Lite gammal känner man sig när man läser att London-församlingen Chelsea Old Church kunnat ersätta sin gamla trasiga orgel med en ny kyrkorgel…efter bidrag från Eric Clapton och Mick Jagger.
Inleder denna dag med att gå upp strax före fem och ta tåget 6.12 mot Stockholm för ett frukostseminarium om machine learning i fysisk handel och nya betallösningar.
Det känns skönt att vara wild and crazy en fredag även i min ålder.
När män fortfarande är unga pojkar sätter vi smatterband i bakhjulet på cykeln för att få ett häftigt ljud, något större varvar vi upp mopeden, som bilförare trampar vi uppfordrande på gaspedalen och pumpar på i väntan på grönt vid stoppljusen och som familjefäder beklagar vi att kundvagnen på Ica Maxi är utan motorljud men kan möjligen kompensera med motorsågen vid sommarstugan.
Så långt var tillvaron ganska hyfsad.
Sedan kom grönsaksätare, skogsmullar och velournissar med tjafs om miljön och bilismen och utsläpp från bensin- och dieselbilarna vi körde och allt var förstört.
Elbilar.
Tystlåtna.
När varje riktig karl vet exakt hur kort tid man behöver för att välja mellan något som låter som en symaskin på Valium eller en stadsjeep med en hederlig V8:a.
Nu är det löst.
Soundracer är ett svenskt företag som tillverkar och säljer en apparat som ger konstgjort motorljud.
Den ansluts till bilens cigarettändaruttag (för så säger vi riktiga män fortfarande om stället där man placerar mobilladdaren) och läser sedan av hur bilen accelererar, växlar, bromsar ned och följer den verkliga körningen med artificiella ljud.
Man kan, till och med välja, mellan ljuden från en Ford Mustang, en Lamborghini V10 eller en Ferrari V12.
Smatterbandet har blivit hightech.
Tillvaron är åter i balans.
Ingen man i min ålder kommer hädanefter att någonsin säga ett negativt ord om teknisk utveckling.
Vrrrooom…