Karlgrens blogg

Dagens ämne är, naturligtvis Berger & Berger.
Henrik och Emil.

Emil lämnar, biträdd av pappa Henrik, Degerfors IF för att gå som Bosmanfall och med fri transfer till Örebro SK.
Det finns, i sammanhanget, ett antal saker att konstatera.
Några av dem självklarheter.

Som att Örebro SK uppträtt klantarsligt kontra Degerfors IF genom att ta kontakt med spelaren tidigare än tillåtet och genom att, istället för att briefa DIF längs vägen,  låta DIF veta om övergången genom att göra den officiell på ÖSK:s hemsida.
Eller som att det naturligtvis är ett påstående tunnare än minimjölk när Berger & Berger hävdar att de ”trodde” att Emils kontrakt med DIF gick ut tidigare än vad det gör.
Det argumentet är lika lätt att genomskåda som Shpetim Hasanis tvåfotsdribblingar.

Men det finns fler självklarheter.
Som att Emil Berger har rätt att välja vilken ny klubb han vill och inte gjort något formellt fel i den här historien.
Eller att det, naturligtvis, inte är värre att han går till Örebro SK eller till Trelleborg eller Mjällby.
Det är bara inskränkthet att hävda – inskränkthet av det slag som odlas av samma människor som inbillar sig att hat har något på en fotbollsläktare att göra.

Och det finns åtminstone någon självklarhet ytterligare att slå fast.
Som att det är direkt skamligt när en person på Vulkanernas forum kallar Emils pappa för ”fyllot Henrik Berger” och inlägget, skrivet kl. 9.58 i morse, står när jag skriver detta fortfarande krav på Vulkanernas forum.
Eller när en annan skriver på samma forum att han ”rekommenderar familjen Berger att flytta till helvetet”, en tredje yrar om ”Judas” och en fjärde om att Emil Berger ”knullar oss fans överallt” medan en femte hävdar att de båda Berger ”står ju och hånar oss, spottar på oss samt våldtar vår kära klubb” och en sjätte lämnar det sansade förslaget att stryka DIF:s meste spelare, Henrik B, ur historieböckerna.

Låt mig säga direkt;
jag tycker att Emil Berger gör fel.
För hans egen karriärs skull hade det varit bättre att stanna denna säsong och, antagligen, en till i Degerfors IF, etablerad som ordinarie spelare i superettan i ett attraktivt och framgångsrikt lag.
Istället går han till ett Örebro SK där han inte tar plats i startelvan och som inte skulle ha värvat honom om han inte kunnat gå som Bosmanfall och därmed bara kosta småpengar – en chansning från ÖSK:s sida som inte behöver kosta särskilt mycket om den skulle gå åt helvete.

Jag tycker, alltså, att Emil Berger gör fel även om han bara ser till sin egen karriär och inget annat.
Att Emil Berger främst bryr sig om Emil Berger och att Henrik Berger gärna ger Degerfors IF ett tjuvnyp kan man tycka vad man vill om men i det här fallet resonerar båda kortsiktigt.
Det var, karriärmässigt, korkat av Emil B att lämna Degerfors för Väsby utan att få en minuts speltid i superettan och det är inte mer begåvat nu att gå till Örebro SK.
Varken Sixten Boström som tränare eller Örebro SK som man spelar och med den trupp man har känns som det ultimata laget för Berger.

Nu gör Emil Berger det i alla fall.
Och då får han göra det.
Vi lever i ett fritt land och endast de som själva är beredda att gå med på att för egen del inte få byta arbetsplats när de själva vill får klaga över detta.

Resten av säsongen?
Tja. Degerfors vill etablera sig i superettan, klara kontraktet denna säsong, bygga på sikt och ska naturligtvis göra det.
Erik Nilsson kliver in i ”Bertilsson-rollen” och får, kanske, ur sig allt det han har i sig.
Sebastian Henriksson återvänder till startelvan bredvid Solberg i den del som är ”2″ i 4-2-3-1-systemet.
Degerfors IF klarar utmärkt att säkra fortsatt spel i superettan med den numerären.
Problemen kommer, på allvar, först om dessutom Christoffer Wiktorsson försvinner under transferfönstret.
Tre luckor att täta känns som en för mycket.

