Karlgrens blogg

Det känns som om jag ägnat större delen av den senaste veckan åt att försvara Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna.
Det är bra i så fall.
Det är nämligen viktigt att göra det.

I strid mot sådana med samma åsikter som Jimmie Åkesson och hans anhängare har vi ju skapat ett samhälle med allmän och lika rösträtt, vi har strävat mot demokrati, jämställdhet och rättvisa, vi har insett att världen är större än Sverige och att vi alla har ett gemensamt ansvar för varandra och vi har gett alla rätten att tycka, tänka och uttrycka sig fritt.

Det hade aldrig Jimmie Åkesson gjort.
Det kommer aldrig hans ”sverigedemokrater” att stå för.

Men vi – den stora majoriteten svenskar – gör det.
Till priset av att sådana som Jimmie Åkesson får hur mycket utrymme som helst för sina åsikter.
Det är nämligen ett av demokratins pris.

Därför kan Jimmie Åkesson och hans järnrörskamrater få missbruka statistik, ljuga och krumbukta sig, vilseleda för att få allt att se ut som om det är invandrarnas fel – från äldreomsorgen till klimathotet.
Därför kan en liten hemmanazist som Patrik Fridén få stå på torget i Karlskoga och tramsa om huruvida Förintelsen har ägt rum och på sin blogg förklara varför demokratin ska avskaffas.
Därför kan Sydsvenskan idag publicera ett stort reportage om en tokstolle i Lund som kallar sig vänster och som bland mycket begåvat säger att ”för att visa missnöje finns det många byggnader sombör vandaliseras”, att ”alla kommersiella eller politiska institutioner som ägnar sig åt att förenkla för överklassen och göra det svårare för oss andra kan och bör utsättas för förstörelse” och som kronan p verket bland korkade uttalanden ”att slåss med poliser och förstöra byggnader som behöver förstöras är jag helt för. Det är saker som märks och ett sätt för oss revolutionärer att visa att vi finns och kan göra saker tillsammans”.

För att nu ta tre exempel.
Jimmie Åkesson, hemmanazisten och tokrevolutionären i Lund gör mig alla illamående på olika sätt.
Och är alla tre viktiga att försvara – inte när det gäller aktioner utanför lagen men när det gäller deras rätt att uttrycka sina åsikter.

Det finns nästan inget lättare än att stå upp för yttrandefriheten när det gäller trevliga, behagliga, lagom åsikter.
Att få en folkpartist att slåss för liberalers yttrandefrihet är ungefär lika svårt som att få en kristen att medge att jodå, det ligger nog lite i tio Guds bud.
Det svåra är att stå upp för yttrandefriheten när det gäller obehagliga, frånstötande, djupt främmande åsikter.
Men det är lika viktigt.

Därför ska vi slåss för Jimmie Åkessons och Patrik Fridéns yttrandefrihet.
Till varje pris.
Gör vi inte det försvarar vi inte demokratin.

Försöker vi sabotera deras möten och hindra dem från att framföra sina åsikter tar vi ytterligare ett steg.
Då undergräver vi demokratin.
Och säger – i verkligheten – att vi accepterar att vem som helst kan få hindra vem som helst att framföra vilken åsikt som helst.

Det är motsatsen till demokrati.
Det är det samhälle som Jimmie Åkesson och hemmanazisten slåss för.
Och som vi är emot.
Då kan vi inte använda deras metoder för då är vi inte längre själva demokrater.

Idag kommer Jimmie Åkesson till Örebro och Karlskoga för torgmöten.
Han gör det naturligtvis med vissa förhoppningar. Även om Åkeson klar väldigt väl i kostym och slips så är offerkoftan hans och alla andra ”sverigedemokraters” favoritplagg,
Därför var det naturligtvis inte utan en viss belåtenhet han fimpade sitt torgmöte i Karlstad förra veckan – för vad är väl ett genomfört torgmöte inför några hundra värmlänningar mot ny rejäl uppmärksamhet i rikspressen om ännu ett inställt möte?

Jag hoppas att Örebros och Karlskogas demokrater vänder ryggen till Jimmie Åkesson.
Jag hoppas att alla som är på Våghustorget i Örebro och Alfred Nobels torg i Karlskoga ser till att Åkesson under normala former får framföra sina åsikter.
För demokratins skull.

Demokratin kräver nämligen att vi accepterar Jimmie Åkessons yttrandefrihet och till och med att vi slåss för den.
Annars står vi inte upp för någons yttrandefrihet.

Därför är också till exempel ”Brevbärare mot rasism” fel ute när man vägrar att distribuera ”Sverigedemokraternas” material.
Vi har lagar som sätter stopp för förtal, hets mot folkgrupp, anstiftan till brott och så vidare och de lagarna gäller även politiskt material.
Försöker någon distribuera sådant kan polisen med ett antal paragrafer i ryggen sätta stopp för det.

Men vi kan inte i ett demokratiskt land ha ett gäng brevbärare som vägrar distribuera Jimmie Åkessons material, en annan grupp som vägrar dela ut reklam för Vänsterpartiet, en tredje som säger nej till distribution av borgerlig partiinformation, en fjärde som inte vill dela ut propaganda för fri abort eller en femte som tycker att musikfestivaler är ogudaktiga och ska tigas ihjäl.
Alla de åsikterna är helt okej.
I en demokrati. I ett land där ”sverigedemokrater” inte styr.
Men det är inte brevbärarnas sak att vara censurmyndighet för vad medborgarna ska få ta del av.
Inte i en demokrati.

This entry was posted on torsdag, maj 22nd, 2014 at 9:16 f m and is filed under Politik. Typ.. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.