Karlgrens blogg

Den 26-27 mars avgörs tävlingen Wallenbergs fysikpris.
15 finalister från Sveriges gymnasieskolor gör, i den årligen återkommande tävlingen,  upp om vilka som ska få representera Sverige vid den så kallade fysikolympiaden, i år i Zagreb den 17-25 juli.

De 15 finalisterna som gör upp heter Niclas, Axel, Viktor, Martin, Sebastian, Filp, Yun-Hwan, Christoffer, Paul, Oscar, Viktor, Robert, Erik, Anton och Josef.
Den listan över förnamn borde få såväl landets fysiklärare som landets skolpolitiker att fundera en stund.

Både Kuriren och KT har haft problem att hantera fastighetsägaren och affärsmannen Mats Göransson.
KT valde tidigt – och som så många gånger förr – att slicka röv mot annonsintäkter.
När Göransson sålde stora delar av sitt fastighetsinnehav och annonserade på helsidor i KT var det till exempel mot kravet att tidningen inte skulle skriva om vem säljaren var.
Det blev, förstås, en rätt fånig situation.

Kuriren valde å ena sidan på bred front och till varje pris att göra Mats Göransson till sin favoritskurk och jätteskurk.
Det var inte heller så lyckat eftersom det gav en del makabra effekter.
Som att tidningen ägnade ett uppslag åt en brottsutredning där Mats Göransson visserligen var hörd – men bara som vittne.

Eller som att tidningen på första sidan namngav en företagare som varit frihetsberövad över en helg medan polisen gick igenom hans bokföring av misstanke om ekonomisk brottslighet – och namngav honom enbart därför att han tidigare känt och haft affärer med Mats Göransson.
Företagaren friades sedan helt från brottsmisstanke och förundersökningen lades ned.

Nu har Marie ”Sherlock” Stenquist och Gunnar ”Holmes” Walldén nya problem med den favoritskurk de jagat så intensivt att alla normala journalistiska hämningar blåst av dem när det pirrat som värst.
Problemet är, nämligen, att trots att kurrarna på helsida efter helsida utpekat Mats Göransson som en av den lokala historiens värsta skurkar är det opraktiskt nog så att inga domstolar gjort samma bedömning.
Mats Göransson har, till Kurirens stora förtrytelse, fortfarande inte blivit fälld för något annat än ett par trafikförseelser.

Det kan man tycka vad man vill om.
Men nu är det ju en gång för alla så att moral och etik är en sak, juridik en annan.
Är man fälld i domstol är man skyldig.
Är man inte det är man icke skyldig.
Man kan ha åsikter om lagars innehåll och vad som borde och inte borde vara krimienllt men domstolar dömer nu en gång för alla efter de lagar som finns.

Själv har jag inte i något avseende några barn med Mats Göransson och har aldrig haft.
Det närmaste vi har kommit något sådant är att han, vid min förrförra skilsmässa, erbjöd mig en bostad vilken jag avböjde.

Jag skulle säkerligen kunna ha åsikter om hans sätt att driva affärer eller tycka dittan och dattan om hans moral och etik.
Men därifrån till att sätta stämpeln ”kriminell” i pannan på honom skulle jag inte gå.
Framförallt av det skälet att de domstolar som granskat saken inte kommit fram till något sådant.

Det hindrar dock inte Kuriren.
Gunnar Walldén tar 29 januari återigen plats på propagandaministeriet och målar med den breda penseln.
Det gäller Mats Göranssons personliga konkurs.

Den som Göransson ”försökte i det längsta att förhala” men där ”en enveten tingsrätt” genom ”upprepade hot om polis och häktning” till sist fick Kurirens favoritskurk till tingsrätten.
Därmed kunde ”till sist” förhandlingarna hållas i tingsrätten.

Mats Göransson ”bestred konkursen så länge det gick” men ”till sist infinner sig alltså Göransson i rätten” där han, trots Kurirens artiklar, ”direkt bestrider flera av de skulder som läggs honom till last”.

Eftersom här föreligger en ansökan om att försätta en person i personlig konkurs finns naturligtvis också en konkursförvaltare utsedd.
Vad säger denne?
- Efterforskningar av eventuell brottslighet har ägt rum, skriver konkursförvaltaren Lennart Lefverström.
- Inga iakttagelser har dock gjorts som aktualiserar brottsmisstankar eller frågan om näringsförbud.

Allt tyder med andra ord på att Lefverström inte läser Kuriren som ju faktiskt på dussintals helsidor slagit fast Göranssons särskilt svårartade skurkaktighet.
Lefverström måste följaktligen – eftersom vi sedan länge lämna normal journalistik bakom oss – misstänkliggöras.
”Trots minimal kontakt mellan Mats Göransson och konkursförvaltaren kan den senare intyga att det i dagsläget inte finns några brottsmisstankar”, skriver Walldén indignerat.

Det är en imponerande närmarkering av konkursförvaltaren Walldén gjort.
Och för säkerhets skull publicerar Kuriren också – sanslöst nog – Mats Göranssons bostadsadress i Luxemburg och frågar indignerat ”Har inte konkursförvaltaren haft tillgång till den adressen?”

Som ledarartikel skulle alstret möjligen kunna hålla.
Som nyhetsartikel icke.
Det är trist när verkligheten inte stämmer med kartan.
Men dessvärre är det då verkligheten som gäller.
Det borde även ack så ivriga kurrar på ett uppdrag nästan från Gud inse.

Grunden i undersökande journalistik är att ha rätt.
Att kunna belägga varenda kommatecken.
Att inse när man inte kan göra det.
Och att driva journalistik – inte propaganda på gränsen till förföljelse.

En man på Willys påminner mig och den här gången ska jag skriva om det innan jag glömmer det igen.
Det handlar om K-center. Och om skojarna som äger det.

Förr var gångarna i och runt K-center uppvärmda.
Men det kostar pengar så fastighetsskojarna stängde av värmen och lät K-center bli samma sörja som resten av stan.

Rullbandet mellan våningarna har stått stilla i flera år.
Det kostar pengar att fixa även det och lär aldrig ske.

Ovanför rullbandet står det, vid ”fel” väderlek, hinkar och papperskorgar som tar hand om vattnet som droppar ner från taket.
Att laga taket så att det inte regnar in i Kulan kostar pengar och är följaktligen inte aktuellt.

De tomma lokalerna förblir tomma och ansträngningarna att fylla dem med verksamhet består i att man i en av de tre tomma affärslokalerna satt upp en skylt (för säkerhets skull med en felaktig särskrivning) med ett telefonnummer I Stockholm man kan ringa om man vill hyra vad de kallar en ”butiks lokal”.

Att aktivt arbeta för att fylla K-center skulle ju inte bara kräva engagemang utan dessutom att man i fysisk mening fanns på plats och att centrat i fråga var mer än ett kostnads- och intäktsställe i bokföringen och blir följaktligen inte heller aktuellt.

K-center är på väg att – i fastighetsskojarnas regi – förslummas.
Det är ungefär det sista ett Karlskoga även i övrigt i utförsbacken behöver.

Satt en hel lunch och försökte komma på namnet.
På reggaekillen från Västerås som fick Putte i parken att gunga i somras.
Governor Andy, är det ju.
Här kommer ”Lyckliga gatan” i repris och det finns mer Andy-godis på Youtube.
(Men jag tycker fortfarande att det är synd att jag inte fick lämna tillbaka den tyska porrfilm han lånat ut 20 år tidigare när den nu ändå fanns i stan).

Lars Grahn Wåhlén, min gode vän på Kuriren, skriver om Kurirens sportredaktion;
”Varje gång vi kör över vår konkurrent (KT, alltså – min anmärkning) brukar vi kalla det för ”blå kross”.
Konkurrenten är ju lite ”blåare” än oss”.

Det är ju lite rart att folk fortfarande tänker så.
Inte sant men rart.

En kapitalistfamilj, inne på tredje generationen som tidningsägare, ger ut den NWT som i sin tur äger den längs vägen alltmer osjälvständiga lokalupplagan Karlskoga tidning.
Några andra kapitalister, även här med familjeband, här av märket Hjörne, äger tidningar som Göteborgs-Posten, VLT i Västerås, Nerikes allehanda och har som en liten biprodukt fått med sig Karlskoga-Kuriren på köpet.

Båda kapitalistgängen ger ut tidningar av samma anledning – att i slutänden tjäna pengar.
Inget ont i det. Det ingår liksom i arbetsbeskrivningen för kapitalister och är inget att säga om.

Det är också därför de är så extremt intresserade av siffror och så ointresserade av bokstäver, så fenomenalt pubertetsivriga på att skära i kostnader och personal och lika ointresserade av att diskutera redaktionellt innehåll som en sverigedemokrat av att diskutera fördelarna med kulturell mångfald.

Enda skillnaden mellan de två kapitalistgängen är att medan det ena kapitalistgänget (Ander-familjen) får försöka få verksamheten att gå ihop på egen hand så får det andra kapitalistgänget (Hjörne & co) årligen ett antal miljoner kr av skattepengar för att ge ut sin tidning i Karlskoga (år 2008 6.741.000 kr som annars kunde ha gått till exempel skola och barnomsorg).
Det är en obegriplighet i sig men gör å andra sidan att Larsa har ett jobb.

Att sedan Kurirens ägare anser sig ha råd att ha ett kalkerpapper vid namn Monica Sundberg anställt som ledarskribent för att recitera vad Niina Laitila och Mona Sahlin sagt dagen innan är ju bara ett strategiskt drag för att Karlskogas kvarvarande socialdemokrater ska behålla tidningen ett tag till (även om Socialdemokraternas lokala ordförande Helena Frisk förra gången Kuriren var konkurshotad övergick från helårsprenumeration till att betala tidningen per månad).

Att man har en ledarskribent utan egna åsikter gör ju inte tidningen mer röd än konkurrenten (som i sin tur har en chefredaktör med samma bristsjukdom).

Är KT lite blåare än Kuriren är det enbart av ilska över att tidningarna inte konkurrerar på lika villkor.
Det är en diskussion som vi inte behöver föra om tio år.
Då finns ingen av dem kvar.
Oberoende av färgnyanser.

Degerfors åker till Stockholm och får på tafsen av Djurgården.
Allsvenskarna kör över Degerfors fullständigt och vinner med 6-0.
Utmärkt.

Jag blir kallsvettig när jag hör degerforsare tala om superettan 2010 och att om laget ”bara får en bra start så” och mumla om streckstrid i övre delen av tabellen.
Det kommer nämligen inte att ske.

Superettan 2010 är antagligen  till bredden den bästa någonsin.
Där Degerfors förra året spelade i en bonnserie där DIF, Brage och Valsta syrianska var de enda lagen av någon som helst klass ska man i år möta Landskrona, Hammarby, Örgryte, Norrköping och Sundsvall,  satsande Falkenberg och Ängelholm samt nykomlingen Öster som satsar nu.

Mera?
Rikard Norlings allsvenskt satsande Assyriska är inget att leka med och det är knappast Syrianska eller Ljungskile heller.
Jönköping lär göra ett bättre 2010 än 2009.

Degerfors bör kunna ha Brage och Trollhättan efter sig i tabellen.
Med lite tur även Väsby.

Men Degerfors kommer till superettan med seriens lägsta spelarbudget, med de sämsta träningsförutsättningarna i svensk elitfotboll, med fjolårets trupp plus två nyförvärv och tre juniorer.

Skulle Degerfors lyckas undvika kval, faktiskt få fyra lag efter sig i tabellen 2010, så har Werner, Lindskog och laget gjort en bragdinsats.
Det vore antagligen bra om alla ”bara de får en bra start så”-muttrarna insåg det.

”Jag tänker ofta på dessa gamla damer som lärde mig så mycket om livet när jag var liten, och hoppas att när jag är en gammal dam, när jag vet att jag inte har så många dagar kvar; då ska jag ångra så lite som möjligt”.

Börjar läsa Ebba Lindsös ”Livet, makten och konsten att våga vara sig själv” denna söndag, boken hon skrivit om sitt liv och inte minst om turerna och spelet i kulisserna när hon fick lämna posten som vd för Svenskt näringsliv.

Intressant.
På många sätt.
Och en liten reflektion handlar förstås om barn.

Jag vet inte hur många memoarer/biografier om stora starka män som – trots 400 sidor till förfogande – i stort sett varken nämner hustru eller barn.
Men stora, starka, mogna kvinnor som Ebba Lindsö kan skriva sådant som när hennes yngste son säger om hennes tid på Svenskt näringsliv att ”Jag träffade dig nästan aldrig, och när jag träffade dig, så grät du”.
Och med sådant inte visa någon svaghet utan istället styrka.
Växa i betraktarens ögon.

Jag har en jobbvecka av sådana stora, starka, mogna, vackra kvinnor bakom mig.
Ebba Lindsö. Margot Wallström. Renata Chlumska.
Respekt. Till er alla.
Och tack.

I Sverige finns ungefär 39.000 personer som tjänar mer än en miljon kr om året.
85 procent av dem är män.

I Örebro tjänar 348 personer mer än en miljon kr om året.
316 av dem är män.

I Karlskoga har 72 personer en årsinkomst över en miljon kr.
66 av dem är män.

I Degerfors drar 14 personer in mer än en miljon kr om året.
13 av dem är män.

Man behöver inte studera politiska program för att bli feminist.
Det räcker att studera verkligheten.

2009 års mest intressanta notis stod att läsa i Karlskoga tidning den 10 november och inleddes med meningen:
”Vid en inventering på Systembolaget upptäcktes att 23 helflaskor  vodka saknades”.

Skattebetalarnas förening är en extrem lobbyorganisation för sänkta skatter till varje pris – oberoende av vad det kostar i försämringar och utslagning, oberoende av hur det slår sönder det solidariska samhället och obereoende av vilket mänskligt pris som måste betalas.
Det enda föreningen sedan decennier slåss för är att de redan rika ska bli rikare genom att den andel de får betala till våra gemensamma utgifter för vård, skola, omsorg om unga och gamla och så vidare ska bli lägre och lägre och lägre.

Denna organisation har nu prisat Karlskoga kommun som den kommun som är duktigast på att stå för den politik föreningen vill se.

Karlskoga har ”ovanligt effektiva verksamheter” och visar ”ansvarstagande med skattepengar”, säger Skattebetalarnas förening och överlämnar diplom, blommor och en osthyvel till kommunen – en osthyvel som är symbolen för det av alla drabbade så avskydda system för neddragningar som innebär att man skär rakt över i verksamheterna utan hänsyn.

Niina Laitila, kommunstyrelsens ordförande och det slags socialdemokrat som finns nu för tiden, tycker att ”detär jätteroligt att få den här utmärkelsen”, att det är ”en uppmuntran i det fortsatta arbetet” och påpekar för säkerhets skull ytterligare en gång hur ”jätteroligt” det är.
På den tid det fanns socialdemokrater av ett annat slag hade man skämts i motsvarande läge.