Emil Berger?
Tja, igen. Pär Ericsson stängdes av Carlstad efter att ha sajnat en övergång som var ett pekfinger i ansiktet på klubben, lånades ut resten av säsongen till Degerfors och gick sedan till Gais.
En uthyrning resten av säsongen känns som en rimlig lösning även när det gäller Emil Berger.
Emil Berger har valt att inte vara en del av Degerfors IF:s fortsatta satsning.
Det har han all rätt att välja.
Men även det myntet har två sidor och den andra av det är, förstås, att Degerfors IF inte har någon anledning att kosta på honom en halv säsongs extra utbildning till någon annan klubbs glädje.

Solsken.  Onsdagskväll.  Öltält with the famous Värmlandspojkarna, det band som tagit Teddybjörnen Fredriksson till nivåer där Lasse Berghagen skulle ha fått höjdskräck.
Allsvenskt topplag på besök.
Sen maj.
Då är 2.194 en publiksiffra som suger.
Under sol och värme en onsdagskväll i maj är 2.194 mot Falkenberg acceptabelt.
Mot Elfsborg är publiksiffran ett skämt.
Gränsen för godkänt låg vid 3.000.
Det är lite oroväckande att Degerfors IF låg så långt ifrån den nivån igår.

Matchen?
Ja, ska vi till att börja med konstatera – och dunka in det i skallen 28 gånger – att Degerfors hade Martin Broberg skadad och dessutom plockade ut Sebastian Karlsson, Mikael Nilsson, Tobias Solberg, Johan Bertilsson och Peter Samuelsson ur startelvan – och gjorde en helt klart mycket bra första halvlek mot allsvenska topplaget Elfsborg.
Läs det igen.
Den meningen tål att upprepas.

Degerfors inledde svagt. Framförallt hade Erik Nilsson det tungt första tio minuterna men sedan kom Degerfors in i matchen och när de första 45 minuterna var spelade hade Degerfors 4-2 i heta målchanser men bara 0-0 på tavlan.

I andra halvlek orkade inte Degerfors med.
Andreas Gunnarsson, som var lysande första halvlek, tog en tokutvisning genom en våldsam satsning tio meter in på offensiv planhalva när det inte fanns en anledning i världen till det.
Men.
Glöm inte att Gunnarsson innan dess gjorde en riktigt bra match mot allsvenskt toppmotstånd.

0-1 följdes av 0-2 på en mycket tveksam straff  – Elfsborgs spelare sökte så medvetet och tydligt straffen att man visste att han skulle ramla redan när han var fem meter från straffområdet, det var en 50/50-situation och hade inte domaren blåst straff hade inte en Elfsborgs-spelare protesterat.

Domaren var för övrigt inkonsekvent.
Utvisningen solklar, straffen 50/50 men med tanke på vad som gav Degerfors varning borde Elfsborg i vart fall ha fått en för knuffen med händerna vid sidlinjen i andra halvlek mot de Bruin – med linjedomaren 1,3 meter bort.
Till exempel.

I övrigt?
Johan Bertilsson är ingen inhoppare. Lika lite som han är en kantspelare.
Peter Samuelsson är heller ingen inhoppare.
Två som ska spela från start.
Jonas Bohlin (första målet) och Stellan Carlsson (för osnabb, för låg ”utväxling”) visade varför de är nummer två på sina positioner.

Men…Emil Berger.
Förra säsongen var jag skeptisk när Degerfors skrev ett nytt treårskontrakt med Tobias Solberg.
Jag var övertygad om att Emil Berger skulle slå ut Solberg ur startelvan 2010.
Men Solberg, många gånger hyfsad men inte mer 2009,  spelar som om fotboll skulle bli förbjudet i morgon.
Och Emil Berger har konkurrerat ut Sebastian Henriksson ur startelvan.

Och jag kan vara fånig men…varje gång jag ser Emil Berger vinna nickdueller – och det händer ett antal gånger varje match trots att alla andra är dubbelt så långa som honom – så ler jag brett.
Attityd.

I sin helhet…jag är imponerad av Degerfors säsong så här långt.
Mycket imponerad.

Degerfors-Ängelholm.
Slut. 1-0.
Andra raka segern.
Och hela rödvitt springer fram emot Vulkanernas läktare där man gett sitt lag ett kraftfullt stöd under 90 minuter.
Ja, nästan hela Degerfors IF.
Sebastian Henriksson, inbytt i 64:e minuten, går rakt till omklädningsrummet för att duscha och byta om.

Jag reagerade, faktiskt, redan under matchen.
I 77:e minuten drar Andreas Ljunggren Eriksson – mycket duktig i lördags – fram mot Ängelholms straffområde från högerkanten.
Inne i straffområdet fanns Sebastian Henriksson i bra position och utan att ha den tätaste bevakningen.
”Seb” signalerar” att han vill ha bollen Ljunggren Eriksson avancerar ett par meter till och skjuter i burgaveln.

Det var ett felbeslut, ett av få, av nyförvärvet den här matchen.
Men.
That´s not the point.
Grejen är att Sebastian Henriksson reagerar på det här genom att fara ut med armarna åt sidorna och uppåt, tydligt och demonstrativt missnöjd med sin lagkamrat, armviftande som en grinig Dusko Radinovic.

Ärligt;
jag trodde inte att Sebastian Henriksson skulle reagera så här.
I vart fall inte utåt.

”Seb” fanns inte tillgänglig i första matchen mot Landskrona.
Solberg och Berger gjorde liksom Bertilsson en kanonmatch centralt.

Inför Örgryte var ”Seb” tillbaka, startade och Bertilsson placerades på en kant där han inte levererar hälften av vad han levererar centralt.
Slutresultat = laginsatsen totalt sett sämre.

Vi har alltså fyra man.
Alla är överlägset bäst centralt.
Tre får plats.
Så precis som i ”Fem myror är fler än fyra elefanter” är det en som ska bort.
Magnus & Brasse i form av Patrik & Jonas valde då en lösning som därefter gett två segrar och sex poäng.

Svårt att argumentera emot.
Men efter, framförallt, en blek första halvlek av Emil Berger mot Ängelholm och enligt folk på plats ingen stor insats mot Falkenberg hade det kanske, med tanke på hur Gif Sundsvall ser ut och ställer upp, varit läge för Henriksson på onsdag på Norrporten arena.

Kanske.
Men genom sitt agerande så bäddar ju inte ”Seb” direkt för det.
Jag finner det helt rimligt att han går hem på kvällen och svär över en idiot som Patrik Werner efter att ha blivit petad.
Det är alltid så.
Är så och ska vara så.
De elva som får starta älskar sin tränare, de som får börja på bänken tycker att han är hyfsad och de som inte ens platsar där just då inser att karlen är en idiot.
I alla lag.
I alla tider.

Men det hade kanske varit smartare att hålla tyst utåt, inte demonstrera på planen, inte markera gentemot supportrar utan istället landa i klyschor som ”tränaren bestämmer och det är bara att komma igen”, ”vi har många bra spelare i truppen”, ”jag tränar på och satsar allt på att ta tillbaka platsen i startelvan” blablabla, du vet, du har hört det förut, du kommer att få höra det igen, klyschorna finns som tryck på T-shirts.

Håll tyst utåt.
Onda ögat på Patrik Werner när han inte ser det. Och ett riktigt långt långfinger i luften när han vänder ryggen till.
Så skulle jag ha hanterat situationen.
Om jag varit spelare och Werner petat mig (vilket antagligen hade varit ett ganska enkelt beslut att ta).

Jag står utanför det hela, vet inget och har inga barn vare sig med Patrik Werner eller Sebastian Henriksson.
Men handlar det bara – och jag kan inte se annat – än om faktiska taktiska sportsliga bedömningar så tycker jag att Henriksson gör fel.
Handlar det om något annat kan ju Henriksson berätta.
Det är, i vart fall, bättre än att demonstrera mot lagkamrater som ju i vart fall inte tagit ut startelvan.

Jag hade aldrig trott att en så rutinerad och meriterad spelare och en så sympatisk människa som Sebastian Henriksson skulle reagera så här.
Inte utåt.
Men det kan ju vara jag som är naiv.
Eller ”Seb” som har något att berätta.

Gör det i så fall.
Annars förblir det här en gåta.

Vem hade trott att detta stackars fattiga och påstått tunna Degerfors IF skulle drabbas av överflödets förbannelse?
För det är ju vad det handlar om när Sebastian Henriksson idag ställs utanför startelvan mot Falkenberg.

