Snäll som jag är ska jag inte nämna företagets namn men dess företrädare får i en intervju jag just läste frågan ”Hur jobbar (företaget) med matsvinn?”
– Vi bidrar så mycket vi kan.
Ännu en formulering man hade kunnat fila på.
Med mejlen denna dag kommer ett erbjudande med rubriken ”Kryssa runt Kuba”.
För 42 950 kr kan man få följa med till ”denna vackra ö” som är ”känd för sina amerikanska 50-talsbilar, sala och feta cigarrer”.
Man skulle, möjligen, kunna påpeka att Kuba är känt för en del annat – som politiska fångar, en revolution som spårat ur, en enpartidiktatur och en utbredd korrumption och angiverisystem.
Det talar man dock inte om på resan.
Däremot säger man i reklamen om guiden att ”I gränderna bland de pastellfärgade husen berättar hon gripande om revolutionshjälten Che Guevara och hans allierade Fidel Castro”.
Och nej, resan är inte arrangerad av Svensk-kubanska föreningen.
Den är ”speciellt framtagen för SvD accent” och ja, ”SvD” är Svenska dagbladet, den svenska högerns normalt sett mest pålitliga organ.
Hur tänkte man där och då?
Många gånger anklagas vuxna svenskar för att curla dagens ungdomar och unga vuxna i alltför hög grad.
Det gäller dock inte den ledarskribent i Borås tidning som under rubriken ”Vårdens mål är inte att göra stressade 90-talister lyckliga” bland annat hävdar följande;
”Psykiatrin är för viktig för att överbelastas av en överkänslig generation, som inte kan hantera ångesten över uppbrottet med partnern eller sorgen över att ens hund har gått bort. Vården finns till för att göra sjuka människor friska – inte för att göra stressade nittiotalister lyckliga”.
Ska vi försöka en gång till att hålla två tankar i huvudet samtidigt?
Okej. Så här;
jag växte upp i vänstern och i FNL-rörelsen, med Palestinainsamling och Vietnambulletin.
Det var rätt att bidra till att kasta USA ut ur Vietnam, det var och är rätt att kritisera Israel på ett antal punkter och det var och är rätt att hävda palestiniers lika berättigade krav på ett anständigt liv under rimliga villkor.
Det var då och det är idag rätt att kritisera Israel för dess förhållningssätt till sina arabiska medborgare, för landets agerande med ambitionen att spärra in alla palestinier bakom taggtrådsstängsel och dess ovilja att förhandla fram en kompromisslösning som alla kan leva med.
Precis som man kan kritisera delar av den palestinska rörelsen och i princip alla Israels grannländer för samma hatiskt destruktiva beteende.
Den kritiken är lika berättigad idag som tidigare och lika viktig som att slå vakt om Israels rätt till sin existens – eller att konstatera att de lagändringar som Israel gjort för att gradera medborgarna i rättigheter och skyldigheter bara återfinns i det slag av diktaturer som vi vill befria världen från.
Det är en sak.
En helt annan är när Simon Wiesenthal-centret slår fast att Karolinska sjukhusets hantering av förföljelsen av judiska läkare på sjukhuset är ett av världens tio värsta antisemitiska händelser under 2018.
Då borde varje anständig svensk skämmas.
För den som inte tycker det räcker för att behöva skämmas kan man lägga till hot och trakasserier av judiska församlingar, förberedelser för attentat, de vid det här laget mångåriga trakasserier som drabbat judar i exempelvis Malmö.
Och precis som de främlingsfientliga krafter vi har fått många att släppa hämningarna i vardagsrasism har det i vissa muslimska kretsar blivit fritt fram att håna judar, skämta om judar i samma vardagsrasistiska mönster.
Detta är i alla avseenden och i alla sammanhang oacceptabelt – vilket varje demokrat och anständig människa borde reagera emot.
Islamofobin är en allvarlig form av rasism.
Det är antisemitismen också.
Islamofobin är ett hot mot demokratin.
Det är antisemitismen också.
Det är en obegriplig underlighet att det ska vara så svårt att se att alla förföljelser, allt hat, all fientlighet är något som ska fördömas oberoende av mot vem det riktas eller vem som står bakom det – eller att vem som än förföljs, hotas och trakasseras så drabbas vi alla.
På Facebook, just denna torsdag, skriver Sverige”demokraterna”, i en publicering från SD Örebro, om sin variant på kusinerna i Alternativ för Sveriges kampanj för att slänga ut en halv miljon människor ur Sverige.
SD vill ha återvandring. Frivllig. Man skriver att ”många människor som flytt till Sverige tvingas stanna här ofrivilligt”.
Det är synd om dem för ”hur mycket de än längtar tillbaka till och vill vara med och bygga upp sina hemländer, så har de ofta inte pengarna eller kontakterna som krävs för att än en gång resa över halva jorden”.
Alltså, nu är det dags för skärpning!
Här har ni matat oss i åtta år som riksdagsparti med hur dessa ondskefulla utlänningar översvämmar vårt land, går utan jobb år efter år efter år, lever på generösa bidrag, får del av alla förmåner från dag 1, i vissa fall väljer en mångårig hotellvistelse på svenska fängelser med mat och lön samt dränerar hela vårt sociala system på alla pengar så att svenska barn inte får vård i tid och pensionärer tvingas äta knäckebröd för att få något i sig.
Och nu säger ni att de trots detta lyxliv genom alla år inte ens har råd med en enkel till Kabul eller Damaskus!
Nu får ni faan bestämma er…
Två reaktioner den här FB-helgen har förvånat mig.
Vi ska ta den ena nu.
Igår diskuterade jag Sverige”demokraterna” med en frikyrkligt aktiv kristen man som, bland annat, beklagade sig över att de övriga partierna inte tog nog mycket hänsyn till SD trots att ”nästan var fjärde svensk röstar på dem”. (Jo, jag påpekade att det var var åttonde svensk förra valet och att det nu ser ut att bli var sjätte – men det var inte huvudfrågan).
Mannen ifråga påpekade att ”det enda parti som tydligt sagt att kristen tro har prioritet i Sverige är SD” och när jag påpekade att fem av sex svenska väljare fortfarande väljer ett anständigt alternativ och att alla kristna borde finnas bland dessa fem av sex om de inte helt kapat banden mellan kristendom och humanism fick jag ett snabbt svar från denne i sina ögon kristne förespråkare för Sverige”demokraterna”;
”Kristendom och humanism är väsensskilda!”, skrev han.
Jag har aldrig definierat mig som kristen. Många av mina fina vänner är det och jag kan med kärlek, ömhet och respekt se mycket av vad kristna och kristna församlingar gör för sin nästa.
Men att Guds kärlek endast skulle omfatta de människor som fötts av rätt föräldrar inom rätt streck på en värdslig karta är en gudstro jag inte ens kan föreställa mig.
Jag skulle betrakta det som en förolämpning att förknippa mina vänner med en sådan gudstro.
När de läser texten läser de ”låt barnen komma till mig”, inte ”låt barn av rätt hudfärg från rätt land födda av rätt föräldrar komma till mig”.
Det är jag glad och stolt över att de gör. Det är en av de saker som gör dem till kristna – och humanister – i mina ögon.
Jo, det är så att jag tänkte försvara Jimmie Åkesson lite grann. Detta utifrån en av veckans icke-debatter som kom sig av att Åkesson ruttnade på utfrågarna i P3:s partiledarintervju, talade om att han ansåg kanalen vara ”smörja” och att han skulle lägga ned den om han vore chef för Sveriges radio.
Men.
Jag tycker att politik är viktig, valrörelser är viktiga och att det här årets val är det viktigaste på decennier. Anledningen till att jag tycker det sistnämnda är framförallt därför att det är viktigt att trycka tillbaka Jimmie Åkessons icke-demokrater så långt som möjligt.
Men. Igen.
Jimmie Åkesons utbrott i P3 kom efter ett så kallat ”satirinslag” där man drev med Åkessons vikt, utseende, spelberoende och att ingen kan ha velat ligga med honom när han var ung, åtminstone inte med samtycke.
Vansinnigt roligt. Eller hur?
Felet var att Jimme Åkesson hänförde det till att kanalen är vänsterliberal. Det är fel. Utfrågningarna har över hela linjen hållit samma pinsamma nivå.
När vänsterns Jonas Sjöstedt skulle intervjuas drev ”satirikerna” med Gudrun Schymans alkoholproblem.
Stefan Löfven fick veta att han ser dum ut.
Ebba Busch Thor möttes av det oerhört roliga påståendet att hon bara var avundsjuk på de coola tjejerna i klassen som gjort jättemånga aborter.
Det konstiga är inte att Jimmie Åkesson reagerade på sånt här intelligensbefriat trams.
Det konstiga är att inte övriga reagerade lika mycket.
Vill man ta politiken på allvar – och det ska man göra till exempel som medarbetare i Sveriges radio – ska man bidra till att de som lyssnar får ett bättre underlag för att göra sitt val 9 september, inte satsa på att plocka poäng bland sina lika fräna kompisar genom icke-humoristiska lågvattenmärken.
Jag har ingen förståelse för Jimmie Åkesson som politiker och partiledare. Hela hans politik är för mig frånstötande.
Att Jimmie Åkesson som människa reagerar mot ett lass spyor förklädda till ”satir” har jag däremot fullständig förståelse för.
”Jag tror inte att vägen framåt för Sverige är att det är helt valbart vilka värderingar man får ha i landet”
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor till SVT igår. Ja, raggar man på Sverigedemokraternas väljare så gör man och då ska man förstås uttrycka sig så här.
Är man däremot liberal och frisinnad tycker man kanske att diskussionen om vilka värderingar man ”får” ha i Sverige är lite underlig.