1 december 2018 – Brittiska broar och värmländska skridskor

december 1st, 2018

Jag har alltid gillat det engelska talesättet ”We´ll cross that bridge when we get to it”, alltså att vi tar det bekymret om och när det dyker upp och inte nu, och funderat på en bra svensk översättning.

Och så kommer den. 23.44 fredag kväll på radion i bilen mot Brickebacken i ett program där man talar om uttryck man använder mycket eller för mycket.

Det är en värmländsk kvinna som kommer med lösningen (värmländska kvinnor kommer ofta med lösningar) när hon säger;
- Dä årner sig mä skridskor bare dä blir is.

Javisst.
Där satt den.

30 november 2018 – Vad är det för fel på män i min ålder?

november 30th, 2018
…och mest är det ju väldigt tramsigt när äldre män och diverse fanatiker engagerar sig i Luciatåg, pepparkaksgubbar när de aldrig i sitt liv brytt sig om saken förut och aldrig tyckt det varit något att heller bry sig om.
Vilket det ju inte heller är.
Resten av året ägnar de sig åt att engagera sig i psalmer på skolavslutningar – efter att under ett helt liv totalt struntat lika mycket i den saken – eller visar upp ett nyväckt intresse för svenska flaggan och nationaldagen vilket är två saker de också fullständigt nonchalerati under alla år som gått men nu försvarar med en berusad papegojas monotona envishet eller frustar indignerat över hur olika religioner väljer att kommunicera att det är dags för bön.
Herregud, vad är det för fel på män i min ålder?
Klimathotet riskerar att spoliera vår framtiden och planeten vi lever på och ni ägnar blod, svett, tid och tårar åt att sprida lögner om pepparkaksgubbbar?
Alltså…ett gott råd; släpp sargen och kom in i matchen.

29 november 2018 – Om nu längden har någon betydelse

november 29th, 2018

Bland det mest tillfredsställande med fördomar är när man får dem bekräftade.
Som när man i årtionden svurit över kortvuxna män vare sig de suttit bakom ratten, stått i en kö, kunnat och vetat det mesta i diskussioner eller rattat en kundvagn på Ica Maxi som om de varit på jakt efter ett formel 1-kontrakt.

Då är det en fröjd att läsa en intervju med Anton Holmgren, barnläkare i Halland och forskare vid Sahlgrenska akademin, som just landat en doktorsavhandling om människors längd.

Holmgren säger, i intervjun, att ett problem är statistiken, bland annat därför att statistik där personer fått ange sin längd själva, utan att någon annan mätte, ofta ger en något överdriven längd.
- Särskilt korta män har en tendens att lägga till någon centimeter, säger Anton Holmgren i intervjun.

Ha! Det har jag vetat i decennier…

27 november 2018 – Bland tomtar och troll

november 27th, 2018
I Kristianstad stod en man på Vänsterpartiets kommunfullmäktigelista.
Två dagar före valet skrev främlingsfientliga SD-organet Samnytt att mannen har flera domar bakom sig och bland annat dömts till ett halvårs fängelse efter att ha blivit gripen med ett halvt kilo cannabis i en skolväska.
I valet blev han inkryssad efter att ha fått 107 personvalskryss.
Efter valet tog Vänsterpartiet avstånd från de tidigare brott han begått men accepterade hans plats i fullmäktige.
Inför fullmäktiges möte i november kom nästa steg när mannen beslutade sig för att inleda en teknisk samverkan med Sverige”demokraterna”, det parti som kastat skit på honom inför valet och ur alla synvinklar stod längst ifrån honom.
Mannen blev politisk vilde i kommunfullmäktige och är numera utesluten ur Vänsterpartiet, inte efter sina knarkbrott men efter sin samverkan med SD.
Vi brukar tala om ”troll” i den politiska samtidsdebatten.
Kanske ska vi utvidga diskussionen till att gälla ”tomtar och troll”?

26 november 2018 – Motala och Norrköping, anyone?

november 26th, 2018
Läser nyheterna i en nationell näringslivstidning som just idag skriver om en butikskedja med expansionsplaner. Tidningen noterar att kedjan ”har i dagsläget fem butiker, alla i Smålandsregionen”.
Tidningen konkretiserar sedan med att lista att butikerna finns i ”Jönköping, Kalmar, Motala, Västervik och Norrköping”.
Den som undrar varifrån blåsten kommer meddelas härmed att det är vinddraget som uppstår när Sveriges gamla geografilärare roterar i sina gravar.
Håhåjaja.

