Karlgrens blogg

Innan någon säger något eller påpekar det lite syrligt;
ja, jag har känt Niclas Lagerstam i drygt 20 år, gillat honom, betraktat honom som en vän.
Ibland har jag jobbat med hans arrangemang. Just nu gör jag det, den här helgen på Putte i parken i Karlstad.
Vill du då tycka att det jag skriver här och nu är någon form av att klia varandras ryggar så gör det – jag skiter ärligt talat i det.

Men så här är det;
nöjesarrangörers attityd till sådant som sexuella ofredanden har länge varit som fotbollsklubbars attityd till huliganer.
”De är inte så många”, ”Det där är inte fotbollens problem – det är ett samhällsproblem”, ”Vi har krävt att samhället ska göra något”.
Och så vidare.
I botten har, enkelt uttryckt, legat att även huliganer betalar entré och att man genom att låtsas som ingenting kunnat distansera sig, slippa sitt ansvar, det ansvar som bara kostar och inte ger något i bokföringens debetkolumn.

Niclas Lagerstam hade kunnat göra samma sak.
Han hade kunnat hålla käften och – om någon ändå frågat – sagt att ”vi har si och så många tusen besökare varje dag på Putte i parken och har haft tre fall av sexuellt ofredande, det är nästan ingenting och det är svårt för oss som arrangör att…”
Eller annat lullull.
Men han gjorde tvärtom.

Niclas gick upp på scenen innan sista akten lördag, innan Den svenska björnstammen skulle stänga PIP 2018 inför ett fullsmockat Norra fältet, och sade att det var fantastiskt att vara arrangör i Karlstad, att publiken var underbar men att det varit just tre fall av sexuellt ofredande som anmälts under fredagen.
- Det är inte okej. Ni killar måste fatta att det inte är okej och att vi har nolltolerans mot sådant.
- Och ni tjejer ska inte ta någon skit. Ni ska inte behöva acceptera sånt här. Upplever ni något som inte är okej så upp med händerna i luften. Våra vakter och vår personal ska ha stenkoll och ingripa om något händer.

Alla tjejer i publiken är någons dotter, någons syster.
Alla andra tjejer också.
Jag har tre döttrar.
När någon tjej – på en festival eller någon annanstans – attackeras är det en attack mot mina döttrar också.
För attacken i sig men också för att allt sådant skapar ett samhälle vi inte vill ha, för att det gör att tjejer blir otrygga, för att det begränsar deras frihet och rättigheter.
Och när någon bryr sig om det här så innebär det att någon bryr sig om mina döttrar också.
Och alla andras.

Det är bara tillsammans som vi kan göra något åt det här.
Vi har alla ett ansvar och måste ta det.
Därför älskar jag att Niclas gick upp på Stage of Joy och sade de här orden.
För mina och alla andra döttrars skull.
Tack för det.