Karlgrens blogg

Jag går ut från Café Opera vid halv fyra-tiden, längs vattnet, förbi riksdagshuset och in i Gamla stan, via Västerlånggatan förstås, viker ner mot Sven Vintappares gränd där jag, osannolikt nog, möter en kvinna jag en gång kände och stod nära.

Svänger åt vänster när gränden tar slut, bort mot Slussen och över den, ser neonskyltarna klättra upp mot bergen, går Götgatsbacken upp och Götgatsbacken ned, genom det attackerande backpar som uteserveringarna på Medborgarplatsen till höger, där vi satt, och Kvarnen till vänster, där vi också satt, utgör.

Fortsätter Götgatan bort tills den tar slut, ångt efter Åsögatan där vi bodde några månader och där jag en gång försökte stjäla en toalett ur en container till stor förtjusning för, jo, samtliga matgäster på kinesrestaurangen intill, förbi Bondegatan där K&S bodde och förbi gatan med greken med den suveräna menyn där vi så sent som förra sommaren satt ute och njöt.

Över Skanstullsbron och trappstegande mig upp till Gullmarsplan, Gullmarsvägen bort och sedan uppför det berg- och dalbaneelände Sköntorpsvägen är.
Slutligen framme vid dess korsning med Vättersvägen där jag parkerat Volvon samma morgon, den gata som ligger i ett T med lägenheten vi hyrde i 45:an, en helt annan lägenhet, en nästan annan tid, en lägenhet vi hyrde av en väldigt sniken journalist på Aftonbladet och från vilken jag dagligen utgick med tre barn – mot Söder, mot Skanstull, mot Djurgården, mot vad fan som helst men alltid tillsammans.

Den gamla kiosken har blivit en asiatisk take away.
I övrigt är Årsta en lika oomkullrunkelig småstad som hon alltid varit.
Och kommer att förbli.
Ett Degerfors en uppförsbacke från Globen.
Och staden Stockholm i sig denna dag som nästan alltid så frestande, så få-en-suktande, så få-en-viljande-tillbaka att man sju dagar i veckan kan förstå Lundell som, sittande i den snödriva Åre är, skrev en låt som ”Tisdag morgon”.

Promenaden tog mig 1,5 timme.
Den var värd varenda minut.

This entry was posted on onsdag, april 7th, 2010 at 8:48 e m and is filed under Självbekännelser. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.