25 november 2018 – Detta ständiga gnäll

november 25th, 2018

Detta ständiga gnäll.
Den här gången är det en föräldraledig redaktör på SvD som över sju sidor i söndagens kulturbilaga beklagar sin tillvaro som just föräldraledig.
Är åren som nybliven mamma, undrar hon, ”de ensammaste i livet?”
”Umgänget med nära vänner pressas in i det stressade tempot” så att det bara blir ”45 minuter på stan mitt under värsta lunchrusningen”,
Ska hon träffa vänner så våndas hon över ”hur ska jag hinna sminka mig och borsta håret?” och när hon väl träffar vännerna som också har småbarn så finns det ”ju alltid en ettåring som försöker stoppa Lego i munnen, en tvååring som vill ha välling, en treåring som måste ha torra strumpor”.
Eftersom hon är litteraturredaktör så blir hon inte uttråkad som i utan ”emotionellt inkontinent”.
Och så vidare.

Detta ständiga gnäll.
För det första är det ju så att – så länge vi talar om friska barn och inget i hennes text indikerar att det rör sig om något annat än det – det här med att vara hemma med ett eller två eller rentav tre barn inte är någon heltidssyssla.
Det är, i den verkliga verkligheten, istället så att det knappast är någon period under ens aktiva liv som man har så stora möjligheter att odla intressen, ägna sin tid åt att utveckla sig, träffa vänner och så vidare som när man är föräldraledig.
Man har mer tid tillgänglig än man har när man vid sidan av ett heltidsarbete ska ta hand om hem och familj.

Dessutom är det ju så att vi lever i ett land som – förutom att det är fantastiskt på många andra sätt – låter oss gå hemma ett och ett halvt år försörjda av det gemensamma skattekollektivet vilket innebär att vi inte ens under detta halvannat år behöver fundera över varifrån vi ska få pengarna till välling och blöjor.

Ändå detta ständiga gnäll.
Och grunden i gnället är egentligen något helt annat – att barn kostar. För barn kostar i tid, pengar och karriär.
Det är ett pris man betalar när man väljer att bli förälder och sätta barn till världen.
Men vi svenskar i denna tid har så förtvivlat svårt att acceptera att några som helst val vi gör ska ha några som helst konsekvenser – att vi om vi gör A kan behöva avstå från B och så vidare.

I fallet barn är det enkelt;
om du väljer att sätta barn till världen får du stå upp för det valet och ta hand om ditt barn vilket du har extremt goda förutsättningar för i Sverige jämfört med de flesta länder.
Är du inte beredd att betala det pris föräldraskapet har – låt bli att skaffa barn.
Men gnäll inte.

18 november 2018 – Om att se barn och barnbarn i ögonen

november 18th, 2018
”Det är svårt att överskatta betydelsen av skiftet. Det är i direktörernas knän som makten över utsläppen finns – och det är med deras beslut som planetens förmåga att absorbera växthusgaser kan bevaras. Ofattbara 71 procent av världens utsläpp orsakas, direkt eller indirekt, av världens 100 största företag, enligt en uppmärksammad studie från Carbon Disclosure Project förra året”, skriver Peter Alestig i en krönika i Svenska dagbladet.
Det är underligt.
För det är ju inte ”företag” som orsakar de här utsläppen och steg för steg förstör överlevnadsmöjligheterna på den planet där vi lever.
Det är människor.
I spetsen för, till exempel, dessa världens 100 största företag, sitter människor.
Människor med barn.
I allmänhet i den ålder att de kan beskrivas som människor med barn och barnbarn.
Vad säger de när de – för det måste de väl ha tid med en kväll varje år i alla fall – sitter med ett barnbarn i knät och berättar om livet?
- Jodu, jäklar, din farfar han har tjänat mycket pengar han, ska du veta, och sett till att alla som äger företaget också tjänat en väldig massa pengar.
Det är ju sant.
Men fortsätter de sedan;
- Visserligen har det varit till priset av att du inte kan räkna med att leva lika länge som farfar eller åtminstone inte kan göra en massa saker som farfar kunnat göra för att skogar är döda, hav dött, regnskogar är borta, natur förgiftad och i värsta fall så har resultatet varit att den här planeten går åt skogen…men en jäkla massa pengar har jag tjänat.
För inte heller de kan ju bortse från det personliga ansvar de har och konsekvenserna av de val de gjort.
Det är ju sina egna barns och barnbarns framtid de ödelägger. Sitt eget kött och blod.
Oavsett hur höga sedelbuntar de byggt och till och med om just deras hög är högst.

