Karlgrens blogg

Det här skulle jag förstås ha skrivit i fredags.
Men det passar lika bra idag.
Eller när som helst.

I fredags hade Frozen Fire releaseparty på Statt för sitt nya album, ”Tjusig tid”.
Jag har inte lyssnat på det, inte hört något spår och utan fungerande ljudkort på datorn kan jag inte tjuvlyssna lite heller.

Det gör inget.
Det är inte det det handlar om.
Det handlar, som så mycket annat, om kärlek.

Danne Nordell är Frozen Fire.
Det har han varit i 35 år.
Han kör taxi och gör låtar, sjunger i Frozen Fire, har behållit skinnvästen på när alla andra insett det varit dags att växa upp och byta till kritstreck, står på scenen sju år från folkpensionsåldern i en frisyr som var omodern redan när den var ny och kommer så att fortsätta göra.
När den dagen kommer åker Jularbo ut från servicehemmet och personalen får börja mäta decibel istället för att ta tempen.

All äkta kärlek är värd respekt.
Det gäller i högsta grad Danne Nordells.
Det är svårt att inte dra en parallell till en fyra år yngre sångare och trummis.
Olle Jönsson i Lasse Stefanz.
Som efter 43 år på scenen skjuter tillbaka hatten och sjunger Skomakar-Anton, De sista ljuva åren, Peppelinos bar eller Nere på söder med samma inlevelse, samma känsla.

Man kan tycka vad man vill om musiken.
Men när Olle Jönsson sjunger är det på riktigt.
Det är äkta.
Varje rad.
Varje ord.
Olle Jönsson menar vartenda ord just där, just då.
Och är värd all världens respekt för det.

Precis som Danne Nordell är det.
Han kommer aldrig att bli rik på sin musik.
Skulle man räkna kronor och ören har den antagligen kostat honom mer än den har gett.
Han kommer, säkerligen, aldrig att bli megakänd.
Han kommer, istället, att fortsätta köra taxi och stå på scenen med Frozen Fire.
För att det är på riktigt.
Av kärlek till musiken, scenen, publiken.
För att leva sin dröm.
För att sätta färg på något som annars lätt blir grått.

Och likväl som jag fortfarande när jag drömmer kan inbilla mig att jag ska bli fotbollsproffs kan Danne Nordell sjunga Möckelns strand och förverkliga sin.

Igen;
All äkta kärlek är värd respekt.
Det gäller i högsta grad Danne Nordells.
Utan sådana som han vore tillvaron fattigare för oss andra.
Det är Danne och andra som han som visar att man kan hålla drömmar levande.
Och leva dem.
Respekt.

This entry was posted on söndag, april 25th, 2010 at 3:08 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.