Karlgrens blogg

Striden är hård.
Hett laddade formuleringar far genom luften.
Sprickan är avgrundsdjup.
Ärendet har gått till centrala förhandlingar.

Vad det handlar om?
Att journalisterna på Arbetarbladet i Gävle ska få köra högerstyrda bilar.

De bilar som tidningsbuden använder när de delar ut tidningarna på morgonen står nämligen stilla resten av dagen.
Då kan journalisterna köra dem, anser vd:n på Arbetarbladet.

Men lokalredaktörerna, som tidigare fått använda sina egna bilar mot ersättning, protesterar vilt.
Bland argumenten mot de högerstyrda bilarna finns att man måste långt ut åt vänster för att se mötande bilar vid en omkörning.

Vilket uppenbarligen inte är fallet när tidningsbud kör dem.
Och vi som anser att journalister är bortskämda har väl fått ytterligare ett belägg för den saken.

Åtta minuter och åtta sekunder har spelats av derbyt mellan Bik och Örebro när Örebros Niklas Lihagen faller ihop på isen.
Till synes livlös.
Sjukvårdaren Peter Carlsson och domaren (tillika ambulanssköterskan) Wolmer Edqvist konstaterar det allvarliga läget och börjar ge mun-till-mun respektive hjärt/lungräddning.
Hjärtat slår inte, ingen puls känns.

De har några få minuter på sig att rädda livet på Lihagen.
Då skriker delar av Bik-klacken ”Låt han dö, låt han dö”.
Det är så jävla huvudlöst IQ-befriat korkat att klockorna stannar.
Det är så ini helvete jävla fel, väck, hjärndött…vad du vill.

Man kan, naturligtvis, hålla på ett lag med en viss färg på tröjan.
Jag har inga problem med det.
Och man kan vilja att det laget ska vinna sina matcher.
Fortfarande inga problem.
Men redan när män i grupp – för det är ju alltid män – börjar skrika om hur mycket man hatar ett eller annat lag så är man långt utanför kartan.
Hat har aldrig på en idrottsarena att göra.
Idioterna som tror det borde inse att det faktiskt bara handlar om två lag som spelar en match på isen eller på planen.
Hat har inget där att göra.
Men den som är så jävla korkad att han kan skrika om sitt hat mot ett annat lag kan naturligtvis även vara så mentalt totaldammsugen att han kan skrika ”Låt han dö” när två personer på isen agerar för att rädda livet på en spelare.

Den typen av drägg har inget på en idrottsläktare att göra.
Den typen av idioter ska hålla sig jävligt långt borta från alla sådana sammanhang.
Och lämna arenorna fria för oss som älskar och tycker om.

Jag skäms.
Jag skäms till och med över att ha behövt lyssna till fanskapen.
Men tror naturligtvis inte att de gör det.
För att skämmas krävs ju, trots allt, hjärnceller.

På whiteboarden på väggen på ena kortsidan i Färjestads omklädningsrum står inför matchen mot Skellefteå denna kväll följande råd:
”Offensivt: Var i en position där du kan göra mål”.
Det känns, rent spontant, som ett gott rått.

Denna afton – då FBK vinner med 3-2 mot Skellefteå – gör också Jörgen Jönsson debut i båset som coach.
När ”Perra” Johnsson är magsjuk får Jörgen Jönsson ta plats vid Tommy Samuelssons sida och för första gången vara med och coacha i elitserien.

Efteråt vill alla vi journalister tala med Jörgen om detta.
Men Jörgen vill inte tala med någon om detta ty detta är inget att tala om, säger han.
Det är han ganska ensam på norra halvklotet om att tycka.

Tommy Samuelsson, lätt att ha att göra med i alla lägen och med en befriande humor, berättar dock vad Jönsson gjorde under matchen. 
- Han hjälpte till på forwardssidan, säger ”Sammen”.
- Jag tror han är gammal forward…

Musikpalatset ska säljas och Kungsteatern sägas upp, anser Karlskoga kommuns konsulter som gjort en lokalutredning.
Allt som nu nödvändigtvis behöver göras på en scen kan nämligen göras i Folkets hus eller i Bregårdsskolans aula, konstaterar konsulten.

Det är naturligtvis rätt och riktigt men som vanligt i detta kommunalgråa Sverige tar konsulten inte steget fullt ut.
Varför nöja sig med såna här halvmesyrer?

Det fullkomligt dräller ju av exempel på hur kommunala ytor och anläggningar utnyttjats dåligt och inte nog kostnadseffektivt.
Ta till exempel Nobelstadion.
Varenda match jag sett där så är det endast 22 spelare på planen.
Och då rör det sig ändå om en ungefär 6.500 kvadratmeter stor yta där åtminstone tre gånger så många borde få plats.

Hockeyn ska vi inte tala om.
Den är ännu värre.
Två målvakter och totalt tio utespelare på en stor blank is som ju faktiskt rymmer 40-50 personer när det är allmänhetens åkning.
Dessutom åker de där få spelarna och byter efter ungefär en minut.
En minut?!

Och Strandbadet.
Om simhopparna och simmarna tränar samtidigt behövs ju bara en bassäng istället för de tre vi slösar bort nu.
Hur mycket vatten per år skulle vi inte spara på det?

Kulturskolan är också ett sorgligt exempel.
Det finns till exempel cirka sju olika sorters dans.
Varför det?
Slå ihop alla till en sorts dans och låt dem öva tillsammans i aulan.
Då kan ena annexet på kulturskolan säljas och om vi låter någon av ungdomsorkestrarna på skolan spela musiken när dansarna tränar så kan vi sälja stereon i kulturskolans aula.

Jag kräver att Karlskoga kommun en gång för alla slutar mesa sig och tar steget fullt ut när det ska sparas pengar.

Jag har inget emot tomma ishallar.
Tvärtom, faktiskt.
Jag tillbringar två, tre kvällar per vecka i sådana vinterhalvåret.
Sitter på en pressläktare i en tom och tyst arena och skickar texter med djupsinniga uttalanden av Emil Kåberg, ”Pebben” Axelsson eller Stefan Liv.
Det är helt okej.
Lite mysigt faktiskt.

Men.
Den här lördagen gör Jesper och jag en blixtfärd från stan ut till Ekerö och lämnar sedan Stockholm för att försöka hinna till Linköping i tid.
Det går undan men det är nödvändigt för att vi ska hinna till matchstart kl.16.00 – en tid som jag kollat på min lista med bevakningar för Expressen.

Jesper sover större delen av vägen, vaknar vid resans enda stopp där vi går in i depå i Norrköping för att fylla på bensin, och under över alla under
hinner vi – i dimma och regn – fram till Cloetta center bara ett par minuter efter 16.00.

Ingen p-vakt men de brukar försvinna innan första nedsläpp så det är inget konstigt.
Jag lägger presskortet innanför rutan och går mot entrén.
Som är låst.
Vilket kanske är lite märkligt.
Men okej. Matchen är igång och de vill väl också se Linköping-Skellefteå.

Fast…det är lite tyst.
Lite ödsligt.
Lite creepy.
Vi går upp till fjärde våningen och där finns ingen som släpper in oss på pressläktaren.
Jesper försöker komma ihåg koden till dörren och jag kikar in.
På tomma läktare.
Nada. Rien. Nothing.
När man tittar in mot rinken och läktarna kan man tro att det är invandrarföreningen i Sjöbo eller Vellinge som har möte.
Det finns inte en käft där.

Jesper får ta fram LHC:s hemsida i mobilen.
Och där står klart och tydligt: ”Nästa hemmamatch Lördag 5 december Linköpings HC-Skellefteå AIK. Kl. 18.30″.

Matchen är flyttad.
Vi har kört som galningar för att stå vid en tom islada 2,5 timma innan matchen börjar.
Nu är det, två evigheter och sju svåra år senare, bara en kvart tills matchen börjar.
Börjar på riktigt.

Vi har redan fått höra två Winnerbäck-låtar i högtalarna, en från senaste cd:n och en gammal.
Och jag kommer under väldigt lång tid att kolla och dubbelkolla alla klockslag.

Tisdag kväll.
Jesper Mattsson i korridoren utanför Färjestads omklädningsrum.
Glad.
Under de 23 första matcherna har han gjort svaga ett mål och tio assists.
Nu har han gjort tre poäng – ett mål och två assists – när FBK besegrat Djurgården med 4-1.
- Guden Ashoga välsignade klubban, säger Mattsson.
- Va?
- Ja, du vet Erik Granqvist, han…

FBK:s målvaktstränare Erik Granqvist i omklädningsrummet fem minuter senare.
Han avslutade sin aktiva målvaktskarriär i Luleå.
Sedan åkte han till Indien.
- Jag ville skynda på min andliga utveckling, säger Erik.
- Jag satt i en grotta och mediterade några månader.
Hans meditationslärare gav honom namnet ”Ashoga”.
Det betyder ”befriad från sorg”.
Nu hade Mattsson bekymmer.
Bristen på mål satte sig skallen.
Så Erik Granqvist/Ashoga välsignade klubban.
Och Mattsson gjorde tre poäng.

Har du gjort sådär någon gång förut?
- Jaa. Mot Modo. Mattsson då också.
Hur gick det?
- Han gjorde tre poäng då också. Ett mål.

Någon gång innan dess?
- Ja, en gång när jag var målvaktstränare i Rögle.
- Vi hade Pelle Svensson som inte gjort mål på 20 matcher. Då gjorde jag samma sak som jag gjort med Mattssons klubba nu.
Och?
- Pelle satte ett drömmål rakt uppe i vänstra krysset.

En del tisdagskvällar i Karlstad slutar inte som man väntar sig att de ska sluta.

Okej då. Jag tycker att den här är rolig.

Går förbi Statoil Strömsbro fredag förmiddag.
Stor affisch.
”Lussekatt + valfri liten kaffe 20:-
(Ord. pris 27:-)”
står det på den.

Tror verkligen Statoil att vi ska tro att det finns ett ”ordinarie pris” på något som säljs tre veckor per år?

…är ”i själva verket” ett uttryck som bara ska användas om klockor och ”gå av stapeln” ett som bara ska användas om båtar.

Klara i köket:
- Om Kalle skulle sova över hos mormor 17 nätter…så skulle jag sakna honom jättemycket.
Syskonkärlek…

Senare i hallen.
- Klä på dig, Klara!
- Vart ska vi?
- Det vet du ju, säger jag som berättar typ 22 gånger att vi ska till kulturskolan.
- Jaha, säger Klara nöjt.