Henriksson saknades i premiären mot Landskrona men Emil Berger och Tobias Solberg gjorde en suverän insats som ”2″ i Degerfors 4-2-3-1-uppställning och Johan Bertilsson gjorde en fanastisk första halvlek där han fick stora ytor centralt mellan Landskronas mittfält och backlinje.

Ingen av dem var petbar inför matchen mot Örgryte.
Samtidigt var Sebastian Henriksson tillbaka.
Det blev Berger, Solberg och Henriksson centralt och Bertilsson på en kant.
Det gick sådär.

Degerfors behöver offensivt Johan Bertilsson centralt.
Dessutom blir han ledsen som en hund utlokaliserad på kanten, laget får betydligt mindre ut av honom och själv får han lätt för att hänga med huvudet.

Alltså måste – för lagets maximala styrka – en av fyra bort.
Idag blev det Henriksson.
Istället Solberg, Berger och Bertilsson centralt.

Okej.
Samtidigt är det naturligtvis känsligt att peta lagkaptenen.
Och frågan är vilka signaler det sänder.
Hur det påverkar stämningen och humöret i truppen.

Jag har lekt med en helt annan tanke.
Degerfors har haft svårt offensivt förutom kortare perioder av de två matcherna i superettan och Peter Samuelsson haft svårt att komma med i spelet.
Dessutom har inte Samuelsson förmått att hålla kvar bollen och Degerfors anfall blev, andra halvlek mot Landskrona och större delen av matchen mot Örgryte, väldigt korta.

Där hade man kunnat tänka sig Henriksson på topp istället, med sin rutin och sitt huvudspel, för att få fast bollen offensivt och skapa längre anfall – och med Samuelsson som en ”super sub” att sätta in.

I slutänden är det ändå så här;
poäng i kväll mot Falkenberg och firma Werner & Lindskog är kloka generaler, näst intill geniala.
Förlust och vi är rätt många som begriper fotboll rätt mycket bättre än dem.
Det är i vilket fall något som är bestående…

Foto:  MAX HANE

Jag satt på Landskrona IP lördag eftermiddag och var förvånad.
Och impad.

Inte i första hand förvånad över att Degerfors högerback Mikael Nilsson inte inväntade slutsignalen utan försökte få Alagie Sossehs tröja redan under matchen utan över Degerfors spel.
Framförallt första halvlek.

Låt oss säga det direkt;
Degerfors första 7-8 minuter var inte bra.
Inte alls.

Det såg ängsligt ut , tafatt och inte minst hade ytterbackarna Mikael Nilsson och Marcus de Bruin seriösa problem och blev uppsnurrade flera gånger.
Framförallt hade Marcus de Bruin allvarliga problem med Landskronas jättetalang Niklas Nielsen.

Men han löste det, han fick ordning på Nielsen, och Mikael Nilsson fick ordning på sin kant.
Och Johan Bertilsson var banans främste första halvlek.

Det ska han delvis tacka Landskrona för.
Degerfors hittade stora ytor mellan Landskronas mittfält och försvar och där sprang Bertilsson som en skållad råtta fram och tillbaka smtidigt som Landskrona – i någon slags korsning av stelbenthet och skånsk dumdryghet – inte  krympte  ytan förrän i halvtid.

Det hade kunnat kosta.
1-1 i halvtid hade varit rimligt.

Andra halvlek var sämre från Degerfors sida.
En usel plan i Landskrona var ett större minus för Degerfors än för hemmalaget utifrån lagens sätt att spela fotboll.

Och i andra halvlek kroknade Degerfors, laget blev stillastående och offensiven blev slakare.
Likväl hade Degerfors kunnat kvittera.
Utan Degerfors ängsliga inledning och att man bjöd på två hörnor där det blev mål på den andra hade Degerfors åkt från Landskrona med en poäng.

Visst.
Landskrona hade fler chanser.
Den främste av dem ett mycket bra närskott från inbytte Morten Nielsen som DIF:s Sebastian Karlsson gjorde en högklassig räddning på.

Men Degerfors gjorde en riktigt, riktigt bra premiärmatch.
Med Johan Bertilsson, Emil Berger, Christophe Lallet (första halvlek) och Tobias Solberg som toppar men framförallt efter en mycket bra laginsats.

