Karlgrens blogg

Jag biter av en tand det första jag gör på läktaren i Löfbergs lila arena denna kväll.
Det gör inget.
Det är när jag begåvat nog sedan äter nötter och då biter av en bit till av samma tand det blir problem.
Tanden är i jämnhöjd med tandköttet efter det, förutom en bit i mitten som ser ut som Mount Evererst, det är en liten vass jävla spets som går rakt upp i undersidan av min tunga.

Två timmar och fem minuter senare är matchen över.
Då har Mount Everests idoga pickande mot min tunga fått den att svullna upp.
Det gör inget så länge jag håller tungan svävande i munnen och sträckt rakt framåt som om den vore stelopererad.
Problemet är att då kan jag inte säga något.
Dessutom tror folk att jag lipar åt dem.

Håller jag tungan normalt slipper jag det problemet men då gör det istället ont som faan.
Hela tiden.
Och jag läspar. Värre än Lisa Ekdahl.
Min enda metod för att formulera någorlunda begripliga ord är att låta s:en bli tjockare än Tomas Brolin var i Crystal Palace. 
Jag har en tunga som är som en tennisspelare som bara kan smasha (schmascha?) när jag går ned till presskonferensen.

Där kan jag hålla tyst.
Det är sedan det blir värre.

När jag är tvungen att fråga ”Pebben” Axelsson hur ”det kännsch inför Karjala cup. Inga problem med schkador?”.
Fråga Frölundas Henrik Sömmernäs ”det här var din förschta match. Du var vasch i schlutet och schöt?”
Prata med Lee Goren och fundera på hur man läschpar på engelska.
Sitta med Robin Rahm som gjort schusché i FBK-målet och fråga om han är ”beschviken över målet du fick schläppa in” och om hans ”två schäschonger i Boråsch”.
”Sudden death” försöker jag mig över huvud taget inte på. Jag håller mig till ”förlängningen”.
Ordet ”spelsystem” är inte att tänka på.

Alla tittar på mig schom om de tyckte att det vischerligen är roligt att Expreschen tar hand om schåna schom mig men att tidningen borde ha kunnat hitta någon schkarpare kniv i lådan att skicka till Karlschtad.

Vi kan schäga schå här;
jag har haft schtörre kvällar.
Det är schäkert.

This entry was posted on onsdag, oktober 28th, 2009 at 1:14 f m and is filed under Självbekännelser. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.