Karlgrens blogg

Förutom det rimliga i att Elin Ersson blev dömd för att ha hindrat ett flygplan från att lyfta, visade rättegången mot henne ytterligare en sak, ännu en gång – att vi inte kan ha så kallade ”Sverigedemokrater” som nämndemän.

De begriper nämligen inte vad de har i tingsrätten att göra och vilken som är deras uppgift.

Sveriges rättssystem är i grunden ganska enkelt. En person blir misstänkt för ett brott, polis och åklagare inleder en förundersökning och blir åklagaren övertygad om att den misstänkte begått det aktuella brottet så åtalar hen den misstänkte.

Åklagaren lämnar då in ett åtal till tingsrätten, gör en formell gärningsbeskrivning av vad hen hävdar att den misstänkte har gjort och enligt vilket eller vilka lagrum personen ska dömas.

Det enda man sedan kan bli dömd för i rätten är de gärningar åklagaren i gärningsbeskrivningen påstår att man har begått och ansvar ska sedan utgå i form av en påföljd enligt de lagrum åklagaren angett.

I tingsrätten finns så en juridiskt utbildad domare, ordförande, och vid sidan av denne nämndemän utsedda av de politiska partierna för att försäkra oss om en demokratisk insyn i rättsväsendet.

Dessa ska sedan tillsammans bedöma om personen kan anses skyldig bortom rimliga tvivel till de brott hen åtalats för och, om man befinns skyldig, vilken påföljd brottet ska ge.

Ingenting annat.

I bedömningen av påföljd och annat ingår naturligtvis även olika former av uppsåt och så vidare. Däremot ska man inte göra någon politisk bedömning av brotten utan en juridisk utifrån vad som framkommer i åtal, bevisning, huvudförhandling och så vidare.

Problemet är då när vi får in ”sverigedemokrater” i rättsskipningen och det är av två skäl. Det ena är deras något korkade tro att allt elände på jorden beror på människor födda utanför Sverige och att lösningen på detta elände är att slänga ut dem ur vårt land.

Därigenom särskiljer sig ”sverigedemokrater” i att man utgår från att människor som heter Mohammed är mer predestinerade för brottslighet än sådana som heter Sven, Arne eller Jimmie. Därmed är man i SD-ögon skyldig på förhand om man har fel förnamn.

Det andra?

Kent Ekeroth, som möjligen var det nya millenniets mest underliga produktplacering som rättspolitisk talesman för ”Sverigedemokraterna”, uttryckte det som så att partiets nämndemän i tingsrätterna skulle ”företräda våra åsikter i de frågor som vi driver, alltså att återspegla den del av befolkningen som röstar på Sverigedemokraterna i synen på brott och straff. Det ska givetvis ske inom lagarna, men det finns ju ett visst svängrum där”.

Vad har då det med Elin Ersson att göra?

Jo, när hon dömdes till dagsböter så var det en nämndeman som istället ville döma henne till fängelse.

Naturligtvis den ”sverigedemokratiske” nämndemannen.

Inte av juridiska skäl utan av politiska.

Eller som nämnden själv utryckte det för att ”det varit fråga om en i förväg planerad manifestation som varit ett led i en politisk verksamhet”.

Hade Elin Ersson stoppat flygplanet för att en kompis skulle hinna med eller hinna dricka upp i loungen innan avfärd hade möjligen böter räckt.

Men nu var det fråga om en insats för att i Erssons ögon rädda en medmänniska = politisk verksamhet och då borde hon ha dömts till fängelse.

Allt enligt den ”sverigedemokratiske” nämndeman som därmed ännu en gång visade varför ”sverigedemokrater” inte kan vara nämndemän.

De begriper nämligen inte sitt uppdrag.

Och det innebär väl att vi får ändra på och avskaffa nämndemannasystemet.

Rättssystemet är för viktigt för att överlåtas åt personer och partier med det uttalade syftet att ersätta juridiska bedömningar med politiska domar.