Karlgrens blogg

- Det är Björn Afzelius som är död, va?
- Jaa.

- Då var det Mikael Wiehe som var på Putte i parken i somras?
- Jaa.

Kalle vill ha karaokekväll här i lägenheten nästa fredag.
- Okej, säger jag.

Fem minuter senare kommer han ut i köket igen.
Nu med ett kuvert med ett handskrivet passerkort för ackrediterad press, fäst i en bit garn att ha runt halsen, till karaokekvällen.

Jag vet inte men…jag känner mig som om det åtminstone lite grann kan vara mitt fel.

Apropå underliga uttalanden i tidningsintervjuer så står det så här på corren.se om vem som ska träna Motala AIF i herrtvåan 2010:

”Maif:s fotbollsordförande Mikael Larsson bekräftar att man slutförhandlar med en person.
- Det blir klart på onsdag om det blir den personen eller inte.
Är det Bernhard Nilsson?
- Han är ett av de tänkbara namnen”

Det blir så konstigt när folk ljuger.
Det händer då och då – och det blir konstigt varje gång.
Den här gången är det Modos målvakt Roman Malek som ljuger.

Torsdagen den 12 november, förra veckan, mötte Färjestad  Modo i Karlstad.
Två dagar tidigare hade Modos sportchef Fredrik Andersson offentligt kritiserat lagets nye tjeckiske målvakt Roman Malek.

Andersson sade bland annat att om man scoutat Malek så hade man antagligen aldrig signat honom.
Dessutom hade man offentligt förklarat att Niklas Svedberg nu är förstemålvakt och att Malek vaktar båsdörren.

Jag skrev matchen för Expressen och målvaktsstoryn var naturligtvis självklar att göra.
Efter matchen visade en Modo-ledare in mig i omklädningsrummet, pekade ut var Malek satt och jag gick fram och presenterade mig, frågade om han hade ett par minuter och intervjuade honom på engelska.

Flera andra journalister var i samma omklädningsrum och såg oss sitta där, fotografen Mattias Lundin plåtade medan vi satt och pratade, jag hade pressbrickan med namn och tidning runt halsen och för att det inte skulle bli några missförstånd hjälpte dessutom en lagkamrat, landsman med Malek, till med att översätta mina frågor från engelska och åt andra hållet.

So far so good.
Numera no good.

Tjeckiska tidningen iDNES snappade upp citaten, ringde Malek och gjorde en artikel där Malek for i taket.
- Jag har inte pratat med någon, säger Malek där.
- Varken svenska eller tjeckiska journalister.
- Därför är jag upprörd över att något liknande kan inträffa. Hur någon kunde skriva som den gjorde i tidningen.
Sedan går den tjeckiska storyn ett varv på Hockeysverige.se och cirkusen är igång.

Det är ganska fånigt.
Och det hade, om man nu ska se det taktiskt, i så fall varit smartare av Malek att åtminstone säga att han var ”felciterad” (den vanligaste lögnen) än att ta till den stora såpbubblan ”inte pratat med någon”.

Det händer då och då.
Men det är lika fånigt varje gång.

Här ljuger Malek:
http://www.hockeysverige.se/news_show_malek-rasar-mot-svensk-tidning.html?id=8925210#polln

Bengt skickade den.
Jag tar inget som helst ansvar.

Med posten kommer Homeenters magasin.
Bläddrar. Läser filmerbjudanden. Beskrivningar.
Som den här:
”När Jimmy och Fletch under sin semester träffar ett gäng lättklädda tjejer i en husbil tror de först inte sina ögon. Men det visar sig snart att allt inte står rätt till! De snygga tjejerna är lesbiska vampyrer! Nu gäller det att överleva till solen går upp”.

Filmen heter ”Lesbian vampire killers” och det känns som om det går ganska lätt att avstå från att beställa den.
Men beskrivningen att ”allt inte står rätt till” stämmer säkert på filmen.

Jag skyller på Lars Swanö.
Han skriver i VF om när Erik Hamrén tränade Degerfors och efter en seger mot AIK jämförde känslan med att vinna  med hur man kände sig efter bra sex.
Det är då jag kommer att tänka på Petter Hägerbäck.

Hägerbäck var en ung fjant från Stockholm som av en anledning än mer outgrundlig än den som fick Bofors IK att rekrytera Magnus Arvedson vid den tid det här utspelar sig var tränare för Bofors IK.
Då 26-27 år gammal. Typ.
Det var en svårartad tid för stadens sportjournalister.
Ringde vi fel dag eller fel tid eller när Petter höll på att laga middag eller något så blev han ledsen på oss.

Men.
Jag har alltid varit en anhängare av åsikten att man ska skriva som folk säger.
Helgen innan hade jag stått i ett bås i Nobelhallen och hört tränaren för ett pojkhockeylag 13-åringar – i ledningen med tre minuter kvar – skrika så hela hallen hörde det ”nu jävlar är det kuken som ska fram sista bytena” för att inpränta vikten av att satsa allt på att föra segern i hamn.

Det är inte så vackert sagt.
Men det är ur flera aspekter en väldigt talande bild.
Och representativ.

Så…söndagen därpå spelade Bofors hemma och förlorade oväntat.
Sur Hägerbäck i omklädningsrummet.
- Svag insats av laget, sade Hägerbäck.
Kunde ni tränare ha gjort något för att ändra det, frågade jag.
- Vi kan ju inte knulla grabbarna pigga, svarade Hägerbäck och jag tänkte ”jäss, där kom rubriken”.

Det blev också rubriken på Karlskoga tidnings sportsidor.
”Vi kan inte knulla grabbarna pigga” stod det i fet stil.

Tidningen blev färdigredigerad.
Sidorna gick iväg till Karlstad.
I tryckeriet tryckte någon på startknappen.

Men någonstans mitt i tryckningen av den måndagsupplagan av Karlskoga tidning bläddrade någon i tryckeriet igenom den KT som höll på att tryckas och såg att det faktiskt stod ”knulla” i en rubrik.
Denne någon ryckte till sig en telefon, ringde en NWT-direktör och frågade ”ska det stå ”knulla” i Karlskoga tidning?”
- Nej, det ska det verkligen inte, sade direktören.

Samtalet avslutades och sedan hände det.
Det som så här långt och hittills bara har hänt en gång på 126 år.
Ropet ljöd genom NWT:s tryckeri i Karlstad;
- Stoppa pressarna!

Två världskrig.
Ingo världsmästare i tungviktsboxning.
Olof Palme mördad.
Månlandning.
Berlinmurens fall.
Icke.
Det var när jag skrev ”K”-ordet i Karlskoga tidning som pressarna stoppades.
För första och hittills enda gången.

Omredigering av sidan i Karlstad.
Några få tidigt tryckta exemplar hann distribueras och Kurirens Larsa Grahn hann få tag i ett av dem i Örebro måndag morgon.
Men när KT nådde tidningens prenumeranter måndag morgon stod det ”Vi kan inte göra grabbarna pigga” i rubriken. 

Jag har med andra ord skrivit tidningshistoria.
Även om jag, kanske, under åren på journalisthögskolan hade trott att  jag skulle göra det av något annat och möjligen ädlare skäl…

- Var Carl-Gustaf Lindstedt en kung?
- Neej.
- Nähä. Annars heter de flesta kungar Carl Gustaf.

Jag får skylla mig själv.
Larmet står på 8.00 denna lördagsmorgon men datorn bestämde sig för att ta helgen och jag, dumt nog, för att lägga mig hyfsat tidigt fredag kväll.
Det är alltid korkat.

För en minut över halv fem lördag morgon vaknar jag.
Det har snöat, hela stan är vit som en kokainannons och jag klarvaken.
Dricker två Ramlösa och läser ett par kapitel ur Thomas Bodströms nya och svårartat korrekturfelsfyllda ”Idealisten” innan jag bestämmer mig för att försöka somna om.

Men prick klockan fem vaknar Kalle, som ligger bredvid mig, och går på toaletten.
Elva minuter över fem messar(!) Jesper och undrar om jag kan ringa och väcka honom klockan åtta.
När mobilen visar ”05:33″ kommer Klara in och vill ha plats i sängen, hon också.

Sista gången jag kollar mobilen berättar den att det är en kvart kvar till larmet och jag dåsar till.
Då, när det inte är någon mening längre.

Nu är klockan halv nio och båda barnen ligger och sover – tryggt , lugnt, avslappnat – och Klara snarksnörvlar till och med lite för att visa hur skönt hon sover.
Det finns ingen rättvisa.

Putte i parken får en camping på Nobelstadion 2010.
Vad som händer med drive in-bingon den veckan är dock ännu inte utrett.