22 juni 2019 – Om att spara orden tills de behövs
Rubriken för dagens predikan; ”Det är aldrig fel att tänka efter”
Slutsats av dagens predikan; ”Allt är inte vad det ser ut att vara och ingenting är svart eller vitt”.
Fundering; ”Faktaresistens kan finnas både här och där”.
Så här, va;
en 16-årig värmländsk pojke har just friats från ett åtal om ”hets mot folkgrupp”.
Det är alldeles utmärkt.
Det var så här; han blev utslängd ur klassrummet av sin lärare och skrek ”Sieg heil”. Rektorn polisanmälde honom för hets mot folkgrupp, åklagaren åtalade men tingsrätten fällde.
Bra.
Det är ganska lätt att se situationen. Läraren slänger ut honom, han blir förbannad och skriker något så korkat som ”Sieg Heil”.
Korkat, pubertal, omoget? Javisst.
Precis som vi är några tusen som kallat en och annan lärare eller chef ”Jävla Lill-Hitler” eller något annat dum.t
Utan att bli polisanmälda. Det borde inte den här 16-åringen heller ha blivit. Skola och föräldrar skulle ha tagit sitt ansvar istället och löst situationen.
Punkt.
Men vi lever i en tid när alla beter sig obalanserat och reagerar utan eftertanke eller förnuft.
För att ta ett annat exempel;
när Sebastian Larsson nyligen orsakade en straff i kvalet mot Spanien skrek kvällstidningarna omedelbart om ”hatstormen” på nätet mot Sebastian Larsson och han kunde själv omedelbart lägga ut ett inlägg om hur hemskt det var att folk reagerade så.
Men när DN gick igenom kommentarerna på Instagram handlade det om ett tiotal negativa kommentarer av tusentals, några få av dem fyllda av hat.
Men klickvänligt var det på kvällstidningarnas sajter.
Ett tredje exempel;
inför dam-VM i fotboll har det i fyra städer i Sverige satts upp statyer föreställande fyra av våra landslagsstjärnor.
I Linköping en staty av Nilla Fischer.
Förra helgen vandaliserades den. Under en helgnatt rycktes den loss från fundamentet och sedan slängdes statyn i Stångån.
Ingen vet vem eller vilka som gjorde det.
Men redan dagen efter kunde DN:s sportkrönikör skriva om ”pinsamma figurer” som släppt ut ”sitt patetiska hat”, hur Sverige ”står med ena foten i en global pöl av hat” och dessutom veta att ”det var ingen slump” att just Fischer-statyn drabbades och att det var ”en sjuk händelse”.
Svenska dagbladets sportkrönikör slog fast att det var ”idioter” som gjort det här, undrade ”vad f-n är det med folk, egentligen” och frågade vad ”som är så provocerande med kvinnor som spelar fotboll?”
Men det är ju, ärligt talat, mer troligt att det var en korkad fyllegrej på vägen hem från krogen än att det var Östgötabrigaden av Hitlerjugend som genomförde en planerad terroristattack mot en damfotbollsspelare, tillika HBTQ-profil.
Och så vidare.
Då kanske vi ska spara på orden.
Tills vi vet.
Tills de behövs på riktigt.
Eller inse att faktaresistens och förhastade slutsatser uppenbarligen inte är något endast den ena halvan i samhällsdebatten har monopol på.