Archive for the ‘Uncategorized’ Category

27 augusti 2018 – äntligen en uppgift för SD

måndag, augusti 27th, 2018
Enligt en artikel i SvD har juli varit ”en katastrof” för Skansen och sett till helåret har man haft ett dåligt år så här långt. I artikeln säger Skansens vd John Brattmyhr att ”får vi ett liknande år till, då får vi det jobbigt”.
Var finns Sverige”demokraterna” när man äntligen behöver dem?

23 augusti 2018 – Det går alltid att hitta ett stolpskott till

torsdag, augusti 23rd, 2018

Fast ärligt talat…dagens pucko i debatten är den 71-årige sverige”demokrat” i Valdemarsvik som sade att det nog inte var så mycket till krig i Syrien i alla fall och sedan tokade till det för sig på allvar med hjälp av rätt ställd fråga från tv-reporter.
Korkat?
Ja. Naturligtvis.
Det är bara det att den typen av stolpskott går att plocka fram i varje parti. För något år sedan var det Uppdrag granskning som – med kameran dold – fick en moderat vid en valstuga i Kristinehamn att säga något korkat om invandrare.

Få journalistiska uppgifter torde vara lättare än den.
Ge mig en dag så ska jag leta rätt på fem stolpskott av det slaget ur varje parti, såväl de sju demokratiska som Sverige”demokraterna”.

När jag var politiskt aktiv hände det sig i min första valrörelse attvi i SSU tryckt upp en affisch där vi under rubriken ”Hvad vilja socialisterna?” och med en bild av August Palm hade inledningstexten ur dåvarande partiprogram för Socialdemokraterna.

Det var vid en tid då det fortfarande fanns socialister inom socialdemokratin och texten ur partiprogrammet talade följaktligen om att ”så omdana samhället att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning, lägges i hela folkets händer”, att man skulle få bort ”en på klasser uppbyggd samhällsordning” och att ”denna socialistiska samhällsuppfattning” var grunden för hela partiets ambition.

Partiets lokale ordförande vägrade följaktligen att låta oss sätta upp denna affisch eftersom man inte kunde ha ”sån jävla kommunistpropaganda” på väggarna och när vi sade att det var inledningen till partiprogrammet hånskrattade han och frågade om vi trodde att han inte ens kunde sitt eget partiprogram?

Vad vill jag ha sagt med det?
Bara att det finns fåntrattar, stolpskott, vattenbärare och diverse löst folk som gör större nytta om de håller tyst än om de yttrar sig i alla partier.
Och att det följaktligen inte finns några poäng i att lyckas hitta en 71-årig lokalpolitiker i en av landets minsta kommuner som säger något dumt.

Ska vi enas om det?
Och diskutera klimatfrågan, migrationspolitiken, vården och skolan istället?

23 augusti 2018 – Det är dags efter 37 år

torsdag, augusti 23rd, 2018
Jag har inte demonstrerat sedan 1981. Innan dess gjorde jag det jämt.
Vi tågade och skrek ”Vad ska väck? Barsebäck!” och fortsatte med nödrim att ”Vad ska in? Sol och vind!” och det var Guillou som skulle ut ur fängelse efter IB-domarna och USA som skulle ut ur Vietnam och det var vi som inte skulle in i EU och inte heller in i Nato.
Det var en ständig 70-talsvariant av ”the old in and out”.
Men sedan dess – Göteborg 1 maj 1981 – har jag inte demonstrerat.
På lördag är det dags.
Då går Pride-paraden genom Örebro och det har aldrig känts så angeläget att tillsammans med andra få manifestera allas rätt till kärlek, att få demonstrera för alla människors rätt att i kärlek och lycka få leva det liv de vill, den mest grundläggande rättighet man kan tänka sig.
Förrförra helgen var jag på Let´s Make Love Great Again på Gärdet.
Den är helgen är det Pride i Örebro.
Det känns fantastiskt att mitt i den kollektiva spya av hat och mänsklig illvilja som sköljer över oss få rekreera sig i två sammanhang av kärlek och värme.
Mer än någonsin.
Och 1981…det är 37 år sedan.
Det är en händelse som känns som en tanke.
37 är det gradtal då kroppen talar om att man är frisk, sund och i balans.
Det känns som exakt de rätta egenskaperna för en Pride-parad.
Lördag 17.00.
Avfärd från Örebros fulaste hus – Scandic på Fabriksgatan vid Conventum – för Örebros vackraste ändamål.

