Karlgrens blogg

Söndag 16.00.
Jag, Kalle, Klara.
Saga-bio.
Tre biljetter + läsk och popcorn åt K&K = 300 kr.
Jag kan säga att omröstningen om huruvida ”Nicke nyfiken 2 – apa på rymmen” var värd pengarna eller ej slutade 2-1.

Leksands-tränaren Leif Strömberg säger till en domare att ”ni har rövknullat oss hela matchen”, Liston Söderberg talar om att han aldrig skulle släppa in homosexuella i sitt lag och när hockey-domaren Ulf Rådbjer ska dissa en Rögle-spelare (varför han nu över huvud taget ska kommentera saken) så säger han ”Du slängde dig som en jävla fitta”.

En viss sorts män tror fortfarande år 2009 att det värsta och mest nedsättande man kan göra är att utpeka någon som bög eller kvinna.

De finns lite överallt.
Lite då och då.

Det är bara något år sedan ett hockeyderby i matchannonsen visade motståndarlaget i en bild där det stack upp ett par stringtrosor ur hockeybrallorna.
Kärringar, alltså.

Bara några år sedan DIF-webbens krönikör inför ett derby mot Örebro skrev att ”i mina ögon är det ett perfekt tillfälla att möta systrarna från Närkesslätten”.
”Systrar” = ”Fröknar” = ”Kärringar”.

Och när Kurirens sportchef Jonatan Björck idag ska driva lite med sig själv för att han skrivit sin första recension (Melissa Horn i Karlstad) gör han det under rubriken ”Debut som kulturtant”.
Så skulle en riktig karl aldrig uttrycka sig.

Migrationsverket har beviljat Karlskoga kommun 885.000 kronor för ”betydande extraordinära kostnader för strukturella insatser i samband med flyktingmottagandet 2010″.

Jag vill, bara för säkerhets skull, påpeka att det alltså inte är sånt man menar när man talar om ”svarta pengar”.

Systembolaget lördag förmiddag.
Två flaskor rött, en liten martini, fyra burkar Sofiero.
Allt ned i en kasse och när jag lyfter den och ska gå ut går handtaget av och allt nyinköpt blandas till lördagens första busgrogg på Systembolagets stengolv.

Jag går in.
Tar en ny laddning, exakt likadan uppsättning, och packar i en ny kasse.
Du förstår vad som händer när jag lyfter den, va?
Handtaget brister. Igen.
Någon försöker säga mig något.

Det är naturligtvis fullt möjligt att Helena Frisk, ordförande för Socialdemokraterna i Karlskoga, tror att samtliga som läser partiorganet Karlskoga tidning är korkade.
Annars vet jag inte hur vi ska förklara hennes uttalanden i torsdagens pappersupplaga av KT.

Det handlar om vilka som ska kandidera till riksdagen för (s) 2010.
Thomas Bodström och Ahmer Sacchet, båda nu i riksdagen för Örebro län, lämnar båda listan inför valet nästa år.

Följaktligen kan västra delen av Örebro län kallt räkna med en (s)-riksdagsledamot härifrån.
Men.
- Eftersom två män lämnar länslistan har vi valt att ha det så utifrån taktiska diskussioner. För att på så sätt ha så stor chans som möjligt att få med en representant, säger Helena Frisk i KT för att förklara varför man toppar med en man som kandidat nummer 1.

Men. Igen.
Det skulle man ju kunna se logiken i – om det inte vore för att Helena Frisk själv kvällen innan på (s)-medlemsmötet slagits med just Öhrn om vem som skulle toppa listan.
Om hon inte själv velat bli etta på listan och återvända till den tillvaro som riksdagsledamot hon hade under tre mandatperioder plus ett år som ersättare.

Och om inte den enda anledningen till att Helena Frisk inte är etta på listan – så kvinna hon är – är att hon förlorat en sluten omröstning mot Tomas Öhrn med röstsiffrorna 21-26.

Partiorganet KT sväljer visserligen förklaringen.
Men vi andra som då och då tänker själva behöver ju inte göra det.
Vi är ju faktiskt inte så korkade som Helena Frisk uppenbarligen tror.

…blir det inte.
Men den här lyssnar jag på några gånger varje dag.
På söndag är hon i Karlstad.
Men inte jag.
Ibland är livet orättvist.

Det är något obegripligt med morgnar.
Något som inte går ihop.

Mina morgnar består normalt i att klockan ringer kvart i sju och att jag går upp och sätter på kaffebryggaren.
Det är den lugna delen av morgnarna.

En kvart senare petar jag på Kalle och lyfter upp Klara ur sängen för transport till soffan, sätter på tv:n, rostar bröd, tar fram frukost, säger till barnen ungefär 20 gånger att äta eftersom de glömmer det mellan varje tugga, tar fram kläder, lägger frukt i deras skolväskor, kollar utflyktsryggsäck och gympapåsar, funderar på om det är någon lapp som ska lämnas, tittar ut för att bedöma hur mycket kläder och vilka de ska ha på sig, går in igen och säger ”ät”, tar en dusch, torkar mig och drar på mig kläder.

