På biblioteket med Klara

Jag minns det.
Jag minns, tycker jag ibland, så lite från när jag var liten, så lite från tiden innan skolan, så lite från lågstadiet och av det jag tror mig minnas vet jag inte om jag verkligen minns eller om saker berättats så många gånger att jag tror att jag minns dem.

Men när tant Anna tog mig med till biblioteket i källaren i Nämndhuset i Degerfors minns jag.
Det var två genomtråkiga rum, utan fönster eftersom de var i källaren, från golv till tak böcker, böcker, böcker och på något sätt insåg jag – sju år? åtta år? - att här inne fanns världen.

Jag vet inte vad jag lånade, minns inte vad jag läste men Sherlock Holmes var där tidigt, De tre musketörerna likaså och jag läste, läste, läste.
Hemma lästes det inte böcker.
Undantaget var ”Årets Ehrenmark” som med självklarhet dök upp bland pappas julklappar och bläddrades i i vart fall julaftons kväll.

Men åren gick och jag fortsatte läsa, fortsatte låna, till och med jobbade en sommar på biblioteket som då flyttat till stora ljusa lokaler vid Stora vallaskolan, läste allt av Simenon och fick min bild av Paris gjuten i sten, läste Sjöwall & Wahlöö, klassiker, skräp, idrottsböcker…you name it…men jag läste.

Och kan fortfarande med tacksamhet se tillbaka på den barska tant Annas beslut att ta den där lille grabben som skulle bli jag i näven och knata ned i källaren vid Medborgarplatsen i Degerfors.
Det är mycket möjligt att det var ett på sitt sätt avgörande ögonblick, något som styrde min väg framåt en hel del.  

Igår var Klara, 6, på biblioteket med sin sexårsklass och alla fick blanketter med sig hem för att fixa lånekort.
Idag var hon och jag där, hon fick mycket stolt sitt lånekort och skrev själv ett spretigt ”KLARA” på raden för namnteckning på baksidan av kortet.

Sedan gick hon och lånade sju böcker, knappade in koden själv och lät mig bära hem böckerna medan hon själv bar lånekortet.
Tryckt mot kroppen.
Och jag gick, förstås, bredvid och tänkte på då och nu…och små och stora steg.

3 Responses to “På biblioteket med Klara”

  1. stina Says:

    Min storebrorsa var väl i Klaras ålder då han hade sin jungfruresa till bibblan i Årsta.
    Väl inkommen i det bokligt sprängfyllda rummet började grabben gråta. Mor frågade förvånat vad som stod på, varvid brorsan svarade, snyftande och hulkande: HUR SKA JAG HINNA LÄSA ALLA???

  2. Karlgren Says:

    …och hur långt har han kommit?

  3. stina Says:

    Hans hem ser ut som biblioteksrummet ifråga…och han påstår att han läst de flesta volymerna.
    Bl a har han en nästan komplett samling Slas-böcker. (Några av dem från en källarlokal på Medborgargatan i Degerfors. Ärligen inköpta inför flytten till Folkets Hus.)
    I går fyllde den lille gossen 60.
    Håhåjaja.

Leave a Reply


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu