Karlgrens blogg

Degerfors-Ängelholm.
Slut. 1-0.
Andra raka segern.
Och hela rödvitt springer fram emot Vulkanernas läktare där man gett sitt lag ett kraftfullt stöd under 90 minuter.
Ja, nästan hela Degerfors IF.
Sebastian Henriksson, inbytt i 64:e minuten, går rakt till omklädningsrummet för att duscha och byta om.

Jag reagerade, faktiskt, redan under matchen.
I 77:e minuten drar Andreas Ljunggren Eriksson – mycket duktig i lördags – fram mot Ängelholms straffområde från högerkanten.
Inne i straffområdet fanns Sebastian Henriksson i bra position och utan att ha den tätaste bevakningen.
”Seb” signalerar” att han vill ha bollen Ljunggren Eriksson avancerar ett par meter till och skjuter i burgaveln.

Det var ett felbeslut, ett av få, av nyförvärvet den här matchen.
Men.
That´s not the point.
Grejen är att Sebastian Henriksson reagerar på det här genom att fara ut med armarna åt sidorna och uppåt, tydligt och demonstrativt missnöjd med sin lagkamrat, armviftande som en grinig Dusko Radinovic.

Ärligt;
jag trodde inte att Sebastian Henriksson skulle reagera så här.
I vart fall inte utåt.

”Seb” fanns inte tillgänglig i första matchen mot Landskrona.
Solberg och Berger gjorde liksom Bertilsson en kanonmatch centralt.

Inför Örgryte var ”Seb” tillbaka, startade och Bertilsson placerades på en kant där han inte levererar hälften av vad han levererar centralt.
Slutresultat = laginsatsen totalt sett sämre.

Vi har alltså fyra man.
Alla är överlägset bäst centralt.
Tre får plats.
Så precis som i ”Fem myror är fler än fyra elefanter” är det en som ska bort.
Magnus & Brasse i form av Patrik & Jonas valde då en lösning som därefter gett två segrar och sex poäng.

Svårt att argumentera emot.
Men efter, framförallt, en blek första halvlek av Emil Berger mot Ängelholm och enligt folk på plats ingen stor insats mot Falkenberg hade det kanske, med tanke på hur Gif Sundsvall ser ut och ställer upp, varit läge för Henriksson på onsdag på Norrporten arena.

Kanske.
Men genom sitt agerande så bäddar ju inte ”Seb” direkt för det.
Jag finner det helt rimligt att han går hem på kvällen och svär över en idiot som Patrik Werner efter att ha blivit petad.
Det är alltid så.
Är så och ska vara så.
De elva som får starta älskar sin tränare, de som får börja på bänken tycker att han är hyfsad och de som inte ens platsar där just då inser att karlen är en idiot.
I alla lag.
I alla tider.

Men det hade kanske varit smartare att hålla tyst utåt, inte demonstrera på planen, inte markera gentemot supportrar utan istället landa i klyschor som ”tränaren bestämmer och det är bara att komma igen”, ”vi har många bra spelare i truppen”, ”jag tränar på och satsar allt på att ta tillbaka platsen i startelvan” blablabla, du vet, du har hört det förut, du kommer att få höra det igen, klyschorna finns som tryck på T-shirts.

Håll tyst utåt.
Onda ögat på Patrik Werner när han inte ser det. Och ett riktigt långt långfinger i luften när han vänder ryggen till.
Så skulle jag ha hanterat situationen.
Om jag varit spelare och Werner petat mig (vilket antagligen hade varit ett ganska enkelt beslut att ta).

Jag står utanför det hela, vet inget och har inga barn vare sig med Patrik Werner eller Sebastian Henriksson.
Men handlar det bara – och jag kan inte se annat – än om faktiska taktiska sportsliga bedömningar så tycker jag att Henriksson gör fel.
Handlar det om något annat kan ju Henriksson berätta.
Det är, i vart fall, bättre än att demonstrera mot lagkamrater som ju i vart fall inte tagit ut startelvan.

Jag hade aldrig trott att en så rutinerad och meriterad spelare och en så sympatisk människa som Sebastian Henriksson skulle reagera så här.
Inte utåt.
Men det kan ju vara jag som är naiv.
Eller ”Seb” som har något att berätta.

Gör det i så fall.
Annars förblir det här en gåta.

This entry was posted on måndag, maj 3rd, 2010 at 3:35 e m and is filed under Degerfors IF, Självbekännelser. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.