Karlgrens blogg

Jag skrev för några dagar sedan på Facebook om att det är en utmärkt idé att låta juridiska tvister och brottsmisstankar utredas av polisoch avgöras i domstol– men en dålig idé att låta samma sak ske på webbsidor och i sociala medier.

Mitt exempel var Cissi Wallin och att hon ansåg sig ha skapat ”en feministisk medieplattform” i form av Gardet för att ”svenska medier är för fega” och att även om ”pressetik är jätteviktigt” så finns det ”en etik åt andra hållet som är minst lika viktig”.

Nu skulle man hänga ut misstänkta med namn när man ansåg det vara rätt och domstolarna inte sett till att döma dem enligt Gardets önskan.

Och när Wallin med sympatisörer genomförde en demonstration utanför Örebro tingsrätt konstaterade en av demonstranterna, enligt NA, apropå uthängningar på nätet via exempelvis Facebook att ”risken finns att folk hamnar i kläm, men så många lider att det ändå är värt risken” samt ”i ett krig finns alltid offer”.

Bland alla som uttryckte en åsikt om mitt inlägg kom en kommentar från en person som jag respekterar mycket och brukar hålla med i ungefär 8,5 fall av 10.

– Du har säkert noterat att det var mest vita män som gillade detta inlägg. Inte alls konstigt, skrev hon.

Nej. Det hade jag inte.

Jag hade inte ägnat någon tid åt att göra statistik av kommentarer och likes. Varför skulle jag?

Ändå;

i mina ögon och öron är det en väldigt underlig kommentar.

Tanken på att just alla personer av samma kön och med samma hudfärg av de skälen skulle ha en gemensam åsikt om huruvida man skulle hänga ut icke dömda människor med namn på nätet är väldigt konstig.

Och varför skulle vita män som kollektiv ha en speciell synpunkt av det som – i logikens namn – alltså inte delas av exempelvis mörkhyade män eller asiatiska?

Ofta adderas ”medelålders” i resonemanget så att det handlar om att ”vita medelålders män” tycker si eller så och jag skulle naturligtvis, vid en ålder då man statistiskt har ena foten i graven och tio procents rabatt hos Fonus, kunna känna mig smickrad av att ändå inrangeras som ”medelålders”, men sammantaget blir det ännu mer underligt.

Att vita män skulle ha en gemensam åsikt om hur rättssamhället ska vara organiserat ju llika troligt som att alla rödhåriga smålänningar skulle ha en gemensam syn på klimatpolitiken.

Så är det naturligtvis inte.

Och – om det fantastiska ändå vore sant – att exempelvis alla rödhåriga smålänningar tyckte exakt samma sak om just det; skulle det då vara något fel av dem att framföra sin åsikt?

Jag tycker, ärligt talat, att alla har och ska och bör och får och ska uppmanas och uppmuntras att framföra sin åsikt om vad som helst – hur opassande deras ålder, kön eller pigmentering än är i någon annans ögon.

Och personligen vägrar jag att klumpas ihop med ”medelålders vita män”, möjligen av ovanstående skäl med undantag för ”medelålders”.

Svenska Dagbladet denna torsdag;

På förstasidan en hänvisning till Margit Richerts kulturkrönika, en till SvD-psykologen Jenny Jägerfelds text och en till Gunilla von Halls krönika om världsläget.

Där finns även kontaktuppgifter till chefredaktör Anna Careborg, politiske chefredaktören Tove Lifvendahl och redaktionschefen Maria Rimpi.

På ledarsidan har visserligen inte Tove Lifvendahl skrivit denna dag men däremot hennes kolleger Lydia Wålsten och Maria Ludvigsson ur den ledarredaktion som har kvinnlig majoritet och för nästa uppslag ansvarar debattredaktören Carina Stensson.

Dagens börsanalys i SvD? Den handlar om Volvo och är skriven av Patricia Hedelius.

Det är, trots allt, inte så många år sedan en sammanställning av det här slaget om Sveriges ledande konservativa dagstidning skulle ha sett ut på ett väldigt annorlunda sätt.

Man får notera och ta vara på de glädjeämnen som finns.