Karlgrens blogg

Jag lyssnar med ett öra på SVT:s regionala nyheter och enligt dem är, om jag hör rätt, var trettonde politiker som kandiderar i valet i Örebro län i höst lagförda för något brott.
Det är illa.
Det borde vara fler.
Dessutom vore det bra om i vart fall var tionde haft med kronofogden att göra, om lika hög andel varit tvungna att gå till socialen någon gång och om sisådär var åttonde varit tvungna att gå till pantbanken med vigselringen i varje fall en gång.

Missförstå mig rätt.
Att vara ”lagförd” för brott är till exempel att ha kört mot rött, nekat till rödkörningen och därmed fått den avgjord i domstolen, haft någon annan typ av trafikförseelse bakom sig eller gjort sig skyldiga till någon annan förseelse som fått avgöras av tingsrätten.
Det är alltså inte så att var trettonde politiker mördat, rånat banker eller försökt smuggla kilovis med heroin.

Men – det här är poängen i sammanhanget – ju fler människor vi har som politiker som haft med rättssamhället, socialen, kronofogden, pantbanken och så vidare, desto fler politiker som har erfarenhet av hur det är att ha det tufft och jobbigt – och desto större förståelse för vad man behöver göra för vanliga människors vardag.

Så att var trettonde politisk kandidat i Örebro län är ”lagförd” för i 99 av 100 fall småbrott utan betydelse för bedömningen av dem är definitivt inget argument mot deras kandidatur.
Snarare tvärtom.

Ännu en dag med ett obegripligt horoskop;
”Få saker tilltalar dig för ögonblicket men du har inget behov av att känna oro”.
***
Träningsmagasinet ”I form” skickar dagliga mejl.
Två av de senaste har rubrikerna ”Träna dig till orgasm” respektive ”Så undviker du snuskiga fötter”.
Jag undrar om de hör ihop på något sätt.

Studentexamen i fredags.
En sverigedemokratisk mardröm.
Utanför Elias skola ett hav av föräldrar, släktingar, vänner. I fönstren sju eller om det var nio klasser, typ 300 elever som går ut gymnasiet.
Långa, korta, smala, tjocka, blonda, svarthåriga, ljusa, mörka, med hijab under studentmössan, med svenska flaggan på sidan av studentmössan, med sitt ursprungslands eller föräldrarnas flagga draperad runt axlarna. Eller något annat.
Glädje, kärlek, gemenskap.
300 elever av helt skiftande bakgrund springer ut i livet, beredd att tillsammans ta sin del i det svenska samhället och blandas med alla oss som stolta tar emot dem.

Enbart glädje.
Ingen som talar om dom och vi.
Men många som lyser av stolthet och kärlek.
På Norr när lastbilsflaken passerar står tre personer, jag gissar med en bakgrund i Iran, Irak, Libanon, jag vet inte men defintivt utslängda om järnrören skulle ta över, med varsin nytryckt vit T-shirt på sig.
På framsidan en bild av deras släkting som tar studenten, hennes namn och texten ”Vi är stolta över dig”.
Det är vi andra också. Över er allihop.
Men Jimmie Åkesson skulle ha fått krupp en dag som den här.
***
Lundell i ”Vardagar” om grabbigheten;

”Jag avskydde det
och har sen kommit att avsky allt det där
Det korkade
det nedlåtande
Det hö-hö-iga

Men å andra sidan kan det ha gjort mej
frånvarande
tyst och för mej själv
i förhållanden
äktenskapen”

Så kan det vara.
***

95 procent av skräpet i Medelhavet är plast, i havssedimenten i havet finns 10 000 mikroplastpartiklar per kvadratkilometer och de största nedsmutsarna är Turkiet med 144 ton, Spanien 126 ton, Italien 90 ton, Egypten 77 ton och Frankrike 66 ton.
Per dag.
Det är det dåliga.
Den bra sidan är att om du slänger en plastpåse till i återvinningen har du ändå gjort världen en tusendels millimeter bättre.
Du kan ändå göra skillnad. Konkret. Praktiskt.
Och du kan ju inte ställa några krav på andra om du inte gör rätt själv.

Vaknar tio över sex till ett väder som ännu inte riktigt bestämt sig.
Läser några sidor Lundell, nya ”Vardagar” på toaletten, betalar en räkning och gör kaffe.
Lundell återvände till alkoholen, skriver om en Hemingway-frukost, två gin och tonic och en omelett med buffelost, konstaterar att det varit 14 dagar med alkohol men att han måste stoppa för två dagar senare ska han köra BMW:n till Karlstad.
Förstår känslan.
Frukostkänslan.
Den är fantastisk.
Frukostdelen har jag nog aldrig testat men att vakna vid typ halv fyra, gå ut till kylen, hämta två iskalla 7,2:or, gå in och lägga sig med dem och en deckare, läsa några kapitel och sedan somna om är fantastiskt.
Problemet är sen. När man måste ta tag i dagen. I livet.
Just den här dagen, 7 juni, har jag varit utan alkohol i elva månader.
Det har gjort mig till någon jag aldrig tidigare varit, inte sedan jag var 13 år och drack fem mellanöl och somnade i en snödriva.
Sedan dess har jag missbrukat alkohol.
Nu inte.
Jag kan förstå Lundells känsla men inte att han valde att återvända. Inte till 14 dagar av alkohol.
Jag kan känna min längtan till en kall öl när jag går förbi uteserveringarna en solig dag som nu i maj och inse hur gott det skulle vara.
Men jag vet ju att det inte stoppar där.
Och jag minns, innan längtan hunnit slå ro, allt det andra också.
Att ligga och svettas och frysa och ha Ica 500 meter bort men inte veta om man klarar att ta sig dit. Att samla kraft för att på eftermiddagen ta sig nog mycket samman för att gå till Systembolaget. Att våndas ett dygn för vad man druckit och vad man gjort.
Att förlora allt. Inklusive värdigheten, det viktigaste.
Och nu?
Liv. Tillvaro. Jobb. Bostad. Arbete. Träning. Anständighet. En möjlighet att efter att ha gjort så mycket dåligt och illa mot andra och sig själv så länge istället kunna göra något bra.
Så…tack, men nej tack.
***
Läser Mari Jungstedts nya
Önskar jag inte gjort det.
Masten går av på en båt som är med i Gotland runt och man måste gå in i skydd i en hamn och då bryter en i besättningen ihop, kastar sig i sjön och simmar in i land där han upptäcker en mördad man med armarna bakbundna och silvertejp över munnen.
Det visar sig att mordet på mannen är beställt av skepparen på båten med mastbrottet som sedan hånglar upp en av kriminalarna som utreder mordet innan polischefen som har ett förhållande till just den kriminalaren skjuter skepparen.
Du hör, va?
***
Vi har en alltmer tilltagande skitnödighet när det gäller nationaldagen, genomlevd igår.
Ingen har ju någonsin brytt sig om vare sig det ur Skansen-jippo födda som kallades Svenska flaggans dag, ej heller det som blev nationaldag 1983, salutdag 1995 och helgdag 2005.
Åsså ska vi börja låtsas att vi faktiskt bryr oss. Och fyller våra hjärnor med trams och lögner om att man inte får hissa svenska flaggan här och inte sjunga nationalsången där och snart kommer naturligtvis någon sverigedemokrat att hävda att det är en islamistisk konspiration som gör att Ramadan ligger under Sveriges nationaldag.

Låt oss, så här på nationaldagen, gemensamt och unisont hylla det svenska kungaparet.
Ättlingen till en fransk militär och en tysk direktörsdotter delvis uppvuxen i Brasilien, med tre barn berättigade till hemspråksundervisning i skolan, är precis vad vi behöver i dessa sverigedemokratiskt inskränkta tider.
***
Underligt horoskop för mig denna dag;
”Du kan få besök av långväga gäster. Något har grumlat ditt omdöme”.
***
Det går bra för oss i miljösvängen.
2017 slängde vi i snitt 473 kilo hushållsavfall per person.
Det var 2,5 procent mer än 2016.
För övrigt cirka 2,2 miljoner ton – 2 200 000 000 kilo – mat- och restavfall.

Ägnar dagen åt döden.
Mest åt det faktum åt att vi så envist och på alla sätt försöker upphäva den.
Nya begravningsbyrån Fenix ska digitalisera begravningsbranschen och letar nu efter någon som kan utveckla en chatbot så att man både i röst och uttryck ska kunna efterlikna den som dött.
- Jag tycker inte att det är mer makabert att sätta på mig VR-glasögon och dricka kaffe med en död make än att exempelvis titta på bilder eller filmer av honom, säger Charlotte Runius, vd , till Veckans affärer.
Det tycker jag.

Men det här ligger i tiden.
En amerikansk sajt erbjuder sig att – inte oväntat mot en mindre avgift – fortsätta ens tillvaro på sociala medier efter att man dött.
Den uppdaterar på Facebook, Twitter, Instagram och så vidare så att det faktiskt verkar som om man inte dött.
I varje fall inte så mycket.
En annan, också amerikansk, sajt erbjuder en annan efter-döden-tjänst – även det om en mindre avgift – där man redan nu kan boka lite dejter på andra sidan eftersom där väntar ett helt himmelrike med döingar som Marilyn Monroe, John Lennon, Elvis Presley och varför vänta med att söka upp dem tills man kolat om man kan boka en tid med dem redan nu?

Vi accepterar det mesta med döden.
Utom att den faktiskt innebär att man dör.

Antalet fängelsedömda som återfaller i brott har sjunkit kraftigt. Antalet dömda ungdomsbrottslingar har också sjunkit rejält.
Så då är den stora majoriteten av våra politiker snabbt men inte logiskt överens om att vi ska döma ännu fler till fängelse, vi ska utdöma ännu längre fängelsestraff och, nu senast, vi ska slopa den princip vi hittills haft om att ge ungdomar kortare fängelsestraff än vuxna genom att slopa den så kallade ungdomsrabatten.
Fler i fängelse längre och fler ungdomar längre i fängelse är alltså politikernas svar på en utveckling där färre återfaller i brott, antalet dömda ungdomsbrottslingar minskar och ingen forskning i världen visar att det på en millimeter får någon effekt med hårdare straff.
Logiken är inte klockren.

Det är däremot Horace Engdahl.
I ett långt reportage i SvD denna söndag dissar denna ubermensch såväl demokrati som vanligt folk.
”Oavsättbara ledamöter – för Akademiens ledamöter är i realiteten oavsättbara – tar inte kommandon, har ingen ´ledare´. Jag medger att detta kan vara svårt att förstå, eftersom resten av samhället fungerar genom hierarkisk underordning, ibland kallad ´demokrati´, men så är det”, mejlar Horace till SvD.
Vad folk tycker kan man skita i.
”Ibland slår det om, och jag blir nästan folkkär. Så slår det om igen osv. Det finns ingen djupare mening i allt detta”.
Ein land, ein folk, ein akademi, typ.

Läser Arbetet, den en-gång-i-veckan-tidning där jag själv gjorde min praktiktermin från journalisthögskolan. Då arbetarrörelsens stolthet på tidningssidan med ett mäktigt hus på Bergsgatan. Idag en veckotidning från LO men väl värd att läsa.
Dock;
”Idag har få sett röken av ett förstahandskontrakt”, skriver Zina Al-Dewany och hänvisar till sig själv som 90-talsfödd i en recension av Gudrun Schyman-biografin ”Det gäller livet”.
Jo.
Sant.
Om man är född i någon av våra tre stora städer men inte annars.
Konjunkturer kommer och går – Stockholms-centreringen och bristen på kunskap om en tillvaro utanför tullarna består.

I samma tidning;
Arbetsmiljöverket, Skatteverket och polisen granskar thaimassagesalonger och nagelsalonger.
- På många av salongerna är det ren slavhandel som pågår, säger Conny Svensson från Skatteverket.
Det får fortgå, konstaterar de.
De som jobbar på nagelsalongerna är nästan uteslutande från Vietnam och har ett tillstånd som ”varaktigt boende” i Tjeckien.
Varför?
För att den som har ett tillstånd som ”varaktigt boende” i ett EU-land inte syns i någon statistik, inte kan ställa krav på löner i nivå med kollektivavtal eller att man ska ha en lön som man ska kunna försörja sig på vilket är ett krav om en människor som utanför EU ska få arbetstillstånd i Sverige.
Har man ett ”Tjeckien-papper” så kan man jobba 90 dagar i vilket EU-land som helst under vilka villkor som helst och vi har hittat ett modernt sätt att organisera slavliknande arbete.
Det är en vacker värld vi bygger.

Samma tidning;
Pappers har haft kongress och fackförbundet sade där nej till att man ska kunna bli medlem digitalt och sade nej till det ”av kostnadsskäl”.
Däremot beslutade man om en kampanj – Ung-20 – som ska få fler unga att gå med i facket via en tredagarsfest i Stockholm.
Projektet har en budget på 37 miljoner kr.
Det är även en underlig värld vi bygger.

Lyckas komma ihåg att se Zlatan-dokumentären på SVT.
Mäktigt.
På flera sätt.
Dels är ju passionen, besattheten mäktig. Jag har rätt ofta störts av ett ego som ibland känts för uppblåst men besattheten i att bli bäst, i att göra avtryck, i att utföra det perfekta är enorm.
När Zlatan berättar om hur han tänkte de få sekunder som fanns att tänka innan det makalösa fjärde målet mot England på Friends invigningsmatchen kommer jag att tänka på Keith Richards när han i sin självbiografi berättar om gitarriff, solon, det närmaste vetenskapliga tankearbetet han lägger bakom sin hantering av gitarren.
Det är samma besatthet.
Samma typ av geni.
Och det är…mäktigt. Inspirerande. Galet fantastiskt.
Zlatan gör, fullt ut, skäl för sitt ego.
Sedan är det också mäktigt att höra honom tala om kärlek, värme, gemenskap, det befängda i att ställa människor mot varandra och det kloka i att innesluta alla i en gemenskap.
Det är han som ur ett Sverige i dåtida solidaritet fått chansen att ta sig från Rosengård till miljarderna och av egen kraft tagit den som talar om det vackra och magiska i att få representera Sverige – ”det är gåshud varje gång” – och om att det visserligen är häftigt att dra på sig tröjan i Barcelona, PSG, Juventus, Manchester United men att ingenting slår att dra på sig den gula landslagströjan.
Det är ett järnrör rakt upp i arslet på alla sverigedemokrater i sin ängsliga inskränkthet att lyssna på Zlatan när han med det där leendet säger det som borde vara självklarheter men inte är det i ett Sverige 2018.
Mäktigt.
Oerhört imponerande.
Det är Zlatan vi ska gå till när de mörka främlingsfientliga ska bekämpas.
Till honom som inte var nog svensk och inte hade ett nog svenskt kroppsspråk för att godkännas av herrar SD-ledare och som varken skulle ha fått komma in i Sverige eller stanna här om järnrören styrt.
Nu sitter han och pläderar för ett samhälle som inte ska göra skillnad och som ska ge nya och fler och alla chansen.
Tugga i dig den, Jimmie…

Du vet de där vita strimmorna efter flygplan på hög höjd?
Kondensstrimmor, som alla hävdat.
Nope. Det är CIA som sprider gift över Sverige.
Allt enligt Miljöpartiets gruppledare i Vingåker.

”Chemtrails”, kallas de bland dem som anser sig ha skådat ljuset.
De där vita strimmorna vi ser efter flygplan högt uppe i luften, strimmorna som är kondensstrimmor som uppstår om man flyger i tillräckligt fuktig luft.
Inte.
I själva verket är det kemikalier, virus och tungmetaller som sprutas ut över Sverige.
Av CIA.
Med godkännande av svenska regeringen.

Andra konspirationsteoretiker hävdar att de där strimmorna i själva verket handlar om gift för att minska jordens befolkning.
Pernilla Hagberg, Miljöpartiets gruppledare i Vingåker, nöjer sig med att hävda att det är giftutsläpp för att kontrollera och påverka vädret.
Nu gäller det att påverka och börja i rätt ände.
- Vi måste få teknikerna på flygplanen att sluta sätta in de här behållarna, säger Pernilla Hagberg i Katrineholms-Kuriren.

Det rör sig alltså om gifter som släpps ut.
- Det är ett av de största fenomenen som finns i Sverige just nu, säger Hagberg.
- De här strömmarna innehåller väldigt mycket kemikalier, virus och tungmetaller som aluminium som påverkar vädret.

Skurken bakom det hela pekas ut. Med hela handen.
CIA och amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA.
- Det är väldigt trevligt för en maktorganisation att kunna kontrollera vädret och styra det för sina egna syften, konstaterar miljöpartisten.
Samtidigt avslöjar hon att den svenska regeringen är med på tåget. Eller flyget.
- Vad jag har hört finns det regeringsbeslut som godkänner chemtrails över Sverige, slår Hagberg fast.

En enstaka tokstolle?
Om det vore så väl.
Men illa nog är det så att miljöpartisten Jan Lindholm, riksdagsledamot, ledamot av Nordiska rådet och Miljöpartiets representant i riksdagens civilutskott, bett riksdagens utredningstjänst att granska frågan.
Han har nu – efter att ha läst utredningen – sagt att han ”valt att inte jobba vidare med det”.
Man får vara glad för det lilla.

Svenska nazister har de senaste 25 åren stått bakom ett 30-tal mord i Sverige.
Det senaste – dessvärre naturligtvis inte det sista – såg vi i Malmö vid en demonstration på kvinnodagen där ett litet gäng nazister (vad annars – de är inte många över huvud taget) knivhögg fyra personer som dessvärre, ur nazistsynvinkel, inte dog vilket man beklagade på nätet med formuleringar som ”mycket trist att blattekräket inte strök med” eller ”hoppas att någonting tillstöter och arabvänsterbögsvinet dör”.

Svenska nazister har de senaste decennierna mördat vänsteraktiva, syndikalister, homosexuella vilket är logiskt enligt nazistisk ideologi eftersom de är mot demokrati och för till exempel mord som politiskt vapen mot motståndare som, förutom ovanstående grupper, judar, araber, afrikaner, muslimer, feminister och andra, som man anser, ”undermänniskor”.

Att bekämpa svenska nazister handlar alltså inte bara om att bekämpa obehagliga åsikter.
Det handlar också om att bekämpa organiserade kriminella ligor som i genomsnitt mördar mer än en människa om året med det slutliga målet att krossa demokratin och förgöra oppositionella och misshagliga.
Att vara nazist är i så motto i praktiken att vara kriminell och dessutom grovt kriminell – genom att man lierar sig med mördare och genom att man vill krossa det samhälle och den demokrati vi har.

Hade dessa nazister varit utländska medborgare hade vi för länge sedan a) dömt dem till långa fängelsestraff och b) utvisat dem på livstid.
Nu är de – om än fosterlandsförrädare eftersom de vill förgöra demokratin – ändå svenska medborgare och den möjligheten står inte till buds.

Det demokratiska samhället kan ändå göra vissa val.
Som att fråga sig om vi ska bekämpa nazisterna eller till exempel istället utbilda dem i sprängämnen.
Dessvärre valde Karlskoga kommun det sistnämnda alternativet.

Problem uppstår naturligtvis när det rör sig om nazister ”under cover” som när högerextremister tidigare försökte få göra värnplikten som kustjägare och i andra tuffa utbildningar för att på vis förkovra sig i att ta makten med våld.
Det problemet fick säkerhetspolisen och försvaret bukt med men det är naturligtvis ändå svårt när en anonym och okänd nazist väljer att söka exempelvis en speciell utbildning.

I fallet med den nazist i Karlskoga som nu utbildar sig i bland annat sprängämnen är dock situationen en annan.
För två år sedan twittrade han, enligt NA, och lät twittret ackompanjeras av ett hakkors.

Och det räcker att googla på hans namn för att konstatera att han på nätet redan 2011 skrev att han ”inte längre har någon tro på demokratiska tillvägagångssätt”, att ”de längsta, mest stabila och blomstrande perioderna i människans historia har  varit tider då goda härskare styrt enväldigt, kontrollrat informationen och de monetära flödena i ett samhälle med en sund moralisk kodex inpräntad i undersåtarna” och kallade demokratin en ”förruttnelseprocess”.
Och så vidare.

Redan när han söker en utbildning i Karlskoga tar det alltså uppskattningsvis fyra minuter att ta reda på vem han är och ytterligare två minuter för att lista ut varför han vill in på den utbildning som alla jag talar med inom försvarsindustrin konstaterar är en alldeles utmärkt utbildning för en våldsbenägen nazist.
Och redan där borde det ha tagit stopp.
Vilket, bland mycket annat, skulle ha inneburit att vi sluppit korkade kommenterar som gymnasiechefen Jan Strids konstaterande att det inte är så farligt att denne representant för en rörelse med drygt ett mord om året på sitt CV går utbildning eftersom eleverna ”lär sig tillverka sprängämnen men inte att göra bomber”.

Naturligtvis får vi finna oss i att nazister finns och vill störta samhället och den demokrati vi känner med våld.
Det är ett av de pris vi betalar just för demokratin.
Men att vi för skattepengar ska utbilda dem i att göra detta så effektivt som möjligt är att ta toleransen ett steg för långt.