Karlgrens blogg

Innan någon säger något eller påpekar det lite syrligt;
ja, jag har känt Niclas Lagerstam i drygt 20 år, gillat honom, betraktat honom som en vän.
Ibland har jag jobbat med hans arrangemang. Just nu gör jag det, den här helgen på Putte i parken i Karlstad.
Vill du då tycka att det jag skriver här och nu är någon form av att klia varandras ryggar så gör det – jag skiter ärligt talat i det.

Men så här är det;
nöjesarrangörers attityd till sådant som sexuella ofredanden har länge varit som fotbollsklubbars attityd till huliganer.
”De är inte så många”, ”Det där är inte fotbollens problem – det är ett samhällsproblem”, ”Vi har krävt att samhället ska göra något”.
Och så vidare.
I botten har, enkelt uttryckt, legat att även huliganer betalar entré och att man genom att låtsas som ingenting kunnat distansera sig, slippa sitt ansvar, det ansvar som bara kostar och inte ger något i bokföringens debetkolumn.

Niclas Lagerstam hade kunnat göra samma sak.
Han hade kunnat hålla käften och – om någon ändå frågat – sagt att ”vi har si och så många tusen besökare varje dag på Putte i parken och har haft tre fall av sexuellt ofredande, det är nästan ingenting och det är svårt för oss som arrangör att…”
Eller annat lullull.
Men han gjorde tvärtom.

Niclas gick upp på scenen innan sista akten lördag, innan Den svenska björnstammen skulle stänga PIP 2018 inför ett fullsmockat Norra fältet, och sade att det var fantastiskt att vara arrangör i Karlstad, att publiken var underbar men att det varit just tre fall av sexuellt ofredande som anmälts under fredagen.
- Det är inte okej. Ni killar måste fatta att det inte är okej och att vi har nolltolerans mot sådant.
- Och ni tjejer ska inte ta någon skit. Ni ska inte behöva acceptera sånt här. Upplever ni något som inte är okej så upp med händerna i luften. Våra vakter och vår personal ska ha stenkoll och ingripa om något händer.

Alla tjejer i publiken är någons dotter, någons syster.
Alla andra tjejer också.
Jag har tre döttrar.
När någon tjej – på en festival eller någon annanstans – attackeras är det en attack mot mina döttrar också.
För attacken i sig men också för att allt sådant skapar ett samhälle vi inte vill ha, för att det gör att tjejer blir otrygga, för att det begränsar deras frihet och rättigheter.
Och när någon bryr sig om det här så innebär det att någon bryr sig om mina döttrar också.
Och alla andras.

Det är bara tillsammans som vi kan göra något åt det här.
Vi har alla ett ansvar och måste ta det.
Därför älskar jag att Niclas gick upp på Stage of Joy och sade de här orden.
För mina och alla andra döttrars skull.
Tack för det.

Det är dags nu.
Jag kan inte tiga längre.
Efter två dagar på Putte i Parken i Karlstad känner jag att vi måste tala om dagens ungdom.

De beter sig nämligen inte alls som vi gjorde.
Vi hängde och klängde drängfulla, spydde och drog på oss gräsfläckar på jeansknän och byxbakar när vi stöp.
Att bli så full som möjligt var en självklarhet när jag var tonåring, att man ville dricka sig full när man kunde var lika självklart och det var den som avstod som behövde motivera varför hen var så underlig att hen inte drack.

Nu är det inte så, konstaterar jag återigen, nu efter två dagar på Norra fältet i Karlstad.
Nej, en festival är inte heller sommaren 2018 någon IOGT-möte.
Det dricks, det skålas, det skrålas.
Men den totalt hjärndöda tokfyllan lyser i stort sett med sin frånvaro, folk kan även sent på kvällen gå själva och nästan rakt fram och de enda tre som jag utanför festivalområdet får se ledas iväg av en vakt är två män och en kvinna, alla tre i min ålder.

Och samma dag som jag konstaterar det slår HUI Research fast samma trend.
HUI – Handelns utredningsinstitut – utser Årets julklapp men på sommaren är, sedan sju år, motsvarigheten Årets smultron – en produkt, vara eller trend som gör avtryck.
Igår kom beskedet att det 2018 är ”Noll procent i glaset”, att vi mer och mer väljer alkoholfritt.

Vi har fått en hel skrälldus av goda alkoholfria alternativ, menyerna har exploderat, försäljningen av alkoholfri öl i handeln har ökat med 31 procent hittills i år, alkoholfritt vin säljer mer och mer till fler och fler, hos Systembolaget ökade alkoholfritt med 57,9 procent förra året och där festival- och restaurangmenyerna förr på menyn hade 300 ölsorter, 200 märken vin och längst ned på listan 1 Loka naturell för den stackarn som var tvungen att köra gänget hem finns idag ett brett, gott och varierat utbud av alkoholfritt.

Vad var det jag sade?
Det vet man ju hur dagens ungdom är.

Karlstad.
Kvällen före Putte i Parken 2018 i skuggan på det fält som är den osannolika tystnad ett festivalområde utgör kvällen innan.
”The most beautiful silence never heard”, som Bukowski skrev i det magnifika slut som löd ”And there will be the most beautiful silence never heard. Born out of that. The sun hidden there awaiting the next chapter”.

En gång var den här stan nästan min. Naturligtvis av kärlek.
Vad hon heter hör inte hit men hon var född samma dag och månad som jag, dessutom samma år. Längs vägen upptäckte vi att det var på samma BB.
Vi kom att flytta ihop och jag glömde inte hennes födelsedag.

Hon flyttade hit, till Karlstad, och började plugga, fick en lägenhet i ett hus på andra sidan järnvägen från centrum men nära. I det Domus som skulle brinna ned köpte vi ett dubbelalbum med Stones och gick hem och lyssnade på ”Angie”.

På väg hem från kåren i natten gick vi genom undergången under järnvägen.
Där hade någon klottrat ”Om socialismen vore en igelkott skulle jag ge den ett fat mjölk”.

Jag var 20 år och sabbade det förhållandet som så mycket annat.
Men många år senare i ett hotellfönster är Karlstad fortfarande en vacker stad att fundera över livet i och tänka på gjort och ogjort.
Och till dem som fortfarande slåss för solidaritet och rättvisa skulle jag, även idag, gärna ställa ut ett fat mjölk.