Karlgrens blogg

Detta ständiga gnäll.
Den här gången är det en föräldraledig redaktör på SvD som över sju sidor i söndagens kulturbilaga beklagar sin tillvaro som just föräldraledig.
Är åren som nybliven mamma, undrar hon, ”de ensammaste i livet?”
”Umgänget med nära vänner pressas in i det stressade tempot” så att det bara blir ”45 minuter på stan mitt under värsta lunchrusningen”,
Ska hon träffa vänner så våndas hon över ”hur ska jag hinna sminka mig och borsta håret?” och när hon väl träffar vännerna som också har småbarn så finns det ”ju alltid en ettåring som försöker stoppa Lego i munnen, en tvååring som vill ha välling, en treåring som måste ha torra strumpor”.
Eftersom hon är litteraturredaktör så blir hon inte uttråkad som i utan ”emotionellt inkontinent”.
Och så vidare.

Detta ständiga gnäll.
För det första är det ju så att – så länge vi talar om friska barn och inget i hennes text indikerar att det rör sig om något annat än det – det här med att vara hemma med ett eller två eller rentav tre barn inte är någon heltidssyssla.
Det är, i den verkliga verkligheten, istället så att det knappast är någon period under ens aktiva liv som man har så stora möjligheter att odla intressen, ägna sin tid åt att utveckla sig, träffa vänner och så vidare som när man är föräldraledig.
Man har mer tid tillgänglig än man har när man vid sidan av ett heltidsarbete ska ta hand om hem och familj.

Dessutom är det ju så att vi lever i ett land som – förutom att det är fantastiskt på många andra sätt – låter oss gå hemma ett och ett halvt år försörjda av det gemensamma skattekollektivet vilket innebär att vi inte ens under detta halvannat år behöver fundera över varifrån vi ska få pengarna till välling och blöjor.

Ändå detta ständiga gnäll.
Och grunden i gnället är egentligen något helt annat – att barn kostar. För barn kostar i tid, pengar och karriär.
Det är ett pris man betalar när man väljer att bli förälder och sätta barn till världen.
Men vi svenskar i denna tid har så förtvivlat svårt att acceptera att några som helst val vi gör ska ha några som helst konsekvenser – att vi om vi gör A kan behöva avstå från B och så vidare.

I fallet barn är det enkelt;
om du väljer att sätta barn till världen får du stå upp för det valet och ta hand om ditt barn vilket du har extremt goda förutsättningar för i Sverige jämfört med de flesta länder.
Är du inte beredd att betala det pris föräldraskapet har – låt bli att skaffa barn.
Men gnäll inte.