Karlgrens blogg

Det är söndag och vi ska vara snälla.
Du får två stories och får välja själv vilken du vill läsa.

Den första;
två kommunala tjänstemän avslöjar ett grovt brott, polisanmäler det som grov förskingring men får sparken istället för beröm. Ett kommunalt bolag läggs ned och ytterligare en person, en projektledare, får gå. Kommunen försöker mörka det hela men en heroisk lokaltidning drar fram den smutsiga hanteringen i ljuset.

Den andra?
Vd för det kommunala bolag som ska lägas ned, den vd vars partner är kommunal säkerhetschef, beslutar sig för att slå tillbaka med en polisanmälan för något de hävdar hänt två år tidigare. Istället för att undersöka saken snabbt och enkelt läcker de anmälan till lokaltidningen, vilken ger eldunderstöd, och mörkar inför styrelseordförande och ägare. 106 dagar efter polisanmälan skriver lokaltidningen om den, en tidning vars chefredaktör dels är kompis med den aktuella vd:n och som dessutom själv just blivit blåst på ett kommunalt chefsjobb.

Svårt att välja?
Okej.
Då tar vi båda.

Det handlar, som alla i Karlskoga förstår, om Motorsportveckan och om det kommunala bolaget Karlskoga näringsliv och turism AB, gemenligen förkortat Knotab.
Motorsportveckan har genomförts under flera år och ska, enligt liggande beslut, även genomförs 2020.

Efter att ha komprimerat denne säkerhetschefs två år av eftertanke och Karlskoga tidnings 106 dagar till att lägga 3 timmar och 20 minuter på ärendet kan jag konstatera följande;

Den 20 juni 2019, dagen före midsommarafton, vaknar kommunens säkerhetschef och kommer på att det nog hände något väldigt skumt en dag två år tidigare, att det antagligen var ett allvarligt brott och gör raskt en polisanmälan med sin partners kommunala bolag som målsägare.
Polisens diarienummer är 5000-K760063-19 för den som vill kontrollera det hela själv.

Brottsmisstanken gäller grov förskingring och påståendet är att pengar som skulle ha gått till det kommunala bolaget vid Motorsportveckan 2017 istället satts in på en medarbetares privata konto.

Det finns en substans här.
Inför Motorsportveckan 2017 fick de som skulle ha marknadsstånd en skriftlig information om att de kunde betala in sin avgift till det kommunala bolaget i förväg eller – om de tyckte att det var enklare – swisha samma pengar till ett konto som tillhörde den enda anställde medarbetaren vid arrangemanget.

Det kan tyckas dumt och är väl det också – men här finns det första tillfället till journalistisk eftertanke.
1. Om man tänkt ägna sig åt grov förskingring – är det då inte lite korkat att annonsera ut det planerade brottet skriftligt i förväg?
2. Om man som vd får reda på att något dumt, eventuellt även olagligt, skett i ens bolag – är det då inte idé att till exempel kontakta den utpekade personen och be om att få se ett kontoutdrag från det bankkonto som är kopplat till Swish-numret?
Då kan man på ungefär 42 sekunder se om det kommit in några av de pengarna – i polisanmälan angivet till ”ca 30 000 kr” som ska ha ”satts in på den misstänktes konto istället för in på företaget ”Näringsliv och turisms” konto”- för har inga pengar kommit in så har ju ingen grov förskingring skett.
Det var åtminstone den första åtgärd jag satte upp på listan när jag insåg att det här inte var riktigt vad det såg ut att vara.

Alltså;
hade viljan funnits att göra en snabb koll av om det man tyckte var skumt även var det på riktigt hade det tagit några minuter.
Den viljan fanns inte.
Och det är naturligtvis saftigare och mer buller och  bång med en polisanmälan om ett brott som har en straffskala vilken börjar med sex månaders fängelse och slutar i sex års dito.