- Jag kan inte vara ledsen efter en sådan här förlust, sade Lallet i omklädningsrummet efteråt.
Nykomlingen hade pressat tänkta topplaget över 90 minuter på bortaplan och jag förstår honom.

Jag tror fortfarande att 2010 kommer att handla om att försöka undvika nedflyttning och kval.
Men efter att ha sett detta Degerfors på Landskrona IP är jag, faktiskt, övertygad om att det laget kan skaka vilket lag som helst i serien om man orkar spela det spel man gjorde 37 minuter av första halvlek.

Lika övertygad som jag är om att Henrik Larsson, så mycket spelarlegendar han än är, som offentlig person mycket väl kan vara en av de tio tråkigaste det här landet producerat det senaste seklet, en charmknutte på Ivan Lendl-nivå.

Snön ligger tjock över Stora vallas a-plan men så fort det slutat komma ner mer och mer och mer ska man med hjälp av kommunen få bort det mesta av snön, lämna ett tunt lager, hälla på kalk och sand och hoppas på solen.

Men man är inte säker på att det räcker.
DIF-ordföranden Jan-Ove Beckman vittnar om att det inte varit så mycket snö på Stora valla sedan 1970-talet.

Därom kan jag vittna ty jag var med.
Det var 1972.

Året innan hade Degerfors IF, efter 35 år, ramlat ner i division 3 igen.
Nu var det en dryg vecka kvar till premiären i trean.
Och trots att almanackan hävdade att det var vår hävdade verkligheten att det var snö i drivor på Stora vallas a-plan.

Bertil Ask satt inte bara i ledningen för Degerfors IF.
Han var dessutom lärare i geografi på Stora vallaskolan och hade bland annat min klass, 9A.

Den här förmiddagen spände han ögonen i oss och sade;
- Hela klassen är ledig efter lunch.
- De som vill kan följa med till Stora valla och skotta planen inför premiären.
Kort tystnad.
- Det är förstås frivilligt. Men jag vill påminna er om att jag sätter era slutbetyg om några veckor…

Bara i Degerfors, mina vänner.
Bara i Degerfors.

(Och ska vi nu ändå spåra tecken i skyn, förlåt snön, så vann Degerfors sin serie det året och kvalade sig – via Grimsås, Finspång och IFK Stockholm, tillbaka till division 2…)

En av mina favorithistorier om Degerfors är den om när jag, ute på jobb, klev in på en liten bar i en ännu mindre by långt söder om Napoli i Italien och en tandlös man, någonstans mellan 80 och döden, försökte inleda en konversation som i någon mån komplicerades av att min italienska var som hans svenska.
Men jag förstod att han ville veta var jag kom ifrån.

- Sweden, sade jag. Suecia.
Det ringde inga klockor.
- Scandinavia?
Tioöringen satt stadigt fast och vägrade ramla ned.

Så jag ryckte på axlarna och sade:
-Degerförsch.
Och gubben for upp.
- Aah! Degerfårz! Nårdal!

Jag har under en evighet som journalist besökt snart sagt varje hörn av det här landet.
Överallt har det räckt att säga ”Degerfors” så har samtalet varit igång.
Om fotboll.
Kanske Nordahl. Eller Edström. Eller, numera, Toivonen och Emil Johansson.
Om hur tufft det är för små klubbar på små orter och så vidare…men samtalet har omedelbart varit igång så snart ”Degerfors” rullat ut från gomseglet.
Sak samma många gånger i de tio europeiska länder jag gjort jobb i, ofta sportjobb där man börjat prata och kunnat notera ”Degerfors” som en dörröppnare.

Tänker ju på denna dag apropå kristdemokraten Jan Johansson i Degerfors som gör sitt för att undvika evigt liv i politiken genom att säga ”Jag yrkar avslag på ytterligare bidrag till Stora valla. Sedan anser jag att Degerfors inte är synonymt med fotboll”.

Joo, Johansson.
Det är det.
Stick ut näsan utanför 0586-området någon gång så kommer du också att märka det.

Degerfors kommun har fått en enda gudagåva som gör den känd utanför kommungränsen.
Degerfors IF.
Utan Degerfors IF skulle Degerfors bara vara en vägkorsning i skogen, känd av ingen annan än de boende runt korsningen och en kommun där ingen skulle stanna annat än för rött ljus.

