Karlgrens blogg

Retar mig på kriminellt smådrägg.
Som faan.

På Rävåsskolans parkering har jag – eller rättare sagt min skrothög till Volvo-kombi råkat ut för ett inbrottsförsök, fått hörnljusen fram (båda!) stulna, blivit av med främre regskylten (vilket efter polisljug dessutom kostade mig 1500 kr i böter) och fått fyra skotthål i fönstret bak till vänster.

Den här morgonen kommer jag ut och hittar tanklocket på marken bredvid bilen och en grön trädgårdsslang sitter kvar i hålet ned till bensintanken.
Femte incidenten på två år.
Snart tar jag det personligt.
Fuck off, smådrägg.

Dagens ämne är, naturligtvis Berger & Berger.
Henrik och Emil.

Emil lämnar, biträdd av pappa Henrik, Degerfors IF för att gå som Bosmanfall och med fri transfer till Örebro SK.
Det finns, i sammanhanget, ett antal saker att konstatera.
Några av dem självklarheter.

Som att Örebro SK uppträtt klantarsligt kontra Degerfors IF genom att ta kontakt med spelaren tidigare än tillåtet och genom att, istället för att briefa DIF längs vägen,  låta DIF veta om övergången genom att göra den officiell på ÖSK:s hemsida.
Eller som att det naturligtvis är ett påstående tunnare än minimjölk när Berger & Berger hävdar att de ”trodde” att Emils kontrakt med DIF gick ut tidigare än vad det gör.
Det argumentet är lika lätt att genomskåda som Shpetim Hasanis tvåfotsdribblingar.

Men det finns fler självklarheter.
Som att Emil Berger har rätt att välja vilken ny klubb han vill och inte gjort något formellt fel i den här historien.
Eller att det, naturligtvis, inte är värre att han går till Örebro SK eller till Trelleborg eller Mjällby.
Det är bara inskränkthet att hävda – inskränkthet av det slag som odlas av samma människor som inbillar sig att hat har något på en fotbollsläktare att göra.

Och det finns åtminstone någon självklarhet ytterligare att slå fast.
Som att det är direkt skamligt när en person på Vulkanernas forum kallar Emils pappa för ”fyllot Henrik Berger” och inlägget, skrivet kl. 9.58 i morse, står när jag skriver detta fortfarande krav på Vulkanernas forum.
Eller när en annan skriver på samma forum att han ”rekommenderar familjen Berger att flytta till helvetet”, en tredje yrar om ”Judas” och en fjärde om att Emil Berger ”knullar oss fans överallt” medan en femte hävdar att de båda Berger ”står ju och hånar oss, spottar på oss samt våldtar vår kära klubb” och en sjätte lämnar det sansade förslaget att stryka DIF:s meste spelare, Henrik B, ur historieböckerna.

Låt mig säga direkt;
jag tycker att Emil Berger gör fel.
För hans egen karriärs skull hade det varit bättre att stanna denna säsong och, antagligen, en till i Degerfors IF, etablerad som ordinarie spelare i superettan i ett attraktivt och framgångsrikt lag.
Istället går han till ett Örebro SK där han inte tar plats i startelvan och som inte skulle ha värvat honom om han inte kunnat gå som Bosmanfall och därmed bara kosta småpengar – en chansning från ÖSK:s sida som inte behöver kosta särskilt mycket om den skulle gå åt helvete.

Jag tycker, alltså, att Emil Berger gör fel även om han bara ser till sin egen karriär och inget annat.
Att Emil Berger främst bryr sig om Emil Berger och att Henrik Berger gärna ger Degerfors IF ett tjuvnyp kan man tycka vad man vill om men i det här fallet resonerar båda kortsiktigt.
Det var, karriärmässigt, korkat av Emil B att lämna Degerfors för Väsby utan att få en minuts speltid i superettan och det är inte mer begåvat nu att gå till Örebro SK.
Varken Sixten Boström som tränare eller Örebro SK som man spelar och med den trupp man har känns som det ultimata laget för Berger.

Nu gör Emil Berger det i alla fall.
Och då får han göra det.
Vi lever i ett fritt land och endast de som själva är beredda att gå med på att för egen del inte få byta arbetsplats när de själva vill får klaga över detta.

Resten av säsongen?
Tja. Degerfors vill etablera sig i superettan, klara kontraktet denna säsong, bygga på sikt och ska naturligtvis göra det.
Erik Nilsson kliver in i ”Bertilsson-rollen” och får, kanske, ur sig allt det han har i sig.
Sebastian Henriksson återvänder till startelvan bredvid Solberg i den del som är ”2″ i 4-2-3-1-systemet.
Degerfors IF klarar utmärkt att säkra fortsatt spel i superettan med den numerären.
Problemen kommer, på allvar, först om dessutom Christoffer Wiktorsson försvinner under transferfönstret.
Tre luckor att täta känns som en för mycket.

Emil Berger?
Tja, igen. Pär Ericsson stängdes av Carlstad efter att ha sajnat en övergång som var ett pekfinger i ansiktet på klubben, lånades ut resten av säsongen till Degerfors och gick sedan till Gais.
En uthyrning resten av säsongen känns som en rimlig lösning även när det gäller Emil Berger.
Emil Berger har valt att inte vara en del av Degerfors IF:s fortsatta satsning.
Det har han all rätt att välja.
Men även det myntet har två sidor och den andra av det är, förstås, att Degerfors IF inte har någon anledning att kosta på honom en halv säsongs extra utbildning till någon annan klubbs glädje.

Niina Laitila, kommunstyrelsens ordförande (s) i Karlskoga, som i mars trodde det kunde vara olagligt att ge en bröllopspresent till Victoria & Daniel, har nu sadlat om helt och är redan inne på sin andra bröllopspresent.
Efter beslutet att ge de tu ett upplevelsebesök i Karlskoga som bröllopspresent (Skolgärdet? K-center? Hästrondellen?) vill nu Laitila ge 14.871 kr av skattebetalarnas pengar i bröllopsgåva.

50 öre per invånare, 14.871 kr, ska skänkas till en bröllopsgåva från Örebro läns kommuner när V&D gifter sig.
Orsaken?
- Övriga kommuner vill vara med. Då skulle det se illa ut om Karlskoga, som den näst största kommunen i länet, inte vill vara med, säger Laitila i Kuriren.

”Rövslickeri”, är alltså den svenska översättningen.

Tänk om Niina Laitila istället sagt så här;
- Jag är socialdemokrat och i vårt partiprogram slår vi fast att vi vill avskaffa monarkin och införa republik.
- Posten som statschef är för viktig för att ärvas inom samma familj och monarkin är en föråldrad symbol för ett icke demokratiskt samhälle.
- Därför är det fel att med skattemedel – som behövs till viktigare ändamål – hylla nästa representant för den uniformerade operett kungahuset utgör.

Men Niina Laitila har kanske inte läst partiprogrammet.

Hittar ett klipp ur Kuriren från mars i år.
Om eventuell kommunal uppvaktning av Victoria & Daniel när de gifter sig i juni.

Nja, svarar vår store ledare och förebild, kommunstyrelsens ordförande Niina Laitila (s).
Det ska nog inte Karlskoga kommun göra, trots allt.

Varför?
Jo…det är inte säkert att det är riktigt lagligt.
För;
- Frågan är också vad kommunallagen skulle säga om vi som kommun gynnade en enskild person, som ju kronprinsessan Victoria ändå är, funderar Laitila.

Tänk.
Ingen annan i hela Sverige har kommit på att det kan röra sig om otillbörligt gynnande och ett brott mot lagen att uppvakta vår blivande statschef när hon gifter sig…eller att vi gynnar en enskild genom att ju faktiskt inte uppvakta alla andra som också gifter sig.
Typ.