Ska vi sedan dröja lite vid vad en polisanmälan är?
Den är ett påstående från en anmälare om att någon har gjort något som är brottsligt eller, om ingen utpekad misstänkt finns, enbart att ett brott begåtts.
Om jag till exempel anmäler Karlskoga tidnings chefredaktör för att ha försökt köra ihjäl mig med en tidningsbil kan det rubriceras som försök till mord och jag kan inför polisen säga att det skett på Anders Ersgatan utanför tidningshuset och krydda med detaljer.

Sedan tar polisen över, man inleder en koll om det som säga ha hant också har hänt, ser man att det kan finnas substans inleds en utredning och den kan sedan leda till att förundersökningen läggs ned eller leder till åtal.
I åtalet formulerar åklagaren sedan vilken eller vilka brottsrubriceringar hen anser gäller, gör en gärningsbeskrivning och hänvisar till de lagrum som är aktuella för den påstådda gärningen.
Som alltså fortfarande när huvudförhandlingen i rätten sker är en inlaga från åklagaren som rätten ska ta ställning till.

Alltnog.
106 dagar efter att de aktuella anmälarna upptäckt att det nog inträffade ett grovt brott två år tidigare skriver KT ett slags artikel i ärendet.
Den inleds;
”Pengar som sätts in på ett konto tillhörande en tidigare medarbetare av Motorsportveckan, en tjänsteman på kommunen som gör en polisanmälan om grov förskingring och flera avsked på kort tid. Finns det ett samband?”

Redan i den första artikeln bryter KT mot de pressetiska reglerna genom att 1) påstå att det här existerar ”pengar som sätts in på ett konto tillhörande en tidigare medarbetare av Motorsportveckan”, 2) därigenom utpeka den enda person som det kan handla om och alltså både spekulera i skuldfrågan, ägna sig åt ett utpekande av en person och 3) inte ta kontakt med personen i fråga för att ge personen möjlighet att ge sin version eller kommentera.

Nej, KT har inte skrivit ut något namn.
Men skriver jag om ”en chefredaktör på Anders Ersgatan” har jag heller inte formellt pekat ut någon, men fler än Catarina Lindström kan det inte handla om.

Efter varje artikel på karlskogatidning.se står följande text på grå botten; ”Så här jobbar KT och Kuriren med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik”.
Här passar man på att lik en bowlingspelare som slår en strike sopa undan allt det i ett enda slag.

Så vad hände efter anmälan?
Jo, berättar KT – kommunens tidigare säkerhetssamordnare ”fick därefter hastigt sluta på kommunen” och Knotabs vd fick ”under sin semester ett hastigt besked om att hennes tjänst avslutas med omedelbar verkan” och ”ett par timmar på sig att lämna sitt kontor”.
(Det senare måste ha varit relativt smidigt eftersom det enligt KT var under hennes semester).

Vidare i KT;
”I polisanmälan framkommer det att Karlskoga Näringsliv och Turism är målsägande, att ärendet rubriceras som misstänkt grov förskingring och att det handlar om en misstänkt större summa pengar”, vilket är de påståenden som anmälaren lämnat vid anmälan.
Den pengasumman är enligt samma anmälan ”ca 30 000 kr” som ska ha ”satts in på den misstänktes konto istället för in på företaget ”Näringsliv och turisms” konto”.
Alltså det som tagit någon minut att kontrollera enligt ovan om man inte varit ute efter skrammel, buller och bång.

I två ledare den här veckan slår sig nu KT:s chefredaktör Catarina Lindström för bröstet för den journalistiska hantering man genomfört.
Det är svårt att förstå varför.

Hon skriver att ”det är en väldig tur att det finns en lokaltidning som tog reda på detta och skrev om det, så att de ansvariga fick vetskap om att skattepengar kan ha hamnat på avvägar”.
Hade Catarina Lindström fått det jobb som kommunens informationschef hon relativt nyligen sökte men inte fick, hade hon kanske fått slå en signal till tidningen och säga att det knappast var ”skattepengar” som de aktuella marknadsknallarna i så fall swishat till Motorsportsveckans medarbetare.