22 augusti 2018 – Politiska småskojare med dålig koll

onsdag, augusti 22nd, 2018
En småskojare och riksdagsledamot från Moderaterna åkte dit igår efter att ha ansett det vara rätt att låta skattebetalarna stå för kostnaderna när han var Flotta Vicke och tog med flickvännen till Gotland några gånger.
Dessutom hade han fifflat med ersättningar och plockat pengar för resor inom landet samtidigt som han bubblat på Facebook om att han var utomlands.
Lite småkorkat, kan man tycka.
Idag är det en Kd-ledamot ur samma riksdag som avslöjats med att när hon hyrt bil på riksdagens bekostnad även använt den för privata ändamål också, det vill säga gjort som alla vi andra också gör. För säkerhets skull bubblade även hon om det på Facebook.
Inte heller det särskilt smart och naturligtvis inte heller okej.
Och det är bra att taffliga småskojare åker dit.
Men ska vi vara så pass ärliga att vi konstaterar att den här typen av billigt och gement fiffel är ganska jämnt fördelad mellan samtliga partier och politiker  – så att här inte finns några partipolitiska poäng att plocka – och faktiskt även bland människor?
Vi lever i ett land där vi tyvärr satt personlig moral och etik på undantag och förpassat personligt ansvar till historieboken.
Det är synd men sant.
Ska vi enas om det, diskutera klimathotet, integrationen och vårdens utmaningar istället och låta småfifflarna fortsätta försöka övertyga Icas kassapersonal att det faktiskt bara är fem ostfrallor och inte sex i påsen medan vi tar hand om det som är viktigt?
Jag tyckte det var rätt när den nytillträdde kulturministern fick avgå för att hon inte betalt tv-licensen.
Men jag tycker, faktiskt, det är minst lika viktigt att diskutera kulturpolitiken.
Okej?
Då kanske vi till och med kan nå några fler konkreta resultat än det självklara som händer nu – att alla riksdagspolitiker håller käften om sina utflykter innan de har kollat vad de har uppgivit på reseräkningen.

