Karlgrens blogg

Både Kuriren och KT har haft problem att hantera fastighetsägaren och affärsmannen Mats Göransson.
KT valde tidigt – och som så många gånger förr – att slicka röv mot annonsintäkter.
När Göransson sålde stora delar av sitt fastighetsinnehav och annonserade på helsidor i KT var det till exempel mot kravet att tidningen inte skulle skriva om vem säljaren var.
Det blev, förstås, en rätt fånig situation.

Kuriren valde å ena sidan på bred front och till varje pris att göra Mats Göransson till sin favoritskurk och jätteskurk.
Det var inte heller så lyckat eftersom det gav en del makabra effekter.
Som att tidningen ägnade ett uppslag åt en brottsutredning där Mats Göransson visserligen var hörd – men bara som vittne.

Eller som att tidningen på första sidan namngav en företagare som varit frihetsberövad över en helg medan polisen gick igenom hans bokföring av misstanke om ekonomisk brottslighet – och namngav honom enbart därför att han tidigare känt och haft affärer med Mats Göransson.
Företagaren friades sedan helt från brottsmisstanke och förundersökningen lades ned.

Nu har Marie ”Sherlock” Stenquist och Gunnar ”Holmes” Walldén nya problem med den favoritskurk de jagat så intensivt att alla normala journalistiska hämningar blåst av dem när det pirrat som värst.
Problemet är, nämligen, att trots att kurrarna på helsida efter helsida utpekat Mats Göransson som en av den lokala historiens värsta skurkar är det opraktiskt nog så att inga domstolar gjort samma bedömning.
Mats Göransson har, till Kurirens stora förtrytelse, fortfarande inte blivit fälld för något annat än ett par trafikförseelser.

Det kan man tycka vad man vill om.
Men nu är det ju en gång för alla så att moral och etik är en sak, juridik en annan.
Är man fälld i domstol är man skyldig.
Är man inte det är man icke skyldig.
Man kan ha åsikter om lagars innehåll och vad som borde och inte borde vara krimienllt men domstolar dömer nu en gång för alla efter de lagar som finns.

Själv har jag inte i något avseende några barn med Mats Göransson och har aldrig haft.
Det närmaste vi har kommit något sådant är att han, vid min förrförra skilsmässa, erbjöd mig en bostad vilken jag avböjde.

Jag skulle säkerligen kunna ha åsikter om hans sätt att driva affärer eller tycka dittan och dattan om hans moral och etik.
Men därifrån till att sätta stämpeln ”kriminell” i pannan på honom skulle jag inte gå.
Framförallt av det skälet att de domstolar som granskat saken inte kommit fram till något sådant.

Det hindrar dock inte Kuriren.
Gunnar Walldén tar 29 januari återigen plats på propagandaministeriet och målar med den breda penseln.
Det gäller Mats Göranssons personliga konkurs.

Den som Göransson ”försökte i det längsta att förhala” men där ”en enveten tingsrätt” genom ”upprepade hot om polis och häktning” till sist fick Kurirens favoritskurk till tingsrätten.
Därmed kunde ”till sist” förhandlingarna hållas i tingsrätten.

Mats Göransson ”bestred konkursen så länge det gick” men ”till sist infinner sig alltså Göransson i rätten” där han, trots Kurirens artiklar, ”direkt bestrider flera av de skulder som läggs honom till last”.

Eftersom här föreligger en ansökan om att försätta en person i personlig konkurs finns naturligtvis också en konkursförvaltare utsedd.
Vad säger denne?
- Efterforskningar av eventuell brottslighet har ägt rum, skriver konkursförvaltaren Lennart Lefverström.
- Inga iakttagelser har dock gjorts som aktualiserar brottsmisstankar eller frågan om näringsförbud.

Allt tyder med andra ord på att Lefverström inte läser Kuriren som ju faktiskt på dussintals helsidor slagit fast Göranssons särskilt svårartade skurkaktighet.
Lefverström måste följaktligen – eftersom vi sedan länge lämna normal journalistik bakom oss – misstänkliggöras.
”Trots minimal kontakt mellan Mats Göransson och konkursförvaltaren kan den senare intyga att det i dagsläget inte finns några brottsmisstankar”, skriver Walldén indignerat.

Det är en imponerande närmarkering av konkursförvaltaren Walldén gjort.
Och för säkerhets skull publicerar Kuriren också – sanslöst nog – Mats Göranssons bostadsadress i Luxemburg och frågar indignerat ”Har inte konkursförvaltaren haft tillgång till den adressen?”

Som ledarartikel skulle alstret möjligen kunna hålla.
Som nyhetsartikel icke.
Det är trist när verkligheten inte stämmer med kartan.
Men dessvärre är det då verkligheten som gäller.
Det borde även ack så ivriga kurrar på ett uppdrag nästan från Gud inse.

Grunden i undersökande journalistik är att ha rätt.
Att kunna belägga varenda kommatecken.
Att inse när man inte kan göra det.
Och att driva journalistik – inte propaganda på gränsen till förföljelse.

This entry was posted on tisdag, februari 9th, 2010 at 10:53 f m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.