Man gör ett stort nummer av ordföranden i det kommunala bolaget inte känt till anmälan – men borde kanske fråga sig varför inte vd i bolaget informerat styrelse och ägare om anmälan och därmed tagit sig legala ansvar?

Man skriver att ”medarbetare i kommunen ska inte lämna ut sitt privata bankkonto för betalning av marknadsplatser” men kontaktar inte den person man väljer att peka ut för att få en kommentar eller ber att få se de kontoutdrag som visar om några pengar över huvud taget betalats till kontot.

Nej, den hjältemodiga chefredaktören ”grävde vidare” med resultatet att man ”till slut” kunde ”tala om för alla att det finns misstankar om grov förskingring i samband med Motorsportveckan 2017”.
Wow, liksom.

Men det som händer nu är att det fortfarande bara finns en anmälan, att en person är väldigt utpekad, att polisens arbete kring ärendet är så lågt prioriterat att man knappast före senvår 2020 ens kommer att titta vidare på ärendet – och att en enkel kontroll enligt ovan hade fungerat alldeles utmärkt för att snabbt reda ut sakfrågan.

”En ledare tar ansvar” är rubriken för veckans andra ledare (16 november) där Catarina Lindström hissar den egna insatsen.
Sant.
De som skriver ledare behöver däremot inte göra det.

Det här blir en spännande fredag.
Nu ska vi alla få höra vad Moderaterna och Kristdemokraterna i Ljusnarsberg, Laxå, Hällefors, Lekeberg, Degerfors, Nora, Askersund, Hallsberg, Kumla och Karlskoga har att säga.

Deras partier har ju – med ”Sverigedemokraterna” som sidekick röstat igenom en budget som resulterar i att Arbetsförmedlingen tvingas säga upp 4 500 medarbetare och – enligt besked igår och när det gäller vårt län – lägga ned alla arbetsförmedlingar i Örebro län utom de i Örebro och Lindesberg.

Det här har Moderaterna, Kristdemokraterna och ”Sverigedemokraterna” röstat igenom för att de tycker att det är bra.
De kan ta åt sig hela äran av detta eftersom regeringens partier var emot.
Efter denna seger så väntar jag mig nu att denna dag från företrädarna för M och KD i ovan nämnda kommuner få höra varför det är bra för medborgarna att det inte finns arbetsförmedling i deras kommuner och – när man ändå är igång – berätta för kommuninvånarna varför och på vilka sätt det blir bättre när de får upp till sju mil till Arbetsförmedlingen.

Ordet är ert. O.s.a.

Lokaltidningen – idag med förstasidesrubriken ”Man fick inte behandling – hade hund” – skriver även om ett fall där kommunen anmälts efter ett fall av fördröjd vård.

Sjuksköterskan hade förväxlat två patienter, med försening som följd innan hon kom till rätt patient, konstaterar tidningen och fortsätter;
”Det dröjde ända till klockan 08.30 innan sjuksköterskan kom. Hon mådde då illa och kräktes”.

I så fall är det tveksamt om hon ens borde ha varit på jobbet.

Det var, på sätt och vis, en tidsfråga och nu blev det dags.
Moderaterna blir största parti i Karlskoga och jag har inga problem med att gratulera mina moderata vänner som Tony, Linda och Anna till segern.
Men vi behöver tala lite om Sven-Olof Axelsson.
Frågan är var vi ska börja.

Jag får, förstås, omedelbart anmäla jäv.
Ett drygt 40-årigt sådant.
Ett av mina första minnen av ”Labbe”, vi kallade honom aldrig annat, var när jag skulle flytta till Helsingborg och inte visste hur jag skulle få ordning på flytten.
- Jag hjälper dig, sade ”Labbe”.
Sedan kom han till lägenheten på Värmlandsvägen 4, bar ut alla möbler till transportbilen, körde den till Helsingborg och bar in möblerna på Direktörsgatan 17, 2 vån.
- Nu åker jag hem, sade ”Labbe” när grejerna var inne och vände tillbaka till Karlskoga.
Hade jag glömt något hade han antagligen kört en runda till.