21 augusti 2018 – Låt oss reda ut lite trams

tisdag, augusti 21st, 2018
Låt oss nu reda ut lite trams.
Förra veckans diskussion gällde, bland annat, en kvinna som ansåg sig kränkt för att hon inte fått ett jobb. Utgångspunkten var att hennes sätt att hälsa och inte hälsa gjorde att hon inte ansågs lämplig. Hon fick, följaktligen, 40 000 kr i skadestånd.
Om vi tar den här delen först;
när man söker jobb vet man att det gå på två sätt – man får jobbet eller så får man det inte. Rent matematiskt är möjligheten att man inte får det större om man är tre sökande eller fler.
Om man då inte får jobbet kan man svära och sedan söka ett annat eller, nu för tiden, välja att känna sig kränkt, ta chansen att casha in lite och dra processen i domstol.
Det funkar också.
Men är lite fånigt.
Den andra delen är den här;
diskussionen om kvinnan, nobben och kränktheten ska inte föras utifrån vare sig politik eller religion.
Det handlar om något som alla egentligen tycker är rätt och rimligt, nämligen att om jag har ett företag ska jag ha rätt att anställa vem jag vill.
Varför?
För att det är mitt företag.
Case closed. Diskussionen avslutad. Argumentationen fullständig.
Om jag väljer att enbart anställa rödhåriga smålänningar som ska ha bott minst en sommar i Säffle och säger ”tjosan, tjosan” när de kommer till jobbet så är det min sak.
Det är visserligen och med största säkerhet förödande för företaget men det är också min sak.
På samma sätt är det med bolagets styrelse.
Alla undersökningar och all forskning visar att de företag som har en jämställd ledning, med en balanserad representation och ungefär lika många kvinnor som män i styrelsen är de som lyckas bäst.
Nästan oberoende av vilken marknad de finns på eller vilken produktion eller tjänst man tillhandahåller.
Det är alltså korkat att fylla en styrelse med enbart kvinnor, enbart män eller enbart norrlänningar med mjäll.
Men det är fortfarande upp till mig.
Det är nämligen, fortfarande, mitt företag. Och därmed även min rätt att fatta korkade beslut.
Det här håller, egentligen, alla med om.
Även företrädare för de partier som till exempel vill kvotera till bolagsstyrelser skulle själva vilja välja fritt både till bolagsstyrelsen och när det gäller vilka man ska anställa om de själva startade ett företag.
Förstås.
Alltså vore det bra om vi slutade känna oss kränkta stup i kvarten, accepterade förnuftiga lösningar som vi egentligen alla stödjer och enas om att om Elsa startar ett snickeri kan det inte vara Edlas sak att bestämma om Elsa ska anställa Pernilla eller Camilla.
Det är och bör, faktiskt, vara Elsas ensak. Det är hennes företag.

15 augusti 2018 – Olika åsikter fast de är gifta? Herregud!

onsdag, augusti 15th, 2018
Det finns fördelar med att vara partipolitiskt obunden, inte minst när det är valrörelse.
Man kan till exempel läsa och höja ett och annat ögonbryn på samtliga partiers och politikers sidor.

Igår läste jag till exempel på Facebook regionala oppositionsrådet Ola Karlssons (M) inlägg om vad han kallar hyckleri och dubbelmoral från Socialdemokraterna när det gäller privatiseringar av sjukhus.
En poäng i dubbelmoralen – eller en av tre saker som ”gör det hela lite extra pikant”, som Ola formulerar det – är nämligen att Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad inte har vett att ha samma åsikt som karlen hon är gift med.

”Maken till (S) egen partisekreterare, Lena Rådström Båstad, sitter med och deltar i Regionsstyrelsens samtliga tre delbeslut om privatiseringen av delar av Universitetssjukhuset (pratar de inte med varann)”, skriver Ola upprörd.
Jag vet inte men…2018 är vi ganska många som i-n-t-e reagerar över att en gift kvinna har en annan åsikt än sin make.

13 augusti 2018 – En höjdare. På mer än ett sätt.

