Karlgrens blogg

Första fredagsmorgonen i mars sätter jag på datorn och tar mig igenom morgonrutinerna.
Däribland Facebook.
Jag upptäcker då att jag – mig ovetande och utan egen vilja – blivit ansluten
till en grupp som vill kasta ut regeringen Reinfeldt ur kanslihuset – för
övrigt i likhet med bland andra tre politiskt aktiva människor som inte heller
vill vara med där och en moderat i bekantskapskretsen som definitivt inte vill
vara det.
Två dagar senare har jag blivit stämplad som nolla sötvattenspirat, fjolla,
pajas och stolle av fem personer jag aldrig har träffat och den s-politiker som
startat gruppen har först bett om ursäkt i radion och sedan försökt polisanmäla
Sveriges Radio för att SR rapporterat om saken.
Så kan det gå.
Häng med.

En  Björn Johansson i Umeå kallar mig ”nolla” och, något mer svårbegripligt,
”sötvattenspirat.
En AnnKatrin Persson, som vid sidan av Vänsterpartiets blomma har Brynäs-logga
bredvid sin profilbild vilket möjligen kan indikera Gävle, stämplar mig som
”fjolla”.
En Mika Takamäki, efter valet med sin sjundeplats på valsedeln i ryggen en av Socialdemokraternas
ledande politiker i Karlskoga, kallar mig dels ”pajas” och dels ”stolle”.
En Ulf Bjarneson nöjer sig med att slå fast att jag är ”humorbefriad”.

Jag vet inte vem någon av dem är.

Ingen av dem känner mig.

Ingen av dem har någonsin träffat mig.

Jag messar Björn Johansson, AnnKatrin Persson och Mika Takamäki och ber om ett
svar om på vilken grund de kan slå fast att jag är nolla, fjolla, pajas och
stolle.
Bakgrunden är denna.
Fredag morgon,  7 mars, när jag går in på
Facebook upptäcker jag att jag har anslutit mig till en grupp som heter ”Vi som
har bestämt oss för rödgrönt”.

Den innehåller drygt 200 själar som vill se Reinfeldt, Borg et consortes ta
bakvägen ut ur kanslihuset i september medan stora entrén målas röd och grön
för att släppa in Stefan Löfven, Jonas Sjöstedt och Åsa Romson.

Så kan man tycka.

Det är för övrigt en idé som jag sympatiserar med.

Men däremot är jag fullkomligt anti mot att någon – vem det vara må – ska tala
å mina vägnar, ansluta mig till dittan eller dattan eller fösa in mig i någon som
helst fårskock över mitt huvud och utan min vetskap.

Jag bestämmer själv.Det handlar om demokratisyn, om människosyn och om respekt.
Men.
Hur Björn, AnnKatrin, Mika och Ulf kan stämpla mig som nolla och fjolla och så
vidare är naturligtvis lite svårbegripligt.

De reagerar med ryggmärgen.
Någon tycker inte som de och då är hen en motståndare, antagligen något så
förhatligt somen borgarbracka och då kan man släppa alla hämningar.

I det här fallet blir det dock ett stolpskott.
För att uttrycka sig milt.
Men det kan ju inte de som kastar skit veta eftersom de inte bryr sig om att ta
reda på något utan anser sig ha rätt att i skydd vid datorn vräka ur sig vad
som helst.

I det här fallet att idiot- och, synonymt, borgarstämpla mig.
Mig.
Som den 12 september 1969, tolv år gammal, gick med i SSU-klubben i Degerfors.
Som halvannat år senare, 5 januari 1971, gick med i socialdemokratiska partiet.
Som sedan ägnade de närmaste tolv åren åt politik, de sex sista av dem på
heltid som (s)-ombudsman, som ledamot av skolstyrelsen i Karlskoga,
hamnstyrelsen i Helsingborg med mera.

I likhet med Takamäki och hans gäng hoppas jag följaktligen att Reinfeldt ska
få gå till arbetsförmedlingen sista måndagen i september.

Däremot gick jag fyllda 18 direkt till pastorsexpeditionen och gick ur Svenska
kyrkan – inte av motvilja mot religionen utan därför att jag ansåg och anser
att det är fel att man ska födas in i en församling.
Det ska man ta ställning till själv och ta ställning till som vuxen, inte som
spädbarn.