Den kommersiella kunskapen borde snabbt och omedelbart omvandlas till att man till exempel investerade i en konstgräsplan för att ge sitt enda skyltfönster en möjlighet att fortsätta vara det.
Jan Johansson är naturligtvis bara korkad.
Men förhoppningen finns det så snart som möjligt en mer begåvad majoritet som inser sanningen och agerar därefter.

Fem spelbolag har fått svara på frågan om vad de tror Sven-Göran Eriksson kommer att göra härnäst i karriären.
Fyra av dem tror på landslagsjobb eller något klubbtränaruppdrag i England, Spanien, Italien eller Portugal.

En tror att ”Svennis” rundar av karriären och återvänder till Sverige för att endera få någon ledande post i IFK Göteborg eller för att bli ”bollplank” och jobba ideellt inom Degerfors IF.
Yeah.
”Svennis”…ideellt arbete…Degerfors…that will be the day…

Degerfors åker till Stockholm och får på tafsen av Djurgården.
Allsvenskarna kör över Degerfors fullständigt och vinner med 6-0.
Utmärkt.

Jag blir kallsvettig när jag hör degerforsare tala om superettan 2010 och att om laget ”bara får en bra start så” och mumla om streckstrid i övre delen av tabellen.
Det kommer nämligen inte att ske.

Superettan 2010 är antagligen  till bredden den bästa någonsin.
Där Degerfors förra året spelade i en bonnserie där DIF, Brage och Valsta syrianska var de enda lagen av någon som helst klass ska man i år möta Landskrona, Hammarby, Örgryte, Norrköping och Sundsvall,  satsande Falkenberg och Ängelholm samt nykomlingen Öster som satsar nu.

Mera?
Rikard Norlings allsvenskt satsande Assyriska är inget att leka med och det är knappast Syrianska eller Ljungskile heller.
Jönköping lär göra ett bättre 2010 än 2009.

Degerfors bör kunna ha Brage och Trollhättan efter sig i tabellen.
Med lite tur även Väsby.

Men Degerfors kommer till superettan med seriens lägsta spelarbudget, med de sämsta träningsförutsättningarna i svensk elitfotboll, med fjolårets trupp plus två nyförvärv och tre juniorer.

Skulle Degerfors lyckas undvika kval, faktiskt få fyra lag efter sig i tabellen 2010, så har Werner, Lindskog och laget gjort en bragdinsats.
Det vore antagligen bra om alla ”bara de får en bra start så”-muttrarna insåg det.

Hammarby är redan ur.
Och det kan bli en superetta 2010 med Hammarby, Djurgården, Örgryte, Norrköping, Sundsvall, Landskrona vid sidan av satsande lag som Jönköping, Ängelholm och Syrianska och klassiker som Öster, Brage…och Degerfors.
Det kan bli den roligaste och bästa upplagan av superettan sedan starten.

Så frågan är väl egentligen bara…hur f-n ska Degerfors IF överleva där?
Utan åtminstone tre högklassiga förstärkningar som går rakt in i startelvan överlever DIF exakt lika länge som en snöboll i en bastu på Silja line.
Och vid sidan av dessa krävs att ett antal av de yngre spelarna tar ett antal kliv det knappa halvår som återstår till premiären 2010.
Då ska Degerfors i 30 omgångar möta lag som dem ovan istället för de Östersund, Skellefteå och Karlslund som man dominerat mot i år.

Och Degerfors IF:s ekonomi är ett skämt när det gäller att ha pengar över till nyförvärv.
På papperet en vinst på en halv miljon kr 2009 – men då har klubben fått bonusinkomster på cirka 1,7 miljoner kr för Ola Toivonen och Olof Mellberg.

Det innebär alltså att i en bonnserie som division1 – med kraftigt lägre kostnader men med ökade publikintäkter jämfört med förra året – har Degerfors IF alltså ändå gått med ungefär 1,2 miljoner kr i förlust.

Det är utgångsläget när Degerfors ska satsa för att etablera sig i superettan.
Vare sig man är DIF-ordförande och heter Beckman eller DIF-tränare och heter Werner eller Lindskog finns det alltså saker att fundera över när man ska lägga sig på kvällen.
Vi andra kan ju nöja oss med att bara konstatera att det ska bli kul…