Det gick lång tid utan att vi träffades men när jag mellanlandade många år senare stötte jag ihop med ”Labbe” på det Ica Maxi som fortfarande hette Kronhallen.
Det första han sade?
- Jo, jag behövde en smörgåstårta och Konsum har inga bra.
Då hade vi inte setts på 20 år.
Ändå var det första ”Labbe” ansåg sig behöva förklara vad han gjorde på privata Ica när han borde handlat på Konsum.

Sven-Olov Axelsson är en riktig gråsosse.
Han är dessutom rakryggad, plikttrogen och ansvarsfull.
Som vän den bäste man kan ha.

Söndagens valförlust för (s) i Karlskoga som nu Sven-Olov nu får bära skulden för har sitt ursprung för mer än 30-35 år sedan.
I en tid när Bofors var stort och mäktigt och Metall det enda facket skötte bolaget affärerna och Metall kommunen.
I Karlskoga kom det växande facket Kommunal i konflikt med såväl styrande sossar som Metall och inom det lokala sosseriet grävde de en vallgrav mellan sig.
Kommunalarna var, ansågs det för det första, inte riktiga jobbare utan levde på det som metallarna jobbade ihop i Bofors och borde därför i stort sett hålla käften. När de ställde krav på sina arbetsgivare, sossarna i kommunhuset, blev det extra besvärligt.
Dessutom var en besvärande hög andel kommunalanställda kvinnor och det i en tid då Metall avdelning 76:s ordförande kunde gå ut i Kuriren och svara sina kvinnliga medlemmar som krävde lika lön för lika arbete att de kvinnliga metallarbetare som klagade ”nog var såna som inte fått sig något hemma på länge”.
Sådant kunde man säga till och med i tidningen om man var en riktig karl med Bofors-hår på bröstet på den tiden.

Det blev splittring i det lokala sosseriet, det blev spränglistor och den vallgraven skottade man sedan aldrig riktigt igen.
Sven-Olov kom tillbaka till kommunpolitiken, blev nämndordförande och tog sedan rollen som ordförande i kommunstyrelsen efter att ha lämnat Kommunal och några decennier som ombudsman där.
Det hade han inte behövt göra.
Han hade kunnat gå i pension, lämnat in tipset, skjutsat barnbarn till träningar, morsat på kompisar och talat om hur mycket bättre det var förr istället.
Men Sven-Olov bär på något så omodernt som ansvarskänsla och pliktkänsla.
Det har han inte haft mycket för.

Det var, på sitt sätt tragiskt, att se första maj-tåget i Karlskoga i år när deltagarna inte ens om man räknade barnen var lika många som antalet kommunalt förtroendevalda sossar i Karlskoga.
Inte mycket rörelse i rörelsen, om man säger så, även om det inte hindrat gamla tidigare ledande sossar från att uppträda som om socialdemokratin ännu vore både helig och vägen, sanningen och livet för Karlskoga och karlskogingarna.

Mitt i det har Sven-Olov Axelsson stått.
Utan stöd från dem som borde ha stöttat honom i en arbetarrörelse där pliktkänsla och lojalitet av Sven-Olovs slag alltid varit en grundbult tidigare men inte nu.
Nu kunde gamla kommunstyrelseordföranden hojta om att ”hellre en racerförare än en kommunalare” (du ser, såren läker aldrig) och gamla elverkschefer och rektorer kunde bildlikt talat se till att Sven-Olov de här sista åren fått sova på magen för att det hela tiden varit partikamrater som huggit honom i ryggen.
Det hade aldrig hänt på den tiden socialdemokratin i Karlskoga var en rörelse och inte bara ett det-var-bättre-förr-mumlande.