Sedan ropar jag ”ät” en gång till för säkerhets skull, klämmer ut tandkräm på deras tandborstar och borstar Klaras hår, stänger av tv:n, får ut K&K i hallen, ger dem skohornet, tittar på klockan, föser undan labradoren Gäsper som tror att han ska med, byter frukt för Kalle vill ha satsumas istället för päron,  släpper iväg honom eftersom Klara gått i stå, återför henne till rätt planet, går ut, låser, går över gatan och till skolan efter att ha gått med vänsterfoten genom alla sex delarna av en vss målad figur på skolgården och i den ruta det står ”1″ , in, plastskydd på skorna, en trappa ned, av med ytterkläderna och utan undantag är nu klockan två minuter i åtta, jag svettig och hallucinerar om att gå och lägga mig igen, jag har varit vaken 73 minuter och de har, ärligt talat,  grävt ned folk som varit piggare än jag är vid det här laget.

Den här morgonen försover jag mig, vaknar med ett ryck 7.35 och arton minuter senare, sju minuter i åtta är barnen i skolan, frukosterade, påklädda, tandborstade och dittransporterade.
Och jag står bredvid och nynnar ”Hur är det möjligt, jag frågar mig gång på gång…”

Jag vet.
Konkurrensen är knivskarp.
Men AIK:s beslut att spela i ryska hockeyligan nästa säsong kan vara det dummaste beslut någon svensk idrottsklubb någonsin tagit.

För det första har klubben pissig ekonomi redan som det är, för det andra lockar man trots motståndare som Malmö och Leksand i snitt inte mer än drygt 3.000 till sina matcher idag, för det tredje blir naturligtvis kostnaderna värre än enorma när alla bortamatcher ligger på andra sidan månen och för det fjärde skulle AIK för att kunna hänga med i KHL behöva köpa ett dussin spelare av den klass man inte har råd med en av.

Att tro att stockholmare och sponsorer ska springa benen av sig för att se AIK möta Traktor Tjeljabinsk och Neftechimik Nizjnekamsk är ärligt talat enfaldigt.
 Och tänk så besvärligt det skulle bli för klackarna när de ska skrika om vilka lag de hatar…

Om Mario Simunovic måste jag säga två saker.

Det första är att om nu DIF-anfallaren skulle få ett kontrakt i engelska andraligan så kommer inom ungefär fyra minuter 183 personer – av vilka 8 är sportjournalister – att resa sig som en man och säga ”det är ju det vi har sagt hela tiden…inte faan skulle han ha suttit på bänken så mycket i Degerfors”.

Jodå.
Hade jag varit Degerfors-tränare hade jag inte gett Mario Simunovic en minut mer speltid än vad han fick i herrettan denna säsong.

Jag tycker till och med att han, framförallt första halvan av säsongen, hade svårt att få ut något av sin speltid, hade problem med positionerna och inte var helt godkänd i spelet utan boll.
Det ska dock sägas att det såg klart bättre ut under hösten.

Men.
Desto mer fantastiskt att han nu lyckas så bra i England.
Och jag hoppas innerligt för Marios skull att han spelar sig till ett kontrakt.

Det andra är detta – och det handlar inte om fotboll utan om journalistik.
När det gäller fallet Mario Simunovic har Kuriren sopat banan med oss andra lokala journalister och media.
Från ruta ett och fram tills nu.
Det är bara att erkänna – och gratulera kurrarna.

Nu är det så att Nerikes allehanda har samma ägare som Kuriren och därför går till exempel dem av Kurirens sporttexter som bedöms intressanta för NA:s läsare även där.
Vilket då denna dag öppnar en möjlighet för KT när tidningen mödosamt kravlar sig upp på banan.

Man kan köra storyn, skriva om Mario, använda Kurirens texter – och göra det utan att tvingas ge cred till Kuriren.
Följaktligen står det idag i KT:
”Efter matchen i Doncaster har det varit mycket som hänt. Det är skitmånga klubbar som hört av sig, bland annar har Birmingham i Premier league tagit kontakt med min agent, säger han till Nerikes allehanda.”
Samt:
”Jag vet faktiskt inte mer än så. De hade ringt min agent här i England och de hade sagt att de hört att det gick bra för mig i Doncaster, och sen hade de sett en youtube-video med mig också, berättar han vidare för NA.”

Det är, faktiskt, ganska fånigt.
Och väldigt småsint.

Om du undrar hur Mif försöker locka publiken till fredagsmatchen mot Bofors så kan du se det här.
(Och vad skånska slätten är full av säger vi inget om…)