Karlgrens blogg

Karlstad.
Kvällen före Putte i Parken 2018 i skuggan på det fält som är den osannolika tystnad ett festivalområde utgör kvällen innan.
”The most beautiful silence never heard”, som Bukowski skrev i det magnifika slut som löd ”And there will be the most beautiful silence never heard. Born out of that. The sun hidden there awaiting the next chapter”.

En gång var den här stan nästan min. Naturligtvis av kärlek.
Vad hon heter hör inte hit men hon var född samma dag och månad som jag, dessutom samma år. Längs vägen upptäckte vi att det var på samma BB.
Vi kom att flytta ihop och jag glömde inte hennes födelsedag.

Hon flyttade hit, till Karlstad, och började plugga, fick en lägenhet i ett hus på andra sidan järnvägen från centrum men nära. I det Domus som skulle brinna ned köpte vi ett dubbelalbum med Stones och gick hem och lyssnade på ”Angie”.

På väg hem från kåren i natten gick vi genom undergången under järnvägen.
Där hade någon klottrat ”Om socialismen vore en igelkott skulle jag ge den ett fat mjölk”.

Jag var 20 år och sabbade det förhållandet som så mycket annat.
Men många år senare i ett hotellfönster är Karlstad fortfarande en vacker stad att fundera över livet i och tänka på gjort och ogjort.
Och till dem som fortfarande slåss för solidaritet och rättvisa skulle jag, även idag, gärna ställa ut ett fat mjölk.

Studentexamen i fredags.
En sverigedemokratisk mardröm.
Utanför Elias skola ett hav av föräldrar, släktingar, vänner. I fönstren sju eller om det var nio klasser, typ 300 elever som går ut gymnasiet.
Långa, korta, smala, tjocka, blonda, svarthåriga, ljusa, mörka, med hijab under studentmössan, med svenska flaggan på sidan av studentmössan, med sitt ursprungslands eller föräldrarnas flagga draperad runt axlarna. Eller något annat.
Glädje, kärlek, gemenskap.
300 elever av helt skiftande bakgrund springer ut i livet, beredd att tillsammans ta sin del i det svenska samhället och blandas med alla oss som stolta tar emot dem.

Enbart glädje.
Ingen som talar om dom och vi.
Men många som lyser av stolthet och kärlek.
På Norr när lastbilsflaken passerar står tre personer, jag gissar med en bakgrund i Iran, Irak, Libanon, jag vet inte men defintivt utslängda om järnrören skulle ta över, med varsin nytryckt vit T-shirt på sig.
På framsidan en bild av deras släkting som tar studenten, hennes namn och texten ”Vi är stolta över dig”.
Det är vi andra också. Över er allihop.
Men Jimmie Åkesson skulle ha fått krupp en dag som den här.
***
Lundell i ”Vardagar” om grabbigheten;

”Jag avskydde det
och har sen kommit att avsky allt det där
Det korkade
det nedlåtande
Det hö-hö-iga

Men å andra sidan kan det ha gjort mej
frånvarande
tyst och för mej själv
i förhållanden
äktenskapen”

Så kan det vara.
***

95 procent av skräpet i Medelhavet är plast, i havssedimenten i havet finns 10 000 mikroplastpartiklar per kvadratkilometer och de största nedsmutsarna är Turkiet med 144 ton, Spanien 126 ton, Italien 90 ton, Egypten 77 ton och Frankrike 66 ton.
Per dag.
Det är det dåliga.
Den bra sidan är att om du slänger en plastpåse till i återvinningen har du ändå gjort världen en tusendels millimeter bättre.
Du kan ändå göra skillnad. Konkret. Praktiskt.
Och du kan ju inte ställa några krav på andra om du inte gör rätt själv.