Karlskoga energi är ett bra exempel. Sossarna i form av Sven Gadde tog hit en profilerad moderat som gjorde Kemab till vad det är idag och sålde sedan hälften till ett finskt bolag.
Det är den politik de (s)-krafter drev som nu vill hänga Sven-Olov Axelsson för att han ville sälja hela Kemab.
Moderaterna och Tony Ring gjorde sedan en Reinfeldt när de lade beslag på klassisk (s)-politik och talade om att elverket i Kemab-skepnad var något viktigt för alla karlskogingar och inte skulle privatiseras.

Bland valstugorna på torget fanns ingen (s)-märkt och många av oss upplevde valrörelsen i Karlskoga som en Tony Ring i modern formelbil mot socialdemokrater som funderade på vilket datum det egentligen var man skulle gå över till högertrafik.

Resultatet?
Att hela Karlskoga så att säga gick över till högertrafik och att de som lagt energin på att falla Sven-Olov Axelsson i ryggen övergick till att tala om att allt var hans fel.

Jag har inte varit nog nära alla detaljer för att bedöma vad som varit klokt och mindre klokt i den politik som bedrivits i Karlskoga de här åren.
Allt har säkerligen inte varit bra, en del möjligen rentav korkat.

Socialdemokratin har tappat ledartröjan i Karlskoga.
Det kan Karlskoga må bra av. Jag är inte orolig över ett nytt styre.

Men jag hade önskat Sven-Olov Axelsson ett antal andra partivänner än de som svek i motvind.
Han kan som person gå rakryggad ur det här. Det kan inte alla hans partikamrater.

Börje Engholm, oppositionsråd för Miljöpartiet i Karlskoga, vill ha mer pengar till de politiska partierna.
Enligt Engholm lägger Karlskoga 420 kr per år och invånare på de politiska partierna medan genomsnittet för kommuner i Karlskogas storlek är 618 kr per invånare.
Därför bör Karlskoga blåsa på med mer pengar till partierna, anser Börje E.

Jag förstår inte riktigt problemet.
Med den befolkningsutveckling Karlskoga har löser det hela sig väl relativt snabbt utan att vi satsar en enda krona extra?

Alltså.
Stopp. Lägg av. Lägg ner. Tänk om. Tänk rätt.
Vi pratar om Granbergsdal.

Jag har full förståelse för att föräldrar där vill ha skolan kvar.
Jag tycker att det var rätt att ge den kommunala skolan ett extraår för att sedan låta intresserade få chansen att starta en privatskola där.

Argumenten var bland andra att bygden behöver en skola, att eleverna skulle få längre skoldagar om de skulle bussas till Bråtenskolan, att de skulle hamna i för stora grupper annars och så vidare.
Jag köper det.

Privatskolan ska få chansen.
Skolan i Granbergsdal ska få chansen att leva kvar.

Men.
Nu är skolbyggnaderna i Granbergsdal till salu, föreningen bakom privatskolan har bjudit 550.000 kr och kommunen har fått ytterligare ett bud, troligen högre.
Kommunen är i sin tur tvungen att sälja till den som bjuder högst.
Resultatet kan bli att Lonnhyttans ekonomiska förening som ska driva privatskolan inte får köpa skolbyggnaderna.

Inte mycket att be för.
Karlskoga kommun kan, även om den försökt det några gånger, inte bryta mot lagen.

Men.
För det första ska det – om man får köpa skolbyggnaderna – inte alls bli så att alla får gå kvar i skolan i Granbergsdal.
Istället ska de granbergsdalare som går i sexårs eller ettan gå i Lonnhyttan, de i barnomsorgen och äldre elever än ettan gå i Granbergsdal.

Och det blir värre.
Om det nu blir så att föreningen bakom privatskolan inte får köpa skolan i Granbergsdal så ska man sätta upp ”moduler” vid skolan i Lonnhyttan och låta alla elever gå där.

Men…då bevarar man ju ingen skola i Granbergsdal.
Då låter man ju inte eleverna gå kvar på hemmaplan istället för att bussas till en annan skola.
Då låter man ju faktiskt en stor del av eleverna få en längre skolväg än om de hade fått börja på Bråtenskolan.

Ingen ska inbilla mig att ett par baracker i Lonnhyttan är bättre än Bråtenskolan.
Får inte föreningen köpa Granbergsdals skola ska man naturligtvis fimpa privatskoleplanerna.

För dem som står bakom Lonnhyttans friskola, som den privatskolan heter, är naturligtvis situationen en annan.
Skolan i Lonnhyttan, startad 1993 efter att kommunen lade ned, har varit ett misslyckande från start till nu.

Attraktionskraften hos elever och föräldrar på andra ställen har varit zero, nul, rien, nada.
Skolan har varit nedläggningshotad vid ett antal tillfällen utifrån sin ekonomi och utifrån det fåtal elever man har haft.

För Lonnhyttan är den kommunala skolnedläggningen i Granbergsdal en lika fantastisk händelse som det vore för en alkoholist att bli inlåst efter stängningsdags på Systembolaget.
Den nedläggningshotade privatskolan som har haft så svårt att locka till sig elever kan säkra åtminstone några år med ett antal elever från Granbergsdal.

Klart som faan att de slåss för det.
Till varje pris.
Frågan är varför föräldrar i och kring Granbergsdal tycker att det till och med vore bättre med en barack i Lonnhyttan än en Bråtenskolan?

Det kan ju, i alla fall,  inte vara av omtanke om barnen.

Det finns två Helena Frisk i Karlskoga.
Igår stod det om den ena av dem  i de lokala papperstidningarna.

Helena Frisk, 36, hade nämligen tisdag morgon suttit i TV4:s morgonsoffa och skrapat fram en vinst på 3 miljoner kr på Triss.
Inte illa.
3 miljoner kr på ett bräde och utan arbetsinsats är storartat.
Grattis!

Om man heter Helena Frisk och är från Karlskoga finns det annars andra sätt att kapa åt sig lika mycket utan någon typ av arbetsinsats.
Det bevisar kommunens andra Helena Frisk, 44-åriga före detta (s)-riksdagsledamoten.

Helena Frisk, 44, lämnade strax innan hon skulle fylla 42 år riksdagen efter tre mandatperioder och ett extraår.
Det gjorde henne berättad till full inkomstgaranti efter riksdagsperioden.

Om Helena Frisk, 44, inte börjar arbeta efter att ha suttit i riksdagen får hon enligt reglerna 80 procent av riksdagslönen första året efter att hon lämnat riksdagen.
Från andra året och ytterligare tre år  får hon 66 procent av riksdagslönen om hon inte arbetar.
(Hade hon varit 50 år när hon lämnade riksdagen hade hon kunnat behålla inkomstgaranti i 15 år).

Helena Frisk, 44, har ännu inte börjat arbeta efter riksdagsåren.
Det är fullt förståeligt.

Lönen för en riksdagsledamot är, enligt riksdagen.se, just nu 55.000 kr.
Räknat på 80 procent första året och sedan 4 år med 66 procent kan Helena Frisk, 44, första året kvittera ut 528.000 kr utan att lyfta ett finger och sedan  435.600 per år i 4 år, sammanlagt 2.2700.400 kr, det vill säga två och en kvarts miljon kr.

Samtidigt som försäkringskassan och arbetsförmedlingen släpar ut sjuka och skadade på arbetsmarknaden under hot om att annars bli av med allt i inkomstväg.
Och Helena Frisk, 44,  behövde inte ens sitta i TV4-soffan och skrapa för att casha in…

En man på Willys påminner mig och den här gången ska jag skriva om det innan jag glömmer det igen.
Det handlar om K-center. Och om skojarna som äger det.

Förr var gångarna i och runt K-center uppvärmda.
Men det kostar pengar så fastighetsskojarna stängde av värmen och lät K-center bli samma sörja som resten av stan.

