Karlgrens blogg

Det är söndag och vi ska vara snälla.
Du får två stories och får välja själv vilken du vill läsa.

Den första;
två kommunala tjänstemän avslöjar ett grovt brott, polisanmäler det som grov förskingring men får sparken istället för beröm. Ett kommunalt bolag läggs ned och ytterligare en person, en projektledare, får gå. Kommunen försöker mörka det hela men en heroisk lokaltidning drar fram den smutsiga hanteringen i ljuset.

Den andra?
Vd för det kommunala bolag som ska lägas ned, den vd vars partner är kommunal säkerhetschef, beslutar sig för att slå tillbaka med en polisanmälan för något de hävdar hänt två år tidigare. Istället för att undersöka saken snabbt och enkelt läcker de anmälan till lokaltidningen, vilken ger eldunderstöd, och mörkar inför styrelseordförande och ägare. 106 dagar efter polisanmälan skriver lokaltidningen om den, en tidning vars chefredaktör dels är kompis med den aktuella vd:n och som dessutom själv just blivit blåst på ett kommunalt chefsjobb.

Svårt att välja?
Okej.
Då tar vi båda.

Det handlar, som alla i Karlskoga förstår, om Motorsportveckan och om det kommunala bolaget Karlskoga näringsliv och turism AB, gemenligen förkortat Knotab.
Motorsportveckan har genomförts under flera år och ska, enligt liggande beslut, även genomförs 2020.

Efter att ha komprimerat denne säkerhetschefs två år av eftertanke och Karlskoga tidnings 106 dagar till att lägga 3 timmar och 20 minuter på ärendet kan jag konstatera följande;

Den 20 juni 2019, dagen före midsommarafton, vaknar kommunens säkerhetschef och kommer på att det nog hände något väldigt skumt en dag två år tidigare, att det antagligen var ett allvarligt brott och gör raskt en polisanmälan med sin partners kommunala bolag som målsägare.
Polisens diarienummer är 5000-K760063-19 för den som vill kontrollera det hela själv.

Brottsmisstanken gäller grov förskingring och påståendet är att pengar som skulle ha gått till det kommunala bolaget vid Motorsportveckan 2017 istället satts in på en medarbetares privata konto.

Det finns en substans här.
Inför Motorsportveckan 2017 fick de som skulle ha marknadsstånd en skriftlig information om att de kunde betala in sin avgift till det kommunala bolaget i förväg eller – om de tyckte att det var enklare – swisha samma pengar till ett konto som tillhörde den enda anställde medarbetaren vid arrangemanget.

Det kan tyckas dumt och är väl det också – men här finns det första tillfället till journalistisk eftertanke.
1. Om man tänkt ägna sig åt grov förskingring – är det då inte lite korkat att annonsera ut det planerade brottet skriftligt i förväg?
2. Om man som vd får reda på att något dumt, eventuellt även olagligt, skett i ens bolag – är det då inte idé att till exempel kontakta den utpekade personen och be om att få se ett kontoutdrag från det bankkonto som är kopplat till Swish-numret?
Då kan man på ungefär 42 sekunder se om det kommit in några av de pengarna – i polisanmälan angivet till ”ca 30 000 kr” som ska ha ”satts in på den misstänktes konto istället för in på företaget ”Näringsliv och turisms” konto”- för har inga pengar kommit in så har ju ingen grov förskingring skett.
Det var åtminstone den första åtgärd jag satte upp på listan när jag insåg att det här inte var riktigt vad det såg ut att vara.

Alltså;
hade viljan funnits att göra en snabb koll av om det man tyckte var skumt även var det på riktigt hade det tagit några minuter.
Den viljan fanns inte.
Och det är naturligtvis saftigare och mer buller och  bång med en polisanmälan om ett brott som har en straffskala vilken börjar med sex månaders fängelse och slutar i sex års dito.

Ska vi sedan dröja lite vid vad en polisanmälan är?
Den är ett påstående från en anmälare om att någon har gjort något som är brottsligt eller, om ingen utpekad misstänkt finns, enbart att ett brott begåtts.
Om jag till exempel anmäler Karlskoga tidnings chefredaktör för att ha försökt köra ihjäl mig med en tidningsbil kan det rubriceras som försök till mord och jag kan inför polisen säga att det skett på Anders Ersgatan utanför tidningshuset och krydda med detaljer.