14 november 2018 – Om att fria och fälla

november 14th, 2018
Idag var sista dagen i hovrättens förhandlingar kring den så kallade kulturprofilen Jean-Claude Arnault.
En hyfsat möjlig utgång är att hovrätten i sin dom förklarar honom oskyldig och släpper honom på fri fot.
Det har primärt inte att göra med vad han gjort eller inte gjort.
Det handlar om att man för att fälla Arnault måste kunna bevisa uppsåt.
Eftersom jag utgår från att alla som haft åsikter i frågan läst tingsrättens dom mot Arnault behöver jag kanske inte påpeka att det är just i frågan om uppsåt som tingsrättsdomen har sin svaga del.
Tingsrätten konstaterade i domen att det inte fanns någon bevisning i fråga om uppsåt.
Uppsåt är i så motto ett speciellt kapitel. Det enklaste är avsiktsuppsåt. Om någon plockar fram en revolver, siktar mot huvudet på mig och sedan sätter fem kulor i skallen på mig är det ganska uppenbart att hen vill döda mig och alltså avsiktsuppsåt.
Nästa nivå är insiktsuppsåt där enkelt uttryckt revolverpersonen viftar med vapnet åt mitt håll, slänger i väg några skott och borde ha insett att det skulle sluta med att jag hamnar bland dödsannonserna.
Inget av det, ansåg tingsrätten, fanns i Arnaults fall.
Istället ansåg domstolen att han vid ett av de två tillfällen han var åtalad för hade likgiltighetsuppsåt, den svagaste formen av uppsåt som, för att fortsätta med ovanstående parallell, innebär att revolverpersonen skjuter vilt omkring sig och tänker att någon kula kanske kan träffa mig men struntar i om så sker.
Likgiltighetsuppsåtet utgår från vad den misstänkte tror kan hända i gärningsögonblicket och om hen tror att det kan sluta i att hen begår ett brott men skiter i detta faktum så är det likgiltighetsuppsåt, annars är det beroende på brott exempelvis oaktsamhet eller annat.
På den smala linjen mellan likgiltighetsuppsåt eller att Arnault helt enkelt inte tänkt tanken att han var på väg att begå ett brott ska hovrätten balansera i sin dom och rätten måste alltså anse det vara bevisat att likgiltighetsuppsåt föreligger.
Det är svårt.
Därför är möjligheten till en friande dom relativt stor. Speciellt som hovrätter i allmänhet gör mer strikt juridiska bedömningar och inte lika opinionsmässigt konjunkturanpassade sådana vilket en del tingsrätter då och då gör.
Det råder, kan man tänka efter allt som skrivits och all dokumentation som lagts fram, inga tvivel om att Jean-Claude Arnault verkar vara en riktig slempelle och frånstötande i sitt beteende mot kvinnor.
Men problemet i juridik och domstolar är ju att även brott som vi tycker extra illa om måste bevisas – även till priset av att en och annan slempelle faktiskt går fri.
I Jean-Claude Arnault kan vi få ännu ett exempel på det när hovrättens dom faller.

11 november 2018 – Om något viktigt och något nästan lika viktigt

november 11th, 2018
En ny undersökning från Novus – som reseföretaget Tui låtit göra – visar att 40 procent av svenskarna säger att de inte skulle klara sig utan mobiltelefonen på semestern.
I samma undersökning säger 27 procent av de inte skulle klara sig utan familjen på semestern.
Fråga inte mig vad de svaren säger om oss – men kommer du på något så messa.

4 november 2018 – Om de största frågorna, de riktiga alltså

november 4th, 2018
AI, automationen, självkörande fordon, techbolag, bostadsbrist och beskattning på optioner.
En lista över vad?
Jo, ”de stora frågor som kommer att få en enorm påverkan på Sverige och våra medborgare”.
Presenterade under rubriken ”De viktigaste frågorna talade politikerna inte om” i en ledarartikel i Svenska dagbladet idag.
Och nej. Varken klimatfrågan eller integration platsar bland ”de viktigaste frågorna”.
Upp med händerna alla som är förvånade över att artikeln är skriven av en person som både är man och it-entreprenör.
Skribenten, Johan Attby, tar även upp den snabba utvecklingen inom medicin som gör att många av oss som lever idag ”kommer få uppleva vår 100-årsdag och kanske till och med leva längre än så”.
Hade någon berättat för honom om klimathotet hade han dessutom vetat vad som är det störa hotet mot utvecklingen till att fler ska få uppleva 100-årsdagar och andra bemärkelsedagar några decennier framåt i tiden.

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu