Ex. Som i ex-tra.
Funderar.
Landar inte i något svar.
Och vet inte riktigt hur jag ska säga.
Men.
Läser, denna eftermiddag, ännu en bitter uppgörelse med ett ex, ännu en litterär vendetta mot en före detta.
Och kan tycka att det är…onödigt.
Eller något.
I vart fall om det är så här.
Jag vet att det inte alltid är så.
Men i just mitt fall så är det så och då vill jag just här och nu påpeka följande, enligt principen ”äras den som äras bör”.
Så här;
jag har barn med två kvinnor, tre med C, två med U.
Jag kan inte tänka mig bättre mammor.
Ingen av dem har i längden kunnat leva med mig.
Det är en sak.
Men jag är väldigt glad att just de två är mina barns mödrar.
Jag skulle inte kunna önska dem bättre mammor.
Det är två kvinnor som sju dagar i veckan skulle vara beredda att göra vad som helst för sina barn, som aldrig ens skulle fundera på annat och som bara vill dem väl. I allt. Jämt. Oberoende av allt.
Alltid.
Jag skulle kunna dö idag utan att behöva ägna en sekunds oro åt barnen.
Kunna göra det i trygg förvissning om att om något av barnen bad sin mor att ta ned månen så skulle hon omedelbart sträcka på sig och försöka nå den.
Och jag kan, fortfarande, identifiera hundratals ögonblick av lycka med var och en av dem.
Jag har haft det bra tillsammans med dem. Oberoende av det som står on the bottom line så har jag haft det.
Så ibland kan jag, i den sörja av bitterhet och förgrämdhet vi simmar i efter spruckna relationer, tänka att vi kanske borde komma ihåg att det ändå handlar om människor vi valt, önskat och delat liv med.
Typ.
Jag kan också gnälla över missade tider, icke ifyllda eller fel ifyllda blanketter, saker som gjorts upp och som sedan missas…och en hel del annat.
Men.
Det viktigaste är dock detta;
mest av allt är jag, faktiskt, glad över mina ex.
Zack, Zanna, Zascha, Kalle och Klara hade inte kunnat hamna i bättre händer.
Någonstans i allt gnäll och allt bittert som far genom atmosfären känns det skönt att kunna konstatera det.
Jag är dem evigt tacksam för vad de gjort och gör för våra barn.
Och för dem de är.
maj 15th, 2010 at 8:23 e m
Mwafulirwa !? Helt okey nick , Tyvärr. Men kan någon beskriva det fonografiskt ? Hur uttalas det + TV 4 folket undvek det duktigt genom att hela tiden bara säga förnamnet. Vi kommer inte överrens