frisk, 44, inte börjar arbeta efter att ha suttit i riksdagen får hon enligt reglerna 80 procent av riksdagslönen första året efter att hon lämnat riksdagen.
Från andra året och ytterligare tre år  får hon 66 procent av riksdagslönen om hon inte arbetar.
(Hade hon varit 50 år när hon lämnade riksdagen hade hon kunnat behålla inkomstgaranti i 15 år).

Helena Frisk, 44, har ännu inte börjat arbeta efter riksdagsåren.
Det är fullt förståeligt.

Lönen för en riksdagsledamot är, enligt riksdagen.se, just nu 55.000 kr.
Räknat på 80 procent första året och sedan 4 år med 66 procent kan Helena Frisk, 44, första året kvittera ut 528.000 kr utan att lyfta ett finger och sedan  435.600 per år i 4 år, sammanlagt 2.2700.400 kr, det vill säga två och en kvarts miljon kr.

Samtidigt som försäkringskassan och arbetsförmedlingen släpar ut sjuka och skadade på arbetsmarknaden under hot om att annars bli av med allt i inkomstväg.
Och Helena Frisk, 44,  behövde inte ens sitta i TV4-soffan och skrapa för att casha in…

Skojarna i K-center är det sista Karlskoga behöver

lördag, februari 6th, 2010

En man på Willys påminner mig och den här gången ska jag skriva om det innan jag glömmer det igen.
Det handlar om K-center. Och om skojarna som äger det.

Förr var gångarna i och runt K-center uppvärmda.
Men det kostar pengar så fastighetsskojarna stängde av värmen och lät K-center bli samma sörja som resten av stan.

Rullbandet mellan våningarna har stått stilla i flera år.
Det kostar pengar att fixa även det och lär aldrig ske.

Ovanför rullbandet står det, vid ”fel” väderlek, hinkar och papperskorgar som tar hand om vattnet som droppar ner från taket.
Att laga taket så att det inte regnar in i Kulan kostar pengar och är följaktligen inte aktuellt.

De tomma lokalerna förblir tomma och ansträngningarna att fylla dem med verksamhet består i att man i en av de tre tomma affärslokalerna satt upp en skylt (för säkerhets skull med en felaktig särskrivning) med ett telefonnummer I Stockholm man kan ringa om man vill hyra vad de kallar en ”butiks lokal”.

Att aktivt arbeta för att fylla K-center skulle ju inte bara kräva engagemang utan dessutom att man i fysisk mening fanns på plats och att centrat i fråga var mer än ett kostnads- och intäktsställe i bokföringen och blir följaktligen inte heller aktuellt.

K-center är på väg att – i fastighetsskojarnas regi – förslummas.
Det är ungefär det sista ett Karlskoga även i övrigt i utförsbacken behöver.

Larsa och två nyanser av blått

fredag, februari 5th, 2010

Lars Grahn Wåhlén, min gode vän på Kuriren, skriver om Kurirens sportredaktion;
”Varje gång vi kör över vår konkurrent (KT, alltså – min anmärkning) brukar vi kalla det för ”blå kross”.
Konkurrenten är ju lite ”blåare” än oss”.

Det är ju lite rart att folk fortfarande tänker så.
Inte sant men rart.

En kapitalistfamilj, inne på tredje generationen som tidningsägare, ger ut den NWT som i sin tur äger den längs vägen alltmer osjälvständiga lokalupplagan Karlskoga tidning.
Några andra kapitalister, även här med familjeband, här av märket Hjörne, äger tidningar som Göteborgs-Posten, VLT i Västerås, Nerikes allehanda och har som en liten biprodukt fått med sig Karlskoga-Kuriren på köpet.

Båda kapitalistgängen ger ut tidningar av samma anledning – att i slutänden tjäna pengar.
Inget ont i det. Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen för kapitalister och är inget att säga om.

Det är också därför de är så extremt intresserade av siffror och så ointresserade av bokstäver, så fenomenalt pubertetsivriga på att skära i kostnader och personal och lika ointresserade av att diskutera redaktionellt innehåll som en sverigedemokrat av att diskutera fördelarna med kulturell mångfald.

Enda skillnaden mellan de två kapitalistgängen är att medan det ena kapitalistgänget (Ander-familjen) får försöka få verksamheten att gå ihop på egen hand så får det andra kapitalistgänget (Hjörne & co) årligen ett antal miljoner kr av skattepengar för att ge ut sin tidning i Karlskoga (år 2008 6.741.000 kr som annars kunde ha gått till exempel skola och barnomsorg).
Det är en obegriplighet i sig men gör å andra sidan att Larsa har ett jobb.

Att sedan Kurirens ägare anser sig ha råd att ha ett kalkerpapper vid namn Monica Sundberg anställt som ledarskribent för att recitera vad Niina Laitila och Mona Sahlin sagt dagen innan är ju bara ett strategiskt drag för att Karlskogas kvarvarande socialdemokrater ska behålla tidningen ett tag till (även om Socialdemokraternas lokala ordförande Helena Frisk förra gången Kuriren var konkurshotad övergick från helårsprenumeration till att betala tidningen per månad).

Att man har en ledarskribent utan egna åsikter gör ju inte tidningen mer röd än konkurrenten (som i sin tur har en chefredaktör med samma bristsjukdom).

