Karlgrens blogg

Många trodde väl att ett slags moderatrekord slogs när dåvarande partisekreterare (m) slog fast att Moderaternas föregångare i Högerpartiet varit med och genomfört allmän rösträtt.
Så var det ju inte. Tvärtom, faktiskt.
Men denna tisdag slår SvD:s ledarsida rekord i kategorin och ett sådant rekord att det lär klirra oavbrutet något dygn i samtliga glashus på norra halvklotet.
Man skriver om ”Moderaterna, det parti som sedan kalla krigets dagar har varit demokratins och de mänskliga rättigheternas vapendragare”.

Moderaterna?
Som var det enda riksdagsparti som var emot varje form av bojkott av apartheidregimen i Sydafrika.
Som gav Olof Palme en åthutning när han kallade fascistregimen i Spanien ”satans mördare” och varken ville ha sanktioner eller bojkotter fascistregimerna i Spanien och Portugal eller mot militärjuntan i Grekland.
Som försvarade USA:s militärkupp mot Chiles demokratiskt valda regering vilken gav landet en militärdiktatur.
Och så vidare.
Så nej.
Är det något Moderaterna inte varit så är det demokratins och de mänskliga rättigheternas vapendragare i någon högre utsträckning. Inte ens efter kalla kriget.

Men. Det finns naturligtvis undantag. För det SvD skriver om idag är ju inte de fascistiska diktaturer som Moderaterna krupit och varit mjukryggade inför.
Dagens ledartext i SvD handlar om Kuba, med sin som kommunistisk definierade regim, och det handelsavtal mellan EU och Kuba som ska godkännas även av Sveriges riksdag och som SvD nu vill att Moderaterna ska rösta nej till.

Sant är att Kuba är en ur alla aspekter obehaglig diktatur vars ledning bör bekämpas på alla sätt.
Men lika sant – för oss som inte av partipolitiska skäl är tvungna att vara enögda – är ju att det gäller även de diktaturer som haft eller har sin hemvist på höger- och fascistkanten.
Dessutom är vi kanske av byggnads- och kulturhistoriska skäl lite angelägna om de få glashus som eventuellt överlevt dagens utbrott från SvD…

Det fanns en tid när politiska rörelser definierade till exempel allmän rösträtt, jämlikhet mellan män och kvinnor och internationell solidaritet som viktiga frihetsfrågor.

När ordföranden för Moderaternas ungdomsförbund, Benjamin Dousa, nu säger att ”för oss handlar det här om en viktig frihetsfråga” handlar det om att de butiker som säljer sprit, vin och starköl ska vara öppna på söndagar.

Kraven på vad som ska vara viktiga frihetsfrågor devalveras uppenbarligen i samma takt som storleken på de politiker som framför dem.
När småmoderaterna har drivit vad de kallat frihetsfrågor de senaste åren har det handlat om reklam-tv, fritt fram för privata spelbolag och nu att kunna köpa Explorer på söndagar.
Säger definitionen på frihetsfrågor något om vår tid finns det ännu en anledning att vara pessimist.

Resumé refererar en studie som globala undersökningsföretaget System1 har gjort.
Den visar att det lönar sig att ha en Ronald McDonald, en M&M-gubbe, Ipren-mannen eller en Ica-Stig.

Fiktiva karaktärer ökar reklameffekten och kampanjer som innehåller en maskot har 37 procents större chans att öka bolagets marknadsandelar än kampanjer som inte har en liten filur, konstaterar System1.
Kampanjerna med en maskot har dessutom 27 procents högre chans att öka kundtillströmningen, enligt företaget.

Moderaternas mani att envist hålla fast vid Hanif Bali har äntligen fått en vetenskaplig förklaring.

Sedan Moderat-Bill tillsammans med ”Sverigedemokrat”-Bull tog över styret i stackars skånska Staffanstorp har man tydligt visar var de stora framtidsfrågorna ligger.

Man har 1) slagit fast att ingen skolmat ska serveras som tar hänsyn till religiösa sedvänjor varför exempelvis judars matpreferenser inte längre är något som ska tas hänsyn till, 2) bestämt att tiggeri ska vara förbjudet (det var visserligen inget problem men man vet aldrig), 3) att inga IS-terrorister ska få socialbidrag (såvitt man visste fanns inga potentiella kandidater men kom någon skulle de f-n veta vad som gäller i Staffanstorp), 4) undersökt möjligheten att exportera ensamkommande till grannkommunerna mot ersättning och nu senast 5) genom beslut i kommunstyrelsen infört ”nolltolerans mot huvudduk på flickor upp till sjätte klass i skolan”.

Problemet var visserligen att ett par av besluten bröt mot svensk lag men varken M-Bill eller SD-Bull tyckte sådana små futtiliteter ska stå i vägen.
M-Bill tycker nu, sedan Skolverket berättat för honom att religionsfrihet är skyddad i grundlagen och att skolplikten är föreskriven i skollagen, att man ”givetvis inte” kan hindra flickorna från att komma till skolan.
- Men vi accepterar inte det, säger han och tar för en stund både Bill- och Bull-rollen.

Man skulle ju kunna raljera om att det är intressant att ett parti som har rötterna i nazismen nu vill förbjuda judar att äta som de vill i skolan eller bära religiösa huvudbonader.
Eller att man, med en annan ideologi i grunden, kunde ha markerat mot nazistiska eller rasistiska symboler – eftersom det nu är symbolpolitik och inget annat man sysslar med.

Men det väsentliga är ju att man lägger sin centrala politiska energi på trams och på trams som enbart sysslar med att särskilja människor, att ställa människor mot varandra, att söndra och skapa konflikter istället för att bygga ett samhälle för alla och för framtiden.
Det är illavarslande och olycksbådande.

Staffanstorp styrs av politiker med en främlingsfientlig och människofientlig agenda.
Det oroväckande är, bland mycket annat, det sker i en allians med det parti som vill stänga gränserna och slänga ut svartskallarna och under ledning av det parti som i valet för trekvarts år sedan gjorde anspråk på statsministerposten.

Klart det kan vara jobbigt när saker kommer ifatt en.
Fråga Peter Lundgren, SD:s toppkandidat till Europaparlamentet om vilken fortfarande ingen vet något han uträttat i politiken men som är känd för att på fyllan ha trängt upp en kvinnlig partivän så att hon inte kom loss och tagit henne på brösten.

2017 var sommaren då Anders Borg, f d finansminister (m), söp till och på fyllan skällde ut folk på en privat fest och visade snorren.

”Vadå blackout. Du söp som ett svin och visade ditt rätta jag”, twittrade Peter Lundgren då.
Jojo.

Kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet har röstat nej till att fördöma Paraguays abortlag i ett fall där en våldtagen tioårig flicka vägrades abort och tvingades föda sitt barn. Han har även röstat nej i 21 andra omröstningar i EU-parlamentet när frågan gällt kvinnors rätt till fri abort.

Sverigedemokraternas toppkandidat i EU-valet har i så motto inte gjort något fel eftersom ingen människa på jorden kan erinra sig något han uträttat politiskt men nu äntligen blivit känd för svenska folket – dock för att på fyllan tryckt upp en kvinna och tagit henne på brösten.

Båda partierna har, naturligtvis, fortsatt fullt förtroende för dessa toppkandidater.
Det är bra.
Det gör ju att alla humanister får två partier färre att fundera på inför valet på söndag.