Och som aktiv SSU-are och järnverksarbetare tyckte jag redan där och då att det
var fel att nästan varannan LO-medlem genom mötesbeslut skulle vara kollektivt
anslutna till Socialdemokraterna.
Att välja parti är vars och ens ensak och att kollektivt skriva in 800.000
arbetare som medlem i ett parti strider mot alla grundläggande demokratiska
principer.
Vilket parti det än är.
Därav min reaktion mot ”Vi som har bestämt oss för rödgrönt” när jag fredag
morgon upptäckte att s-politikern Mika Takamäki anslutit mig till gruppen.

Jag skrev då, vid upptäckten, så här på FB;
”Jag har här på Facebook blivit ansluten till en grupp som heter ”Vi som
bestämt oss för rödgrönt”. Alltså blivit ansluten. Det är inget som jag
valt själv utan gruppens initiativtagare har helt enkelt anslutit mig. Det är
åt helvete.
Jag föredrar att själv få bestämma mina politiska och andra ställningstaganden.
Systemet kallas demokrati och är raka motsatsen till exempelvis
kollektivanslutningar till partier eller att födas in i kyrkan. Ta bort mig.
Nu.”

Jag  var inte ensam om att ha blivit ansluten till denna grupp.
Jag fick raskt koll på till exempel ett par miljöpartister och en
vänsterpartist som råkat ut för samma sak och inte alls ville vara anslutna
till denna grupp, liksom en vän till mig som aldrig skulle drömma om att rösta
på något till vänster om moderaterna.

Så vad händer?
Under fredagen och lördagen fylls så FB av konstateranden om min status som
nolla, fjolla etc . Initiativtagaren Mika Takamäki bidrar med ”pajas” och
”stolle”.
Hans åsikt om huruvida jag även bör klassas som ”sötvattenspirat” framgår däremot
inte.
Däremot försöker han polisanmäla Sveriges Radio för att SR rapporterat om hans tilltag
i ett 76 sekunder långt inslag.
- Nu har jag ringt polisen angående att jag blev påhoppad och uthängd på
Sveriges Radio Örebro, skriver Takamäki på sin FB-sida lördag men tvingas
konstatera att polisen sade att ”däremot är det svårt att komma vidare med en
anmälan mot Sveriges Radio Örebro”.
Det är det naturligtvis.
Att media med grundlagar i ryggen gör sitt jobb är dessbättre ytterst svårt att
polisanmäla i Sverige.
Det gör Takamäki missnöjd.
- Vilken jävla soppa för att det finns pajasar som denne Karlgren, summerar
Takamäki.

Det kan jag ta.
Jag tål.
Och jag har under drygt 30 år som journalist hört värre än sp.
Men det som oroar mig är klimatet.

Och man kan naturligtvis – med all rätt – bli orolig över att en (s)-politiker som
efter valet i höst har ambitionen att sitta på en ledande position i en
relativt stor kommun som Karlskoga faktiskt på allvar försöker polisanmäla
Sveriges Radio för att SR tar upp något som han själv har gjort offentligt på
ett socialt medium som Facebook.

I ett svarsmess förklarar hans möjliga V-kamrat, AnnKatrin Persson, att orsaken
till att hon kallar mig ”fjolla” är att jag ”springer till media”.
Det tyder på att någon borde ge honom och henne – och uppenbarligen fler –
några relativt grundläggande lektioner i media, yttrande- och tryckfrihet,
meddelarskydd och annat som är några av grundstenarna i den demokrati som bland
andra hans föregångare inom (s) varit med om att bygga upp.

Men man kan också, som sagt, bli orolig över samtalsklimatet.
I denna pyttehistoria är det enda jag gjort att förklara att jag inte vill att
någon ansluter mig till någonting över huvud taget utan att det är mitt val vad
jag ska eller inte ska göra.
Jag ska inte behöva gå ur, reservera mig, stryka mig själv.
Jag ska bestämma mig.
Denna grundläggande principi har jag förklarat och försvarat.
Och som svar via några snabba tangenttryckningar på datorer i Karlskoga, Gävle,
Umeå med mera fått några tunnor skit hällda över mig.
Är det verkligen det samtalsklimat vi vill ha och ska sträva efter?
Och är det sådana politiker vi vill ha? Egentligen?
Som svarar på kritik med förolämpningar och försöker bussa polisen på massmedia
när de gör sitt jobb?

This entry was posted on torsdag, april 10th, 2014 at 3:43 e m and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.