Rullbandet mellan våningarna har stått stilla i flera år.
Det kostar pengar att fixa även det och lär aldrig ske.

Ovanför rullbandet står det, vid ”fel” väderlek, hinkar och papperskorgar som tar hand om vattnet som droppar ner från taket.
Att laga taket så att det inte regnar in i Kulan kostar pengar och är följaktligen inte aktuellt.

De tomma lokalerna förblir tomma och ansträngningarna att fylla dem med verksamhet består i att man i en av de tre tomma affärslokalerna satt upp en skylt (för säkerhets skull med en felaktig särskrivning) med ett telefonnummer I Stockholm man kan ringa om man vill hyra vad de kallar en ”butiks lokal”.

Att aktivt arbeta för att fylla K-center skulle ju inte bara kräva engagemang utan dessutom att man i fysisk mening fanns på plats och att centrat i fråga var mer än ett kostnads- och intäktsställe i bokföringen och blir följaktligen inte heller aktuellt.

K-center är på väg att – i fastighetsskojarnas regi – förslummas.
Det är ungefär det sista ett Karlskoga även i övrigt i utförsbacken behöver.

Lars Grahn Wåhlén, min gode vän på Kuriren, skriver om Kurirens sportredaktion;
”Varje gång vi kör över vår konkurrent (KT, alltså – min anmärkning) brukar vi kalla det för ”blå kross”.
Konkurrenten är ju lite ”blåare” än oss”.

Det är ju lite rart att folk fortfarande tänker så.
Inte sant men rart.

En kapitalistfamilj, inne på tredje generationen som tidningsägare, ger ut den NWT som i sin tur äger den längs vägen alltmer osjälvständiga lokalupplagan Karlskoga tidning.
Några andra kapitalister, även här med familjeband, här av märket Hjörne, äger tidningar som Göteborgs-Posten, VLT i Västerås, Nerikes allehanda och har som en liten biprodukt fått med sig Karlskoga-Kuriren på köpet.

Båda kapitalistgängen ger ut tidningar av samma anledning – att i slutänden tjäna pengar.
Inget ont i det. Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen för kapitalister och är inget att säga om.

Det är också därför de är så extremt intresserade av siffror och så ointresserade av bokstäver, så fenomenalt pubertetsivriga på att skära i kostnader och personal och lika ointresserade av att diskutera redaktionellt innehåll som en sverigedemokrat av att diskutera fördelarna med kulturell mångfald.

Enda skillnaden mellan de två kapitalistgängen är att medan det ena kapitalistgänget (Ander-familjen) får försöka få verksamheten att gå ihop på egen hand så får det andra kapitalistgänget (Hjörne & co) årligen ett antal miljoner kr av skattepengar för att ge ut sin tidning i Karlskoga (år 2008 6.741.000 kr som annars kunde ha gått till exempel skola och barnomsorg).
Det är en obegriplighet i sig men gör å andra sidan att Larsa har ett jobb.

Att sedan Kurirens ägare anser sig ha råd att ha ett kalkerpapper vid namn Monica Sundberg anställt som ledarskribent för att recitera vad Niina Laitila och Mona Sahlin sagt dagen innan är ju bara ett strategiskt drag för att Karlskogas kvarvarande socialdemokrater ska behålla tidningen ett tag till (även om Socialdemokraternas lokala ordförande Helena Frisk förra gången Kuriren var konkurshotad övergick från helårsprenumeration till att betala tidningen per månad).

Att man har en ledarskribent utan egna åsikter gör ju inte tidningen mer röd än konkurrenten (som i sin tur har en chefredaktör med samma bristsjukdom).

Är KT lite blåare än Kuriren är det enbart av ilska över att tidningarna inte konkurrerar på lika villkor.
Det är en diskussion som vi inte behöver föra om tio år.
Då finns ingen av dem kvar.
Oberoende av färgnyanser.