6 februari 2019 – om barn, åldringar och Pokémon Go
I dagens pappersupplaga av DN skriver en ung man vid namn Linus Larsson en kulturkrönika om Pokémon Go.
Vinkeln?
Att åldringarna har tagit över denna tidigare syssla för mellanstadieelever.
Larsson har nämligen deltagit i en gruppaktivitet i Stockholm med Pokémon Go som gemensam nämnare, ett event där deltagarna sammanfattas i att där finns en man med som ”är på den högsta nivån man kan nå, level 40. Det sammanfaller ungefär med gruppens medelålder”, skriver Larsson på näst intill godkänd svenska.
Människor nära döden, alltså.
Med Larssons ord om dagens Pokémon Go-utövare; ”För att passa in ska man utstråla pensionssparande, fredagströtthet och oro för gikt”.
Eller, som den unge mannen också konstaterar, att ”Än är det inte riktigt fråga om permobiljakt på E4:an. Men visst kan man se det vid horisonten”.
Detta tycker Sveriges största morgontidning är så käckt att man till och med anser det befogat att citera krönikan på sidan 1 i pappersupplagan.
Själv kan jag väl tycka att pubertala fånigheter är pubertala fånigheter även i ett sprucket 2019-kärl.
Och att min enda oro i Larssons sällskap skulle vara hur länge han skulle klara mitt tempo.