Sedan tar polisen över, man inleder en koll om det som säga ha hant också har hänt, ser man att det kan finnas substans inleds en utredning och den kan sedan leda till att förundersökningen läggs ned eller leder till åtal.
I åtalet formulerar åklagaren sedan vilken eller vilka brottsrubriceringar hen anser gäller, gör en gärningsbeskrivning och hänvisar till de lagrum som är aktuella för den påstådda gärningen.
Som alltså fortfarande när huvudförhandlingen i rätten sker är en inlaga från åklagaren som rätten ska ta ställning till.

Alltnog.
106 dagar efter att de aktuella anmälarna upptäckt att det nog inträffade ett grovt brott två år tidigare skriver KT ett slags artikel i ärendet.
Den inleds;
”Pengar som sätts in på ett konto tillhörande en tidigare medarbetare av Motorsportveckan, en tjänsteman på kommunen som gör en polisanmälan om grov förskingring och flera avsked på kort tid. Finns det ett samband?”

Redan i den första artikeln bryter KT mot de pressetiska reglerna genom att 1) påstå att det här existerar ”pengar som sätts in på ett konto tillhörande en tidigare medarbetare av Motorsportveckan”, 2) därigenom utpeka den enda person som det kan handla om och alltså både spekulera i skuldfrågan, ägna sig åt ett utpekande av en person och 3) inte ta kontakt med personen i fråga för att ge personen möjlighet att ge sin version eller kommentera.

Nej, KT har inte skrivit ut något namn.
Men skriver jag om ”en chefredaktör på Anders Ersgatan” har jag heller inte formellt pekat ut någon, men fler än Catarina Lindström kan det inte handla om.

Efter varje artikel på karlskogatidning.se står följande text på grå botten; ”Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik”.
Här passar man på att lik en bowlingspelare som slår en strike sopa undan allt det i ett enda slag.

Så vad hände efter anmälan?
Jo, berättar KT – kommunens tidigare säkerhetssamordnare ”fick därefter hastigt sluta på kommunen” och Knotabs vd fick ”under sin semester ett hastigt besked om att hennes tjänst avslutas med omedelbar verkan” och ”ett par timmar på sig att lämna sitt kontor”.
(Det senare måste ha varit relativt smidigt eftersom det enligt KT var under hennes semester).

Vidare i KT;
”I polisanmälan framkommer det att Karlskoga Näringsliv och Turism är målsägande, att ärendet rubriceras som misstänkt grov förskingring och att det handlar om en misstänkt större summa pengar”, vilket är de påståenden som anmälaren lämnat vid anmälan.
Den pengasumman är enligt samma anmälan ”ca 30 000 kr” som ska ha ”satts in på den misstänktes konto istället för in på företaget ”Näringsliv och turisms” konto”.
Alltså det som tagit någon minut att kontrollera enligt ovan om man inte varit ute efter skrammel, buller och bång.

I två ledare den här veckan slår sig nu KT:s chefredaktör Catarina Lindström för bröstet för den journalistiska hantering man genomfört.
Det är svårt att förstå varför.

Hon skriver att ”det är en väldig tur att det finns en lokaltidning som tog reda på detta och skrev om det, så att de ansvariga fick vetskap om att skattepengar kan ha hamnat på avvägar”.
Hade Catarina Lindström fått det jobb som kommunens informationschef hon relativt nyligen sökte men inte fick, hade hon kanske fått slå en signal till tidningen och säga att det knappast var ”skattepengar” som de aktuella marknadsknallarna i så fall swishat till Motorsportsveckans medarbetare.

Man gör ett stort nummer av ordföranden i det kommunala bolaget inte känt till anmälan – men borde kanske fråga sig varför inte vd i bolaget informerat styrelse och ägare om anmälan och därmed tagit sig legala ansvar?