Är KT lite blåare än Kuriren är det enbart av ilska över att tidningarna inte konkurrerar på lika villkor.
Det är en diskussion som vi inte behöver föra om tio år.
Då finns ingen av dem kvar.
Oberoende av färgnyanser.

Har ni fest eller?

söndag, januari 24th, 2010

2009 års mest intressanta notis stod att läsa i Karlskoga tidning den 10 november och inleddes med meningen:
”Vid en inventering på Systembolaget upptäcktes att 23 helflaskor  vodka saknades”.

Allt beröm är inte beröm

söndag, januari 24th, 2010

Skattebetalarnas förening är en extrem lobbyorganisation för sänkta skatter till varje pris – oberoende av vad det kostar i försämringar och utslagning, oberoende av hur det slår sönder det solidariska samhället och obereoende av vilket mänskligt pris som måste betalas.
Det enda föreningen sedan decennier slåss för är att de redan rika ska bli rikare genom att den andel de får betala till våra gemensamma utgifter för vård, skola, omsorg om unga och gamla och så vidare ska bli lägre och lägre och lägre.

Denna organisation har nu prisat Karlskoga kommun som den kommun som är duktigast på att stå för den politik föreningen vill se.

Karlskoga har ”ovanligt effektiva verksamheter” och visar ”ansvarstagande med skattepengar”, säger Skattebetalarnas förening och överlämnar diplom, blommor och en osthyvel till kommunen – en osthyvel som är symbolen för det av alla drabbade så avskydda system för neddragningar som innebär att man skär rakt över i verksamheterna utan hänsyn.

Niina Laitila, kommunstyrelsens ordförande och det slags socialdemokrat som finns nu för tiden, tycker att ”detär jätteroligt att få den här utmärkelsen”, att det är ”en uppmuntran i det fortsatta arbetet” och påpekar för säkerhets skull ytterligare en gång hur ”jätteroligt” det är.
På den tid det fanns socialdemokrater av ett annat slag hade man skämts i motsvarande läge.

En kulsaga

onsdag, januari 6th, 2010

julsaga2
Åker till Kungsteatern denna trettondag för att se ”En julsaga”.
Det blir inget.
Det är utsålt och jag, Kalle och Klara får köpa biljetter till lördag istället.

Niema problema.
Det är ju bara roligt att se den rejäla framgång Lyset har med denna uppsättning.

Utanför Kungsteatern står den man vi kan kalla Bo Leksell, i pjäsen i en roll som välgörare och i verkligheten en man vars första offentliga framträdande var när han ställde ut sina gamla skor i Oscarias skyltfönster efter att ha köpt nya i affären.

I övrigt?
Tja…när nu Matz Ericson inte bara är ordförande i Lyset utan dessutom välgörare i pjäsen (ett arv från tiden som kommunalråd?) skulle han väl kunna få sitt namn rättstavat i programmet?

Det mest förvånande?
Mohammed Ali spelar fiol i pjäsens orkester.
Bara en sådan sak.
Ett rätt långt steg från boxningen.

Och;
framgången med ”En julsaga” är förhoppningsvis en mental knytnäve i magen på de konsulter som vill lägga ned Kungsteatern för att det finns scener på andra håll.
Att de skulle förstå känslan i att ha ett eget hem för alla aktiva unga och vuxna teaterentusiaster är inte att räkna med.

Men konsulter brukar vara bra på siffror.
Lyset presenterar några i programmet.
Under de senaste 1,5 åren har Lyset genomfört 12 produktioner och 65 föreställningar med 5.109 personer totalt i publiken.
Man har lagt 1.698 timmar i repetitions- och speltid och cirka 1.300 timmar i bygg och ljussättning etc och aktiverat ungefär 135 teaterarbetare i alla åldrar.

Tugga på den ett tag, kära konsulter.
Och lämna sedan Kungsteatern i fred.

Karlskoga goes international

söndag, december 27th, 2009

Karlskoga goes international

Nej, hela världens uppmärksamhet har kanske inte konstant riktats mot Karlskoga hela året.
Men lite.

Okej då.
Väldigt lite. Men något i alla fall.

När amerikanska nyhetsmagasinet Time publiceras tio-i-topp-listor i 50 kategorier (www.time.com/toptens) toppar Karlskoga en av listorna.

Det är listan över ”Top 10 Oddball News Stories”, det vill säga ”Årets knäppaste nyhetsrapportering” ungefär.

”The Swedes may be warm, but they are not warm and fuzzy. This fall, authorities rounded up 3,000 wild rabbits and then burned them for fuel at a heating plant in central Sweden. Bunny-killing is an annual practice in Stockholm — it’s used to combat overpopulation in the city’s extensive network of parks — but the animals had never been used to heat buildings before this year.
”The bodies contain a lot of fat, and fat has exactly the same energy content as normal heating oil,” explained Leo Virta, chief executive of Konvex, the company handling the bunny-burning.
Supporters said that since the bunnies were going to be culled anyway, using them for fuel was both economical and environmentally friendly. Unsurprisingly, Swedish animal-rights activists were not convinced” skriver Time.

Frågan är nu hur kommunledningen ska utnyttja den internationella berömmelsen.
”Årets kaninkommun 2010″ efter ”Årets kulturkommun 2009″?


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu