Karlgrens blogg

Jag borde ha anat det.
Jag var nämligen ute i tid.
Det är alltid farligt.

Jag stängde lägenhetsdörren, tog upp mobilen och konstaterade att jag skulle landa perfekt i Örebro och sitta på läktaren typ en kvart innan matchen började…och det räckte naturligtvis mer än väl.
Även om det inte var årets hetaste match jag skulle till Örebro för att bevaka var det förstås basic att vara där i tid.

Det är då jag upptäcker att lägenhetsnyckeln inte går att få in i låset.
Fråga mig inte sånt som ”hur” och ”varför” men när jag tittar på nyckeln ser den visserligen inte ut som Turning Torso i Malmö men den är helt klart böjd, omöjlig att använda, lägenhetsdörren går inte att låsa och det kan jag väl leva med men jag kommer inte att kunna ta mig in i huset när jag kommer tillbaka eftersom klockan kommer att vara efter 21 då.

Så jag får åka till Ulrika, låna sonen Kalles nyckel, åka tillbaka, låsa och sedan starta mot Örebro och då har marginalerna gått.
Jag kommer ändå att vara på matchen i tid.

Men.
Jag hinner två kilometer.
Då ser jag i backspegeln hur bilen bakom mig blinkar med helljuset mot mig.
Det är en bil målad i olika färger, med fem bokstäver på sidorna, den första ett ”P”, den sista ett ”S”, däremellan ”OLI”  och med ett roterande blåljus på taket.

Jag kör in till vägkanten, stannar och ur polisbilen kommer tre mycket vänliga poliser som undrar om det möjligen inte är så att bilen jag kör är lite stulen.
Typ.
- Inte vad jag vet, säger jag.
Jag har trots allt ägt den två år och under den tiden har den inte blivit stulen.
Framförallt inte av mig.

Vi kollar körkort, vi blåser lite alkotest och vi pratar lite hockey och tiden går lika snabbt som folk på väg till bolaget fem i sex en fredag.
Tills det visar sig att det handlar om den regskylt jag blev bestulen på i januari och anmälde stulen.
Som ligger kvar som stulen och när nu poliserna sett en skabbig Volvo har de kollat numret och sett att det finns något slags anmälan om stöld och frågan är då om det är en stulen skylt på fel bil eller något annat.

Vilket visar sig en smula svårutrett.
Men poliserna var väldigt trevliga.
Och den del av matchen i Örebro jag hann se helt okej.

…på norska heter mjäll ”flass”.
På något vis låter det…farligare.
Och värre.

1. Den här veckan har vi dels fått vara med om att 20 gymnasielärare protesterar mot hur den nya gymnasieskolan i Karlskoga skapas…men inte vågar framträda med namn av rädsla för repressalier från ledningen och dels om att socialdemokraterna bestämt sig för att köpa tillbaka hela Karlskoga energi.

I det fallet har Göran Ståhlberg (s) uttalat sig och, apropå protesterna från oppositionen, sagt att ”vi i S är överens om att genomföra affären. Och då blir det så”.

Han representerar ett parti vilket en gång bildades för att skapa ett demokratiskt samhälle byggt på allas lika värde, ett samhälle där alla fick göra sin röst hörd och skulle bli lyssnade på, där alla kunde uttrycka sina åsikter fritt och rakt av och där alla var lika mycket värda.

De lokala representanterna för det partiet kanske vid tillfälle – och exempelvis utifrån ovanstående – fundera över vilket debattklimat och vilken samtalston man skapat under vid det här laget snart ett sekels styre.

Hur känns det egentligen att – som demokratins föregångare i egna ögon – ha skapat ett samhälle där en hel grupp vuxna människor inte vågar yttra sig offentligt av rädsla för repressalier?

2. Den 4 november ska vi diskutera Vision 2020 och rösta fram framtidens Karlskoga under tre timmar i Bregårdsskolans aula.
Bra.
Men till detta har kommunen – som ändå påstår sig ha ont om pengar – engagerat Pernilla Månsson Colt och Ulf Spendrup.
Pernilla Månsson Colt gjorde, i den mån någon minns det, program i tv under 1990-talet huvudsakligen, lättviktiga program av vilka det bestående intrycket var att hon alltid gapade väldigt högt istället för att prata.

Under det senaste decenniet har ingen sett henne…vilket beror på att hon åke runt på sånt som så många andra föredettingar gör, leder debatter, håller i temadagar, horar med vad som fungerar för att kunna casha in de sista kronorna på de gamla 15 minuterna av berömmelse.

Nu kommer hon till Karlskoga, står på scenen några timmar och ler , säkerligen tappert med tanke på att allt som avhandlas är henne främmande, och kan se gå och lägga sig 20.000-25.000 kr rikare och på morgonen fundera på om det var Karlskoga eller Karlskrona hon var i kvällen innan.
(Jo, jag vet att hon är född i Örebro men du förstår hur jag menar).

Hennes uppgift hade kommunens informationschef Anders Björklund kunnat sköta bättre.
Honom hade dessutom betydligt fler känt igen.

Det är en sådan där dag, du vet.
En sådan som det allt för ofta är sju dagar av varje vecka  i Karlskoga.

Det händer ingenting som kan få en frilansjournalist att ens fundera över möjligheten att få skriva en text om någon dramatisk händelse, en text som i slutänden kan utmynna i en faktura som i sin tur kan ge pengar till korv och pilsner även nästa månad.

Det mest dramatiska som hänt under dagen är att ett rådjur sprang över Fisksjöleden vid 18-tiden.
50 meter framför min bil.
Men inte ens ”jag var där”-vinkeln skulle räcka för att trigga igång Expressen på storyn.

Så händer det.
Jesper ringer vid 20-tiden.
- Varför åker polisen med blåljus och i en jävla fart genom stan?
- Vet inte, svarar jag men känner pulsen stiga, funderar på om jag kan be Kalle ta hand om Klara, hur mycket bensin jag har i bilen och ser i neonskrift på himmelen morgondagens rubriker framför mig.

”Trippelmord”.
”Rånarjakt på E18″.
”Han försökte fly med miljonerna”.

Så var det inte…riktigt.
- Det var två pensionärer som blev osams vid Statoil i en buss från en Finlandsfärja, berättade vakthavande.
- Den ene blev förbannad för att den andre kastade flirtiga blickar på hans fru.
- Dessutom hade den karlen, flirtaren alltså,  råkat spilla öl över hans nya Hawaii-skjorta…

…och jag blir kvar i soffan framför ”Niklas mat” med Klara i knät och nynnar, med en berusad papegojas monotona envishet, på ”I morgon är en annan dag”.
Då  jävlar…

Hammarby är redan ur.
Och det kan bli en superetta 2010 med Hammarby, Djurgården, Örgryte, Norrköping, Sundsvall, Landskrona vid sidan av satsande lag som Jönköping, Ängelholm och Syrianska och klassiker som Öster, Brage…och Degerfors.
Det kan bli den roligaste och bästa upplagan av superettan sedan starten.

Så frågan är väl egentligen bara…hur f-n ska Degerfors IF överleva där?
Utan åtminstone tre högklassiga förstärkningar som går rakt in i startelvan överlever DIF exakt lika länge som en snöboll i en bastu på Silja line.
Och vid sidan av dessa krävs att ett antal av de yngre spelarna tar ett antal kliv det knappa halvår som återstår till premiären 2010.
Då ska Degerfors i 30 omgångar möta lag som dem ovan istället för de Östersund, Skellefteå och Karlslund som man dominerat mot i år.

Och Degerfors IF:s ekonomi är ett skämt när det gäller att ha pengar över till nyförvärv.
På papperet en vinst på en halv miljon kr 2009 – men då har klubben fått bonusinkomster på cirka 1,7 miljoner kr för Ola Toivonen och Olof Mellberg.

Det innebär alltså att i en bonnserie som division1 – med kraftigt lägre kostnader men med ökade publikintäkter jämfört med förra året – har Degerfors IF alltså ändå gått med ungefär 1,2 miljoner kr i förlust.

Det är utgångsläget när Degerfors ska satsa för att etablera sig i superettan.
Vare sig man är DIF-ordförande och heter Beckman eller DIF-tränare och heter Werner eller Lindskog finns det alltså saker att fundera över när man ska lägga sig på kvällen.
Vi andra kan ju nöja oss med att bara konstatera att det ska bli kul…

Jag är inte så förvånad över att en kvällstidningsjournalist denna dag tror att det heter ”jämnbördig”.
Jag är sällan förvånad när just journalister har svårt med svenskan (som när en lokal journalist som vi ska vara barmhärtiga och inte avslöja namnet på två gånger samma vecka tror att han eller hon som presenterar ett program är en ”konfrancier”).

GP:s dåvarande kulturchef Karl Beijbom skrev en gång att ”det är väl en sak att svenska skolor utbildar analfabeter – men varför måste alla få jobb på svenska tidningar sedan?” och det kan man ju fundera över.

I samma kvällstidning hävdar en hockeyspelare att det är kul ”att spela så mycket matcher” och det orkar man knappt reagera över längre.
Däremot trodde jag att en man som Leif G W Persson skulle veta att det heter ”emellan” och inte ”i mellan”.

I posten ramlar reklam ned från en lokal pizzeria som slår ett slag för något man kallar ”Ät & dryck så mycket du orkar”.
Bland det man kan välja att vräka i sig av finns ”Ass fahitas” men…jag får nog fel associationer.

Och även om jag kan hålla med om att fläskfilé är det mest allsidiga köttet och passar i de mest skiftande sammanhang så hade jag ingen aning om att man kan stava det ”flexfilé”.

2007 var det någon som attackerade sossarnas 1 maj-tåg i Degerfors med färska tomater.
Nu har någon kastat en gurka mot en personbil på Kullgatan (det rubriceras som ”ofredande”!).

Det är något med Degerfors och grönsaker.
Något som får några där att se rött inför grönt.
Och det är väl bara att rekommendera pis-and-luvarna i Ofog att inte lägga nästa läger innanför kommungränsen.

Jag biter av en tand det första jag gör på läktaren i Löfbergs lila arena denna kväll.
Det gör inget.
Det är när jag begåvat nog sedan äter nötter och då biter av en bit till av samma tand det blir problem.
Tanden är i jämnhöjd med tandköttet efter det, förutom en bit i mitten som ser ut som Mount Evererst, det är en liten vass jävla spets som går rakt upp i undersidan av min tunga.

Två timmar och fem minuter senare är matchen över.
Då har Mount Everests idoga pickande mot min tunga fått den att svullna upp.
Det gör inget så länge jag håller tungan svävande i munnen och sträckt rakt framåt som om den vore stelopererad.
Problemet är att då kan jag inte säga något.
Dessutom tror folk att jag lipar åt dem.

Håller jag tungan normalt slipper jag det problemet men då gör det istället ont som faan.
Hela tiden.
Och jag läspar. Värre än Lisa Ekdahl.
Min enda metod för att formulera någorlunda begripliga ord är att låta s:en bli tjockare än Tomas Brolin var i Crystal Palace. 
Jag har en tunga som är som en tennisspelare som bara kan smasha (schmascha?) när jag går ned till presskonferensen.

Där kan jag hålla tyst.
Det är sedan det blir värre.

När jag är tvungen att fråga ”Pebben” Axelsson hur ”det kännsch inför Karjala cup. Inga problem med schkador?”.
Fråga Frölundas Henrik Sömmernäs ”det här var din förschta match. Du var vasch i schlutet och schöt?”
Prata med Lee Goren och fundera på hur man läschpar på engelska.
Sitta med Robin Rahm som gjort schusché i FBK-målet och fråga om han är ”beschviken över målet du fick schläppa in” och om hans ”två schäschonger i Boråsch”.
”Sudden death” försöker jag mig över huvud taget inte på. Jag håller mig till ”förlängningen”.
Ordet ”spelsystem” är inte att tänka på.

Alla tittar på mig schom om de tyckte att det vischerligen är roligt att Expreschen tar hand om schåna schom mig men att tidningen borde ha kunnat hitta någon schkarpare kniv i lådan att skicka till Karlschtad.

Vi kan schäga schå här;
jag har haft schtörre kvällar.
Det är schäkert.

Det var naturligtvis väldigt moget av Leif Strömberg att, som Leksands-tränare och under pågående match, säga till linjedomaren Fredrik Altberg att ”ni har rövknullat oss hela matchen”.

Men det är lite avslöjande när en viss sorts män fortfarande år 2009 tar till Liston Söderberg-svenska och faktiskt tror att det värsta man kan säga till någon är något som indikerar att karlen ifråga är bög.

Uttalandet säger ju inte ett skit om Fredrik Altberg.
Däremot säger det en hel del om Leif Strömberg.

2007.
Gamla storlaget Öster ligger illa till i superettan och riskerar att åka ned i division 1.
Så man ringer Gais och frågar om man får låna Anatoli Ponomarev.
Det får Öster, Ponomarev ansluter till Växjö-laget och åker ur superettan med laget.

2008.
Gamla storlaget Degerfors ligger illa till i superettan och riskerar att åka ned i division 1.
Så man ringer Gais och frågar om man får låna Anatoli Ponomarev.
Det får Degerfors, Ponomarev ansluter till laget och åker ur superettan med Degerfors.

2009.
Vasalund ligger illa till i superettan och riskerar att åka ned i division 1.
Så man ringer Gais och frågar om man får låna Anatoli Ponomarev.
Det får Vasalund, Ponomarev ansluter till laget och igår åkte han mycket riktigt ur superettan med Vasalund.

Käre Anatali, du verkade, under tiden i Degerfors, på många sätt vara en trevlig kille.
Men…skulle det bli svårt för dig att hitta en klubb inför 2010 så finns det en orsak till det.