Man skriver att ”medarbetare i kommunen ska inte lämna ut sitt privata bankkonto för betalning av marknadsplatser” men kontaktar inte den person man väljer att peka ut för att få en kommentar eller ber att få se de kontoutdrag som visar om några pengar över huvud taget betalats till kontot.

Nej, den hjältemodiga chefredaktören ”grävde vidare” med resultatet att man ”till slut” kunde ”tala om för alla att det finns misstankar om grov förskingring i samband med Motorsportveckan 2017”.
Wow, liksom.

Men det som händer nu är att det fortfarande bara finns en anmälan, att en person är väldigt utpekad, att polisens arbete kring ärendet är så lågt prioriterat att man knappast före senvår 2020 ens kommer att titta vidare på ärendet – och att en enkel kontroll enligt ovan hade fungerat alldeles utmärkt för att snabbt reda ut sakfrågan.

”En ledare tar ansvar” är rubriken för veckans andra ledare (16 november) där Catarina Lindström hissar den egna insatsen.
Sant.
De som skriver ledare behöver däremot inte göra det.

Rubrik från TT just nu;
”SMHI vädervarnar: ”Det är mycket som faller från himlen nu”

Det skulle vara intressant att se listan.

Rubriker är, för journalister och redaktörer, själva grädden på moset, den yttersta löken på laxen, den slutliga marsipanrosen på tårten, självaste stor-pricken över i:et.
Den kunde tidigare vara rolig (vi satte ”Dollarn upp i yen” när dollarn för andra gången samma vecka stigit mot den japanska valutan) eller förfärlig (”Katastrof i Stora vallahallen” som Kuriren hade på första sidan om en volleybollmatch dagen efter 11 september i USA) eller fyndig (som Expressen-rubriken över en något nedgörande recension av en ny skiva; ”En singelolycka”).
Och så vidare.

Idag handlar rubriker om något annat.
De ska få oss att inte få reda på något men ändå bli så pass nyfikna att vi klickar på ämnesraden så att statistikstinna redaktörer kan räkna pinnar i form av klick (typ de ständiga ”Bråket du inte fick se i tv”, ”Biancas hemliga besked till Pernilla” – hur hemligt det nu är om det står på aftonbladet.se – eller  ”Foppas svar på Salmings mustaschhån” och så vidare).

Grunden är alltså att du som författare av ämnesrader eller webbrubriker ska a) berätta något utan att berätta något, b) samtidigt boosta intresset så att man klickar fast man egentligen skiter i hela storyn och c) gärna inkluderar något exotiskt, pikant eller åtminstone kändisrelaterat.
Det är basic, grundläggande, självklart, elementärt-min-käre-Watson, något man lär ut första lektionen måndag vecka 1 på alla mediautbildningar. Locka, fresta, hyckla, ljug men få oss så upplevelsekåta att vi klickar.

För den som undrar så riktar sig dessa rader till den webbredaktör på Land som denna lördagsförmiddag distribuerat ett mejl med ämnesraden ”Det ska du aldrig göra med din novemberkaktus”.

När samma kategori som tidigare varit upprörda över att man måste säga ”chokladbollar”, och inte längre får kalla dem ”n-bollar”, nu anar en islamsk sammansvärjning bakom att Carlsberg lanserar en ”bryggarmust” vid sidan av ”julmust” – och man dessutom konstaterar att några tillhör dem det började ryka ur öronen på för att de inte tog in skämtet bakom påpekandet att svenska skolbarn inte sjunger ”Du gamla du fria” i skolan på nationaldagen…då börjar man inse att den intellektuella spänsten inte är på nivå Kaknästornet.

Dagens industri refererar Forbes årliga lista över de döda kändisar som tjänar mest pengar och skriver att det i första hand är musiker som tjänar pengar som döda.

”Framförallt är det musiker som dominerar Forbes årliga rankning som går under samlingsnamnet ”Dead Celebrities”. Nio av de 13 namnen som affärstidningen har inkluderat återfinns inom musiken, däribland John Lennon, Prince och Marilyn Monroe”, skriver tidningen.

Ja, det är ju roligt att den kände musikern Marilyn Monroe tjänar pengar även efter sin död. Då har hon säkert råd med en lampa för att lysa upp kulturskymningen.
Håhåjaja.