Men när de skarpaste knivarna i lådan vässas mot varandra dyker också de vassaste argumenten upp.
Det här var ett sådant magiskt ögonblick.

Och nästa stora fråga är nu; när politikerna – inklusive Niina – en  månad senare kom fram till att en upplevelsepresent i form av besök på Alfred Nobels Björkborn ändå vore en bra bröllopspresent till Vickan och Boxer-Robert från tv-reklamen – var det då ett kalkylerat lagbrott från Niinas sida?
Ska hon anmäla sig själv nu?

Personligt tycker jag att rövslickeri inför exempelvis kungahuset alltid är åt h-e.
Det hindrar inte att jag samtidigt tycker att Niina L:s argumentation i det här sammanhanget inte var riktigt…fullgången.
Utan, faktiskt, riktigt korkad.

Det är, naturligtvis, inget snack om saken.
Allt ska alltid fram.
Och är man på ett sätt mot andra måste man vara på samma sätt mot sig själv.
Det kallas ryggrad.

Det gäller, inte minst, journalister.
Journalister är offentliga personer, jagar andra offentliga personer, vänder och vrider på allt och skriver sedan, förhoppningsvis, sanningen och inget annat än.
Då får man finna sig i att samma sak gäller en själv.
Även om väldigt många journalister är väldigt känsliga för sådant och inte tål en millimeter av kritik själva trots beredvillighet att själva mörda vem som helst i spalterna.

Så;
idag har jag varit i Örebro tingsrätt och blivit försatt i konkurs.
Det tog sex minuter.
Sex minuter i en mycket liten sal, i en förhandling ledd av en ung man, nåja…vi kan väl säga att livserfarenhetsmässigt hade han inte kunnat vara med i Mustaschkampen.
Om du förstår vad jag menar.

I vilket fall och emedan.
Skatteverket begärde mig i konkurs utifrån att jag är skyldig staten 266.956 kronor där 600 kr är en avgift för böter jag fick en sen natt i Laxå, 750 kr en felparkering jag inte riktigt vet var den kommer ifrån och resten skatter och moms.

Det är inte mycket att säga om det.
Skulden finns där och precis som tidigare skulder ska den betalas.
Förstås.
Ett par decennier av frilansande gör att jag vet att tillvaron även i ekonomiska termer är upp och ner, ett par skilsmässor har spätt på den insikten och de senaste två åren har i ett par omgångar varit kraftigt tuffa när stora uppdragsgivare lagt näsan i vädret.

Det hör inte så mycket till saken.
Jag har inte kunnat betala allt jag skulle ha betalat och det är en verklighet väldigt många av oss vet väldigt mycket om.
(Jag har, till exempel, ibland funderat över det här med betalningspåminnelser.
De måste vara det mest onödiga som finns.
Att man inte betalar en räkning beror ju i allmänhet inte på att man glömt bort den utan att man saknar pengar att betala den med).

Idag begärde jag åtta veckors respit i tingsrätten (vilket den kan bevilja) för att ett par projekt skulle hinna landa mer formellt och visa en väg ut ur skuldläget men fjunisen var inte med på de noterna.
Det är okej.
I de här lägena kan man endera lägga sig ned och dö eller kavla upp ärmarna – svårt i och för sig för en man som alltid bär kortärmat – och börja hantera, börja beta av, börja jobba på.
Vilket är precis vad jag gör.

I insikt om att man ska göra rätt för sig.
Och i insikt om att det även i fortsättningen är jag som ser mig själv i spegeln varje morgon.

Solsken.  Onsdagskväll.  Öltält with the famous Värmlandspojkarna, det band som tagit Teddybjörnen Fredriksson till nivåer där Lasse Berghagen skulle ha fått höjdskräck.
Allsvenskt topplag på besök.
Sen maj.
Då är 2.194 en publiksiffra som suger.
Under sol och värme en onsdagskväll i maj är 2.194 mot Falkenberg acceptabelt.
Mot Elfsborg är publiksiffran ett skämt.
Gränsen för godkänt låg vid 3.000.
Det är lite oroväckande att Degerfors IF låg så långt ifrån den nivån igår.

