1 september 2018 – Till Jimmie Åkessons försvar
Jo, det är så att jag tänkte försvara Jimmie Åkesson lite grann. Detta utifrån en av veckans icke-debatter som kom sig av att Åkesson ruttnade på utfrågarna i P3:s partiledarintervju, talade om att han ansåg kanalen vara ”smörja” och att han skulle lägga ned den om han vore chef för Sveriges radio.
Men.
Jag tycker att politik är viktig, valrörelser är viktiga och att det här årets val är det viktigaste på decennier. Anledningen till att jag tycker det sistnämnda är framförallt därför att det är viktigt att trycka tillbaka Jimmie Åkessons icke-demokrater så långt som möjligt.
Men. Igen.
Jimmie Åkesons utbrott i P3 kom efter ett så kallat ”satirinslag” där man drev med Åkessons vikt, utseende, spelberoende och att ingen kan ha velat ligga med honom när han var ung, åtminstone inte med samtycke.
Vansinnigt roligt. Eller hur?
Felet var att Jimme Åkesson hänförde det till att kanalen är vänsterliberal. Det är fel. Utfrågningarna har över hela linjen hållit samma pinsamma nivå.
När vänsterns Jonas Sjöstedt skulle intervjuas drev ”satirikerna” med Gudrun Schymans alkoholproblem.
Stefan Löfven fick veta att han ser dum ut.
Ebba Busch Thor möttes av det oerhört roliga påståendet att hon bara var avundsjuk på de coola tjejerna i klassen som gjort jättemånga aborter.
Det konstiga är inte att Jimmie Åkesson reagerade på sånt här intelligensbefriat trams.
Det konstiga är att inte övriga reagerade lika mycket.
Vill man ta politiken på allvar – och det ska man göra till exempel som medarbetare i Sveriges radio – ska man bidra till att de som lyssnar får ett bättre underlag för att göra sitt val 9 september, inte satsa på att plocka poäng bland sina lika fräna kompisar genom icke-humoristiska lågvattenmärken.
Jag har ingen förståelse för Jimmie Åkesson som politiker och partiledare. Hela hans politik är för mig frånstötande.
Att Jimmie Åkesson som människa reagerar mot ett lass spyor förklädda till ”satir” har jag däremot fullständig förståelse för.
Tags: Sverigedemokraterna