måndag, augusti 13th, 2018
Livet och tillvaron är, tvärtemot vad det kan verka och låta som, full av kärleksfyllda berättelser om värme, närhet, välvilja och godhet.
Bara man ser dem.
Igår såg vi en sådan berättelse från friidrotts-EM.
Armand Duplantis, 18, tog guld i stavhopp i en fullkomligt fantastisk tävling.
Tio hoppare över 5,65, sju över 5,75 och med ribban på 5,90 fortfarande fem hoppare med chans på guldet.
Och när Armand hoppar över 6,00 m – högre än han någonsin hoppat – springer alla hans konkurrenter fram emot honom, kramar om honom och gratulerar.
- Jag sade bara att jag älskar honom, sade Pawel Wochiechowski efteråt.
Efteråt, efter Duplantis fantastiska 6.05, springer han och Renaud Lavillenie – Armands idol och förebild – ett ärevarv och när de springer på bortre långsidan säger Lavillenie till Armand att ”njut av det här för det kommer inte så många ögonblick som det här”.
- Jag är stolt över honom, säger Lavillenie i en intervju efter tävlingen.
- Han är som en bror för mig. Jag har aldrig någonsin varit så här glad för någon som slagit mig i en tävling.
Och Armand med sitt kramkalas med amerikanske pappan Greg och svenska mamman Helena, mångkampare uppvuxen i Tony Rickardssons Avesta på läktaren.
- Vi sa ingenting, berättar Armand intervjuad senare.
- Det var bara våra ansikten så nära varandra att vi kunde känna varandras tårar längs med varandras kinder.
I SVT hälsar han hem till mormor och morfar i Avesta på svenska, fast han inte kan så mycket.
- Mormor och morfar. Jag älskar dig.
Armand – som valde Sverige när han kunde ha valt USA och därmed ”blev svensk” – med det efternamn som skulle kunna få du-vet-vilka att fundera åtminstone ett par minuter på om det finns än fler nationaliteter inblandade och om han verkligen är en riktig svensk. Ejäntlijen.
Men vem bryr sig?
På innerplan fem konkurrenter från fem länder som alla gratulerar varandra till den andres framgångar och tröstar den som river.
På läktaren familjen som stöttat och hejat och skjutsat och tränat och som nu strålar tillsammans med tårarna rinnande.
En publik där ingen slår någon annan på käften för att de viftar med tygbitar till flaggor som har andra färger än den man själv viftar med.
Livet är vackert. Människorna också.
Så väldigt ofta. Glöm inte det.

12 september 2018 – Om en parkbänk i Värnamo

söndag, augusti 12th, 2018
I dagens Expressen intervjuas, på kultursidorna, Kadim Akca.
Slutet på intervjun är stillsamt vacker.
Kadim berättar hur han kom till Sverige som 19-åring, sov på parkbänken i Värnamo, åkte till Holland för att kunna söka arbets- och uppehållstillstånd i Sverige, fick det, återvände och började jobba.
Svetsare. Montör. Packare. Riktare. Startade eget. Lyckades. 2012 beställde han en parkbänk i brons av skulptören Annika Heed, bekostade den dryga miljonen för bänken som nu står i en park i Värnamo och allmänt kallas ”Turkens bänk”.
Uppvärmd är den.
Den som sover på den ska inte ha det lika kallt som Kadim hade då för 48 år sedan.
Men.
Slutet av artikeln;
”En bit längre bort låg en gång i tiden Domus, där han bara något år efter sin ankomst till Sverige träffade Värnamo-flickan Yvonne, som blev hans fru.
- Jag bjöd henne på dejt, trots att jag bara kunde ett ord svenska.
Kadim ler åt minnet.
- Bara ett enda ord. ”I morgon”.
Det är så vackert, vackert på det där sättet att jag ler fånigt när jag läser det och mina ögon tåras. Det gör de, i och för sig, ofta.
Men i en tid då politiker slåss om vem som var dummast för 50 år sedan och ingen talar om framtiden är det balsam för själen att läsa om en man som kommer hit och skapar sitt liv.
Med startpunkten på en parkbänk och med ”I morgon” som enda ord.
Kärlek. Och värme.
Inte bara från en uppvärmd bänk.
Vi kan inte få för mycket av något av det.
Och alla hatets apostlar borde då och då tänka på att kärlek faktiskt är det enda man får mer av ju mer man slösar med den.

11 augusti 2018 – The place to be. Not.

lördag, augusti 11th, 2018
”Dags för solförmörkelse – här ser du den bäst”, är en rubrik hos Metro idag.
Svaret kan vara Sölvesborg där överste järnröret Jimmie Åkesson håller tal 15.00 innan Ultima Thule tar över scenen.

10 augusti 2018 – gräslig eldsvåda

fredag, augusti 10th, 2018

Metro skriver fredag att räddningstjänsten i Umeå larmats till en brand där en cannabisodling på ungefär tio kvadratmeter börjat brinna.
Det ger begreppet ”gräsbrand” en helt ny innebörd.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu