Archive for the ‘Väsentligheter’ Category

5 januari 2019 – Vi lever i ängslighetens och de uteblivna preskribtionernas tid

lördag, januari 5th, 2019

1977 släppte Magnus Uggla albumet ”Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt”.
Det är ett lysande album men jag är förvånad över att det ännu inte är någon som krävt att Uggla ska bannlysas från tv, radio och alla andra former av offentliga framträdanden.
För där på skivan och i låten ”Jag skiter” sjunger Magnus Uggla;
”Alla människor bara snackar
Om hur dom vill man ska va
Dom är bögar allihopa
Jag funderar på att dra”.
Inte bara omoget och ansvarslöst utan även homofobiskt.
Att raderna ännu inte föranlett offentlig korsfästning av Uggla är märkligt.

För vi lever i ängslighetens, de ömma tårnas och de aldrig preskriberade syndernas tid.
Få veckor går utan att vi påminns om det.

Senast har någon i USA gått igenom 40 000 Twitter-inlägg och hittat ett där Kevin Hart skriver att en av hans största rädslor är att sonen skulle växa upp och bli bög.
Efter att det uppdagats att Hart uttryckte sig så 2010 blev alla vederbörligen indignerade och krävde som en man, förlåt som en hen, att Hart skulle kläs i tjära och fjädrar och han fick lämna det planerade uppdraget som programledare för Oscars-galan. Att Hart själv tog avstånd från det gamla uttalandet och förklarade det korkat och att han utvecklat sitt tänkande sedan dess båtade naturligtvis föga.

Förra veckan handlade det om Mikael Persbrandt som i manuset till sin självbiografi beskrivit vad han kallar en drömsekvens under en rusperiod, där ett övergrepp av sexuell karaktär fanns, en sekvens som ströks ur boken innan den publicerades.
När Persbrandt nu fick jobbet att läsa dikt i tv nyårsafton blev följaktligen Mia Skäringer, Sofia Helin, Helena Bergström med flera programenligt upprörda över att han fick framträda i tv trots den aldrig publicerade boksekvensen.

I USA fick en domare nominerad till Högsta domstolen av Trump – Brett Kavanaugh – en besvärligare resa mot jobbet efter att ha anklagats för att, eventuellt alkoholpåverkad och pårökt, ha viftat med snorren  på collegefest 25 år tidigare.

Och så vidare.
Folk har sagt olämpliga saker, betett sig korkat eller ännu värre porrsurfat och några decennier senare ska mattan ryckas undan under deras fötter och de ska dratta på arslet ”sig själv till straff och androm till varnagel” som man uttryckte sig i domar fordom.

I all evighet amen och det här håller ju inte.
Vi kan, för det första, konstatera att om alla vi som i unga dar uttryckt oss eller betett oss olämpligt ska hålla käften kommer mänskligheten att bli som ett soundtrack till Ingmar Bergmans ”Tystnaden”.

Man blir inte en sämre programledare för att man uttryckt sig korkat om homosexuella för ett decennium sedan eller en mer olämplig artist för att man använt ordet bögar nedsättande för 41 år sedan.
Ej heller ska man få yrkesförbud och hindras läsa dikt i tv för något man kunde ha beskrivit i en bok men aldrig gjort och eventuellt snorreviftande på college för ett kvarts sekel sedan medför varken att man blir sämre eller bättre som domare.
Jag kan, ärligt talat, inte ens bli upprörd över möjligt porrsurfande och har faktiskt aldrig träffat någon som varit upprörd över det på riktigt. Däremot många som varit lämpligt rosenrasande offentligt över saken.

Vad man däremot kan bli upprörd över är om människor – män eller kvinnor – decennier efter sina mindre intelligenta beteenden fortfarande agerar och beter sig korkat, sexistiskt, förnedrande mot andra människor.
Det är illa.
Då finns det ingen utveckling i dem.

Korkade uttalanden och beteenden för ett kvarts sekel sedan eller att man eventuellt gjort något dumt…I couldn´t care less. Jag lyckas inte ens bli upprörd över avslöjat porrsurfande.
Dessutom är det ju så att vi har den grundlagsskyddade rättigheten att uttrycka även för tillfället icke populära åsikter utan att få käften tillstängd.

Applicerar vi tesen ”den som är utan skuld kastar första stenen” på allt det här är det ändå inte så bråttom att ducka.

26 december 2018 – Ska det va´så svårt å fatta…

onsdag, december 26th, 2018

1. Antalet döda i trafiken de första elva månaderna 2018 är det högsta sedan 2009.
2. Enligt Transportstyrelsen orsakas var tredje trafikolycka av en onykter förare.
3. Sedan år 2013 har antalet trafiknykterhetskontroller polisen utför halverats.

Någon som utifrån punkt 1-3 kommer på en vettig och näraliggande åtgärd att genomföra 2019?

9 december 2018 – Traditioner att vårda ömt

söndag, december 9th, 2018

Vi går nu in i den vecka då vi firar genom att lovsjunga ett katolskt helgon från Sicilien för att veckan därpå hylla ett barn fött för länge sedan i Betlehem, en stad där de kristna idag är i minoritet.
I det firandet tar vi hjälp av tomten vars förebild är den katolske biskopen S:t Niolaus, född i Patara som idag ligger i Turkiet men då – år 270 – var en hamnstad bebodd av greker och en del av romarriket.

Dagen före julafton firar vi vår drottning som fyller år då, en tysk direktörsdotter uppvuxen i Brasilien, och som redan under 1970-talet gifte sig med vår kung, ättling till en fransk militär, och sjunger den fina tyska hymnen ”Stilla natt”.

Låtom oss gemensamt lova varandra att inte nämna ett ord om detta till de Sverige”demokrater” som tror sig slå vakt om svenska traditioner och kristna riter.
Det kan bli vår julklapp till varandra (och att den seden är äldre i judendomens chanukka
stannar mellan oss).

8 december 2018 – Namn och sånt

lördag, december 8th, 2018

Att en italiensk ärkebiskop, representerande Vatikanen i Jerusalem, heter ”Pizzaballa” i efternamn ger inte mer än pengarna tillbaka, va?

1 december 2018 – Brittiska broar och värmländska skridskor

lördag, december 1st, 2018

Jag har alltid gillat det engelska talesättet ”We´ll cross that bridge when we get to it”, alltså att vi tar det bekymret om och när det dyker upp och inte nu, och funderat på en bra svensk översättning.

Och så kommer den. 23.44 fredag kväll på radion i bilen mot Brickebacken i ett program där man talar om uttryck man använder mycket eller för mycket.

Det är en värmländsk kvinna som kommer med lösningen (värmländska kvinnor kommer ofta med lösningar) när hon säger;
- Dä årner sig mä skridskor bare dä blir is.

Javisst.
Där satt den.

Olika fall av socialfall

onsdag, januari 13th, 2010

Det är, som så ofta, konstigt hur olika våra bidragsberoende behandlas.
Tänker jag apropå ett uppslag i Aftonbladet med rubriken ”Prinsessornas tuffa väskduell”.

Vanliga socialfall har strikta regler att ta hänsyn till och hålla sig inom.
Hyran + x antal kronor är vad som finns att sätta sprätt på och några tillgångar får man inte ha.
Det är till exempel inte okej att ha en bil som är värd mer än 10.000 kr (antagligen för att man med en dyrare bil kan få för sig att våga åka till Marieberg och handla och därmed placera skattepengarna utanför kommunen).

Men detta uppslag i AB handlar alltså om Victoria och Madeleine, två sessor som lever på bidrag, det vill säga dina och mina pengar, och som så här långt inte ens för en dag övervägt att försörja sig genom någon typ av arbete.
Madeleine har köpt handväskor för ungefär 300.000 kr.
Vickan har spenderat ungefär 250.000 kr på samma sak.

Det är för Vickans del till exempel en Hermés ”Birkin” någonstans mellan 60.000 och 125.000 kr i inköpspris och för Maddes del 17 handväskor i prisläge mellan 7.000 kr och 13.000 kr.

Du och jag har alltså betalat dryga halvmiljonen kronor för att två överklassparasiter ska köpa handväskor.
Ibland är tillvaron inte bara pervers utan betydligt värre än så.

Ba´så du vet

måndag, december 21st, 2009

Igår gick solen upp klockan 8.57 i Karlskoga och ned klockan 15.01.
Idag gick solen också upp 8.57 men går ned klockan 15.02.
En minut senare.
Nu går det, äntligen, åt rätt håll.

Förtydligande

tisdag, november 24th, 2009

Migrationsverket har beviljat Karlskoga kommun 885.000 kronor för ”betydande extraordinära kostnader för strukturella insatser i samband med flyktingmottagandet 2010″.

Jag vill, bara för säkerhets skull, påpeka att det alltså inte är sånt man menar när man talar om ”svarta pengar”.

Med en enkel tulipan?

tisdag, november 17th, 2009

blomvas

Bengt skickade den.
Jag tar inget som helst ansvar.

Provningar vi möta få eller Fasor i Filipstad

tisdag, november 10th, 2009

bilprovningen-besiktning
Foto: BILPROVNINGEN

Jag borde ha förstått det.
Och jag anade det längs vägen.

När jag ska beställa tid hos Bilprovningen via dess hemsida strular den oavbrutet när jag försöker boka. Det står ”error” så många gånger på skärmen att jag inser att det inte är en tillfällighet att ”error” rimmar på ”terror”.
Internetbokningen sparkar ut mig eller vägrar tala om vilka tider som finns och var.
Två gånger ger jag upp och återkommer nästa dag.
 
Till sist är ändå internetbokningen med på noterna.
På den tredje dagen får jag inte en tid i Karlskoga men väl en i Filipstad tisdag 10 november kl. 11.40.
Det är egentligen för sent.
För från och med midnatt mellan måndag och tisdag har bilen körförbud och får bara köras till verkstad eller besiktning.

Men det gör ju inget.
Det är gott nog.
En snabb tur till Filipstad, segla på en räkmacka genom besiktningen och ha en bil med en stämpel i pannan som säger att den går ett år til.
Tror jag.
Sätter mig i bilen och kör men får lite taskiga vibbar när det på första skylten efter Gelleråsen-korset står ”Filipstad 39″ och på nästa, i närheten av Lunedet, ”Filipstad 44″.
- Ett tecken, tänker jag.

Upptäcker dessutom att jag är sen men kör ändå inte en millimeter över 90 km/h på hela vägen.
Det kan förstås bero lite på att jag har en polisbil framför mig från Storfors till Filipstad.

Så jag är inte framme 11.40 utan fem minuter senare och tänker att måtte nu inte det strula till det.
Och det gör det inte.
Inte det.

Jag går in till ankomstregistreringen.
Knappar in SBO 394.
Och får ett finger i skyn från dataskärmen.
”Du har kommit till fel station. Du är bokad i Sunne kl. 11.40″ meddelar skärmhelvetet.
Det. Är. Inte. Ens. Roligt.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu