Karlgrens blogg

Hål-i-huvudet-politiken breder ut sig allt snabbare i Sverige.
Det senaste exemplet kommer från Svedala där man nästa söndag ska ha en folkomröstning där invånarna ska ställning via ett ”ja” eller ett ”nej” till frågan ”Vill du att ett fängelse ska etableras i Svedala kommun?”

Det är demokrati när den är som sämst.
Naturligtvis kommer resultatet att bli ett rungande nej till att etablera ett fängelse i skånska Svedala.
Så okej. Då gör vi samma folkomröstning i de andra 289 kommunerna i Sverige och får samma resultat överallt – och då behöver vi naturligtvis inte ha något fängelse alls någonstans – eller?

Nej.
Så fungerar det ju inte.
Inte i den verkliga verkligheten där vi måste ta ansvar för en helhet och gemensamt genomföra en politik för alla i hela Sverige.

Naturligtvis är ”Sverigedemokraterna” för ett nej i folkomröstningen i Svedala.
Det parti som alltid leder pittmätningen om vem som vill bura in flest människor (framförallt svartskallar) på längst möjliga fängelsestraff vill alltså samtidigt ha väldigt många fler i fängelse men inget fängelse i just sin kommun.
Det blir problematiskt om ”Sverigedemokraterna” i alla kommuner hävdar samma sak men logik, konsekvens och att få saker att gå ihop i slutänden har ju aldrig varit ämnen som engagerat ledningen i det partiet.

Om du nu tycker att det här är dumt så har du ändå inte hört det dummaste än.
Det kommer nu;
Det är inte aktuellt med något fängelse i Svedala just nu.
Det finns inget aktivt fängelseprojekt att ta ställning till.
Kommunen jobbar inte med något sådant.
Saken har diskuterats av Kriminalvården – som kommunen inte haft kontakt med över huvud taget sedan hösten 2018 och där frågan heller inte är aktuell i nuläget.

Lysande. Fantastiskt.
Varför inte ta dårskapen till nästa nivå?
En folkomröstning om ja eller nej till att lagra allt kärnkraftsavfall i Globen?
En annan om huruvida vi ska bygga nästa storflygplats på Sergels torg?
Eller en om att bygga ut kärnkraften och placera nästa kärnkraftverk där Feskekörka ligger i Göteborg?
För att nu ta tre andra frågor som inte heller är aktuella.

Det är inte demokratins fulländning att ha korkade folkomröstningar.
Det är en manifestation av politiker som inte vågar ta det ansvar väljarna gett dem och av politiker beredda att surfa på vilken våg som helst för att kapa åt sig några röster till, oberoende av allt.

Eventet tar tre dagar, 1-3 november, och är endast öppet för 48 personer.
Platsen är hotellet Upper House i Göteborg.
Kostnaden? Ungefär 200 000 kr per person.

Det handlar om att få vara med och provsmaka 54 oöppnade (vad annars?) flaskor ur Ichiro´s Malt Card-serie från japanska Hanyu-destilleriet.
Samlingen motsvarar en komplett standardkortlek ålus två jokrar, samtliga flaskor har originaletiketter, signerade av Ichiro Akuto, sonson till destilleriets grundare.

När destilleriet stängde år 2000 plockade han åt sig 400 fat och av de bäst bevarade årgångarna buteljerade han sin spelkortssamling.
Nu hålls för andra gången en komplett provsmakning av serien men den första där alla flaskor öppnas specifikt för provningen.

Svenske whiskyentusiasten Pye Palm står bakom provsmakningen och tycker att det är roligt att ”få dela upplevelsen med andra whiskyentusiaster”.

Det är, konstaterar man glatt, världens dyraste whiskyprovning.
200 000 kr per provsmakare kostar kalaset i runda slängar och för det får var och en 1 centiliter ur var och en av de 54 flaskorna vilket alltså ger ett literpriser på whiskyn på 370 370 kr.

Och anledningen till att jag berättar detta för er är att om ni nu är oroliga över att pengarna börjar ta slut och att krisen är nära eller tycker det är tråkigt att alla på jorden så totalt grottar ned sig i klimathot och hot mot framtiden så kan det ju vara skönt att veta att riktigt så illa är det inte.

”Ett syniskt sätt att kontrollera kvinnor”
Rubrik hos Expressen på nätet idag.

Snickare, sjuksköterskor, busschaufförer, i stort sett vilka du vill skulle skämmas över att redovisa motsvarande brister i sitt yrkeskunnande och hantverk. Men svenska journalister kommer dagligen undan med att inte ens kunna stava.

Utifrån min åsikt om Camilla Läckbergs gestaltningsförmåga och språk kan jag tycka att rubriken ”Läckbergs hämd på Lundell” hos lokaltidningen.se känns ganska…passande.

Förr kunde man, om man var chef, vara VD i ett företag. Alla andra var kamrer, personalchef, ekonomichef etc.

Idag kan man exempelvis vara MD (managing director, verkställande direktör), CEO (samma sak), CCO (informationschef, Chief communications officer), HR-chef (Human resources, alltså personalchef), KAM (försäljningschef, Key acoount manager), COO (operativ chef, Chief operating officer), FAM (kommande försäljningschef, alltså Future account manager), CIO (IT-chef på svenska), CFO (ekonomichef), CINO (innovationschef), CTO (utvecklingsansvarig) eller sluta sina dagar som COB (styrelseordförande).

Det förefaller som om det accelererande problemet med diagnoser i form av bokstavsförkortningar huvudsakligen är ett bekymmer inom näringslivets chefsskikt.

En artikel i SvD idag visar hur illa det går när politiker sitter fast i decennier av ideologisk gegga istället för att tänka och tänka fritt.

Moderata regionrådet Kristoffer Tamsons i Stockholm vill att de åker utan biljett i kollektivtrafiken i Stockholm ska kunna kastas i fängelse ett halvår.

Man kan för sitt inre relativt snabbt se hur landets kåkar fylls av dem som brutit mot Brottsbalkens nionde kapitel, paragraf 2, om bedrägligt beteende och ringa bedrägeri, vilket är den lag som Tamsons vill använda för att fylla våra fängelser med dem som tjuvåkt mellan Brommaplan och Hötorget.
Det är naturligtvis både ogenomtänkt, korkat och ogenomförbart.

Lika korkat är det på andra kanten.
I samma artikel protesterar vänsterns oppositionsråd Anna Sehlin mot utökade biljettkontroller och kroppsburna kameror på kontrollanterna.
- Det är inte så enkelt. Alla kan inte betala, säger vänsterpartisten.

Nej. Så är det säkert.
Men lösningen om man inte kan betala för något är ju inte att utnyttja tjänsten eller ta varan i alla fall.
Gratisåkarna i lokaltrafiken i Stockholm kostar 280 miljoner kr per år och det är vi andra som betalar våra biljetter som får betala.
Och precis som man inte – antagligen inte ens i vänsterns ögon – kan gå in på Ica, stoppa på sig en falukorv och gå ut med argumentet ”Alla kan inte betala” så fungerar det inte i tunnelbanan heller.

Det är, sammanfattningsvis, inget fel utan tvärtom nödvändigt att låta hjärtat vara med i politiken.
Det är heller inte fel att då och låta även hjärnan vara med.