Matchen?
Ja, ska vi till att börja med konstatera – och dunka in det i skallen 28 gånger – att Degerfors hade Martin Broberg skadad och dessutom plockade ut Sebastian Karlsson, Mikael Nilsson, Tobias Solberg, Johan Bertilsson och Peter Samuelsson ur startelvan – och gjorde en helt klart mycket bra första halvlek mot allsvenska topplaget Elfsborg.
Läs det igen.
Den meningen tål att upprepas.

Degerfors inledde svagt. Framförallt hade Erik Nilsson det tungt första tio minuterna men sedan kom Degerfors in i matchen och när de första 45 minuterna var spelade hade Degerfors 4-2 i heta målchanser men bara 0-0 på tavlan.

I andra halvlek orkade inte Degerfors med.
Andreas Gunnarsson, som var lysande första halvlek, tog en tokutvisning genom en våldsam satsning tio meter in på offensiv planhalva när det inte fanns en anledning i världen till det.
Men.
Glöm inte att Gunnarsson innan dess gjorde en riktigt bra match mot allsvenskt toppmotstånd.

0-1 följdes av 0-2 på en mycket tveksam straff  – Elfsborgs spelare sökte så medvetet och tydligt straffen att man visste att han skulle ramla redan när han var fem meter från straffområdet, det var en 50/50-situation och hade inte domaren blåst straff hade inte en Elfsborgs-spelare protesterat.

Domaren var för övrigt inkonsekvent.
Utvisningen solklar, straffen 50/50 men med tanke på vad som gav Degerfors varning borde Elfsborg i vart fall ha fått en för knuffen med händerna vid sidlinjen i andra halvlek mot de Bruin – med linjedomaren 1,3 meter bort.
Till exempel.

I övrigt?
Johan Bertilsson är ingen inhoppare. Lika lite som han är en kantspelare.
Peter Samuelsson är heller ingen inhoppare.
Två som ska spela från start.
Jonas Bohlin (första målet) och Stellan Carlsson (för osnabb, för låg ”utväxling”) visade varför de är nummer två på sina positioner.

Men…Emil Berger.
Förra säsongen var jag skeptisk när Degerfors skrev ett nytt treårskontrakt med Tobias Solberg.
Jag var övertygad om att Emil Berger skulle slå ut Solberg ur startelvan 2010.
Men Solberg, många gånger hyfsad men inte mer 2009,  spelar som om fotboll skulle bli förbjudet i morgon.
Och Emil Berger har konkurrerat ut Sebastian Henriksson ur startelvan.

Och jag kan vara fånig men…varje gång jag ser Emil Berger vinna nickdueller – och det händer ett antal gånger varje match trots att alla andra är dubbelt så långa som honom – så ler jag brett.
Attityd.

I sin helhet…jag är imponerad av Degerfors säsong så här långt.
Mycket imponerad.

Funderar.
Landar inte i något svar.
Och vet inte riktigt hur jag ska säga.
Men.
Läser, denna eftermiddag, ännu en bitter uppgörelse med ett ex, ännu en litterär vendetta mot en före detta.
Och kan tycka att det är…onödigt.
Eller något.
I vart fall om det är så här.
Jag vet att det inte alltid är så.
Men i just mitt fall så är det så och då vill jag just här och nu påpeka följande,  enligt principen ”äras den som äras bör”.

Så här;
jag har barn med två kvinnor, tre med C, två med U.
Jag kan inte tänka mig bättre mammor.
Ingen av dem har i längden kunnat leva med mig.
Det är en sak.
Men jag är väldigt glad att just de två är mina barns mödrar.
Jag skulle inte kunna önska dem bättre mammor.
Det är två kvinnor som sju dagar i veckan skulle vara beredda att göra vad som helst för sina barn, som aldrig ens skulle fundera på annat och som bara vill dem väl. I allt. Jämt. Oberoende av allt.
Alltid.
Jag skulle kunna dö idag utan att behöva ägna en sekunds oro åt barnen.
Kunna göra det i trygg förvissning om att om något av barnen  bad sin mor att ta ned månen så skulle hon omedelbart sträcka på sig och försöka nå den.

Och jag kan, fortfarande, identifiera hundratals ögonblick av lycka med var och en av dem.
Jag har haft det bra tillsammans med dem. Oberoende av det som står on the bottom line så har jag haft det.

Så ibland kan jag, i den sörja av bitterhet och förgrämdhet vi simmar i efter spruckna relationer, tänka att vi kanske borde komma ihåg att det ändå handlar om människor vi valt, önskat och delat liv med.
Typ.

Jag kan också gnälla över missade tider,  icke ifyllda eller fel ifyllda blanketter, saker som gjorts upp och som sedan missas…och en hel del annat.
Men.
Det viktigaste är dock detta;
mest av allt är jag, faktiskt, glad över mina ex.
Zack, Zanna, Zascha, Kalle och Klara hade inte kunnat hamna i bättre händer.

Någonstans i allt gnäll och allt bittert som far genom atmosfären känns det skönt att kunna konstatera det.
Jag är dem evigt tacksam för vad de gjort och gör för våra barn.
Och för dem de är.

Börje Engholm, oppositionsråd för Miljöpartiet i Karlskoga, vill ha mer pengar till de politiska partierna.
Enligt Engholm lägger Karlskoga 420 kr per år och invånare på de politiska partierna medan genomsnittet för kommuner i Karlskogas storlek är 618 kr per invånare.
Därför bör Karlskoga blåsa på med mer pengar till partierna, anser Börje E.

Jag förstår inte riktigt problemet.
Med den befolkningsutveckling Karlskoga har löser det hela sig väl relativt snabbt utan att vi satsar en enda krona extra?

Sista framträdandet på Mia Skäringers soloturné var planerat till Valsverket i Degerfors i morgon, lördag 8 maj.
Det blev utsålt och en extraföreställning i kväll, fredag.
Den blev utsåld och det blir en eftermiddagsshow i morgon lördag också.

Bra.
Men.
Att gå och se Mia Skäringer i Valsverket kostar 345 kr.
Vill man dessutom käka kostar det 495 spänn.
Jag är övertygad om att det är värt pengarna.

Men.
Igen.
Jag känner hur många som helst som ska dit fredag eller lördag.
Jag har ännu inte hört någon säga att det är dyrt.

Men.
En tredje gång.
Putte i parken kostar 1195 kr. Nu.
Tidigare har priset varit några hundralappar lägre.
Det hör jag däremot folk konstatera är dyrt.

345 kr eller 495 kr för Mia Skäringer är inte dyrt.
1195 kr för fyra dagar med ett 60-tal akter, av dem ett antal av hög internationell klass, är däremot dyrt.

Det är där någontans jag går förlorad.
För om vi tänker oss 60 akter på Mia Skäringer-nivå med Mia Skäringer-pris så skulle kostnaden blir 20.700 kr.
Det skulle jag tycka vore dyrt.

Om vi nu istället räknar baklänges på Putte så blir kostnaden per akt 19 kronor och 91 öre.
Hur jag än tänker lyckas jag inte få det till att det är dyrt.

Det är synd om Karlskoga tidnings läsare.
De får betala 1.956 kr per år för en tidning vars ledning har ambitionen att blåsa dem och komma så billigt undan som möjligt.
Gränsen för normal hederlighet har för länge sedan passerats.
Det senaste exemplet fyller sidan 20 i KT idag.

