9 november 2019 – Att tänka på när man sätter rubriker
Rubriker är, för journalister och redaktörer, själva grädden på moset, den yttersta löken på laxen, den slutliga marsipanrosen på tårten, självaste stor-pricken över i:et.
Den kunde tidigare vara rolig (vi satte ”Dollarn upp i yen” när dollarn för andra gången samma vecka stigit mot den japanska valutan) eller förfärlig (”Katastrof i Stora vallahallen” som Kuriren hade på första sidan om en volleybollmatch dagen efter 11 september i USA) eller fyndig (som Expressen-rubriken över en något nedgörande recension av en ny skiva; ”En singelolycka”).
Och så vidare.
Idag handlar rubriker om något annat.
De ska få oss att inte få reda på något men ändå bli så pass nyfikna att vi klickar på ämnesraden så att statistikstinna redaktörer kan räkna pinnar i form av klick (typ de ständiga ”Bråket du inte fick se i tv”, ”Biancas hemliga besked till Pernilla” – hur hemligt det nu är om det står på aftonbladet.se – eller ”Foppas svar på Salmings mustaschhån” och så vidare).
Grunden är alltså att du som författare av ämnesrader eller webbrubriker ska a) berätta något utan att berätta något, b) samtidigt boosta intresset så att man klickar fast man egentligen skiter i hela storyn och c) gärna inkluderar något exotiskt, pikant eller åtminstone kändisrelaterat.
Det är basic, grundläggande, självklart, elementärt-min-käre-Watson, något man lär ut första lektionen måndag vecka 1 på alla mediautbildningar. Locka, fresta, hyckla, ljug men få oss så upplevelsekåta att vi klickar.
För den som undrar så riktar sig dessa rader till den webbredaktör på Land som denna lördagsförmiddag distribuerat ett mejl med ämnesraden ”Det ska du aldrig göra med din novemberkaktus”.