Karlgrens blogg

I Skurup motionerar ”Sverigedemokraterna” i kommunfullmäktige om att bara svenska ska få talas under lektioner och raster i kommunens skolor.

I Staffanstorp, där SD styr tillsammans med sina moderata vänner, förbjöds tiggeri i våras.

Sedan har samma styre beslutat att IS-återvändare inte är välkomna.

Ett annat beslut är att införa vad man kallar ”nolltolerans” mot slöjor i skolan, det vill säga förbjuda barn att klä sig på ett visst sätt. Snabbt efter valsegern var man även ute med att förkunna att hädanefter skulle man inte ta hänsyn till någon religiös tro i skolmaten, judar och muslimer skulle exempelvis alltså inte få respekt för sin tro i det avseendet.

I överste järnrörets Sölvesborg har man just slagit fast att biblioteket inte ska ha en massa böcker på onödiga språk utan det svenska ska gälla i den kommun där SD tillsammans med inte bara moderata utan även kristdemokratiska vänner slagit fast att 6 juni i fortsättningen ska firas under ”nationalistiska former”.

I Bromölla, SD- och M-styrt, har man beslutat att ingen ska få be på arbetstid, ännu en markering mot muslimer.

I Svalöv ville den SD-man som nu är kommunstyrelsens ordförande förbjuda Pride-flaggan.

Och så vidare.

Alla vet att ”Sverigedemokraterna” är ett parti med två punkter och endast två punkter i sitt partiprogram.

Stäng gränserna.

Släng ut så många svartskallar som möjligt.

Och vi har sett hur dess ordförande stått i tv och förklarat om invandrarna att ”de passar inte in här”.

Hört honom, som i sista partiledardebatten i riksdagen före sommaren 2018, placera skuldbördan genom att säga;

”Pengar som skulle ha gått till funktionsnedsatta barn har gått till asylinvandring.

Pengar som skulle ha gått till att kapa vårdköerna har gått till asylinvandring.

Pengar som skulle ha gått till landets fattiga äldre har gått till asylinvandring.

Pengar som skulle ha gått till polis och brottsbekämpning har gått till asylinvandring”.

Men det skrämmer ju inte bort några svartskallar.

Nu visar istället SD hur man beter sig i praktiken när man vill skapa ”lebensraum” för rätt ras.

En del av besluten är onödiga.

Det finns inga IS-terrorister från Staffanstorp som skulle kunna återvända och kräva socialbidrag, det fanns en tiggare i kommunen och enligt lokala media skulle slöjförbudet drabba något enstaka skolbarn.

En del beslut är enbart trakasserande.

Ingen störs av att någon annan går undan och  ber, ingen störs av att en person går till biblioteket och lånar en bok på swahili.

En del beslut är olagliga.

Skolplikten är inte bara en plikt utan ger även en rättighet att faktiskt få genomgå grundskolan oberoende av om man har keps, slöja eller badbyxor.

Socialtjänstlagen ger ingen möjlighet att exkludera några medborgare från rätten till försörjningsstöd.

Det har ingen betydelse.

För det är inte vad det handlar om.

Det är signalpolitik.

Politik som säger ”kom inte hit!” Politik som säger ”inkräkta inte på vår vita kommun!” Politik som förkunnar ”tro inte att du har samma rättigheter som riktiga svenskar!”

Det är det viktiga.

Jimmie Åkesson kan fullfölja sin framtoning som Dressmann-svensk av folket hur länge han vill och försöka få hans parti att framstå som ett jämbördigt med de demokratiska.

När hans partivänner får chansen att genomföra sin politik slår man fast hur folk ska äta, klä sig, vilket språk de ska få tala med varandra på rasten och hur de ska utöva sin religion.

Det viktigaste är att de får oss att se på varandra med andra ögon.

Att indela oss i grupper, att sortera oss i ”vi” och ”dem”.

Att göra skillnad. Värdera. Gradera.

Varje demokrat måste sätta ned foten. I tid.

När ”Sverigedemokraterna” får chansen att omsätta sin retorik i praktisk handling tar de oss bort från den demokrati vi tyvärr tar för självklar.

När man nu i praktisk handling genomför den politik som ska få bort svartskallar och minoriteter från de kommuner där SD styr är ju nästa steg logiskt att man samlar dem på samma ställen i fortsättningen.

Det ansågs ju praktiskt redan på 1930-talet.