Jag gick och lade mig klockan fem i morse, gick upp igen klockan åtta för att jobba.
Det var ungefär samtidigt som Kurirens Jonatan Björck kom hem till Karlstad.
Vi var båda i Sundsvall onsdag kväll och såg Gif Sundsvall-Degerfors.

Och vi kan båda, med stigande förvåning, läsa KT idag.
Över en helsida avhandlas gårdagens DIF-match och superettan i övrigt.

Problemet?
KT var inte där utan beskriver en match man aldrig sett.
Och ja, det blir därefter.

KT sätter poäng på spelarna.
Tobias Solberg var bäst, enligt KT, och får tre poäng.
Johan Bertilsson får två pinnar och Peter Samuelsson en.
En totalt enig pressläktare på Norrporten arena, understödd av Gifs tränare Sören Åkeby, var annars helt enig om att Bertilsson var outstanding och folk som satt i närheten kom och frågade vem den suveräne mittfältaren var.
Efter att ha sett matchen.

KT skriver om ”mittbacken Christian Brink som med dryga halvtimmen spelad gav hemmalaget ledningen med 1-0″.
Vi som såg matchen hade kanske fyllt på med att det var efter en frispark Sebastian Karlsson fick slänga sig raklång på, spektakulärt boxa i stolpen varpå den gick ut i straffområdet där tre DIF-are inte hann få undan den innan Brink sköt i mål.

Om Degerfors 1-1-mål skriver man om Sundsvalls-målvakten Tommy Naurin att ”han släppte nämligen lite billigt in Johan Bertilssons skott mellan benen”.
Vi som var där kunde konstatera att det inte var ”lite billigt”, det var årets hittills största målvaktstavla, en så stor att Bertilsson själv missade målet för att han insåg att Naurin – ensam, ohotad och med en boll med dryg styrfart på väg mot sig -  naturligtvis skulle ta den och därför redan vänt in mot planen igen för att vara med när Naurin satte igång spelet igen.

KT konstaterar att ”med dryga halvtimmen kvar kom tidigare DIF-spelaren Mirza Durakovic in på Sundsvalls mittfält” och inget mer.
Vi andra hade möjligen lagt till att Durakovic hade ett tungt avslut i Sebastian Karlssons högra stolpe.

Och om Degerfors 1-2-mål heter det att ”passningen stod vänsterbreddaren Andreas Ljunggren Eriksson för”.
2.108 personer på Norrporten arena kunde konstatera att det var Johan Bertilsson.

KT-föreställningen fullbordades sedan med en stor bild på en glad Peter Samuelsson och Johan Bertilsson, en delförstorning av en bild från en tidigare hemmamatch, dessutom försedd med sedvanlig fotobyline istället för ”Arkivfoto: XX” som är brukligt.
Allt för att skapa ett falskt intryck av närvaro och autenticitet.

KT ägnar sig, med andra ord, åt bedrägeri.
Man lurar folk på pengar och tar lika mycket betalt för en produkt som man systematiskt urholkar på innehåll och substans.

Vid premiären i Landskrona ”liverapporterade” KT från en tv-soffa i Karlskoga.
Tanken är att inte åka på några bortamatcher alls, vare sig i herrarnas superetta med Degerfors eller med Bofors när hockeyn drar igång igen.

Men i tidningen kommer det att fortsätta att se ut som om KT haft en egen plats på avbytarbänken hos Patrik Werner och kunnat andas in doften i Bik-båset i Mora, Oskarshamn eller Uppsala.
Det är synd om KT:s journalister.

De tvingas till bedrägeriverksamhet och ohederlig journalistik av en tidningsledning som gett upp alla journalistiska ambitioner och som enda ambition har kvar att bli klappad på huvudet av husse i Karlstad, han som håller i kopplet, för att debet fått ett rejält livtag på kredit.

Läsarna?
Äsch. De är trots allt bara en inkomstkälla.
Och journalistiken endast ett kostnadsställe bland andra.